- Project Runeberg -  Lantmannens uppslagsbok /
220

(1923) [MARC] Author: Herman Juhlin-Dannfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Disposition - Distanstub - Distribution

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dylika svagheter i organismen och att sålunda
ej en medfödd sjukdomsdisposition uppstår i
kreatursstammen, vars olägenheter icke ens
den bästa uppfödning och vård sedan kan
utplåna.                E. N—m

Distanstub. Se Fältmätning.

Distribution av elektrisk energi.
Elektrifieringen av enskilda gårdar, som ligga långt från
de stora transformatorstationerna, blir på grund
av ledningarnas längd och ringa utnyttjande
icke ekonomiskt bärig, utan det fordras, att ett
flertal gårdar och andra förbrukare av elektrisk
energi slå sig tillsammans för gemensamt
byggande och underhåll av ledningsnätet och
erforderliga hus, för gemensamma inköp av
material och tillvaratagande i övrigt av gemensamma
intressen. Sådana elektriska
distributionsföreningar
ha bildats i
tusental i Sverige dels för att själva bebygga något
eget vattenfall, då både generatorstation och
ledningsnät tillhöra föreningen, dels endast för
att inom sitt område distribuera ström, som
köpes från stora centraler, huvudsakligen statens
vid Älvkarleby, Trollhättan och Motala samt
Hemsj öbolagets i sydligaste Sverige.

Distributionsföreningar äro i regel
andelsföreningar u. p. a., ehuru även aktiebolagsformen
på vissa ställen kommit till användning.
Andelarna bestämmas, där ägarna till huvudsaklig
del äro lantbrukare, efter gårdens åkerareal, så
att en andel tecknas för varje hektar.
Delägare, som ej ha jord, få andelar efter antalet
installerade hästkrafter eller antalet ljuspunkter,
d. v. s. punkter, varifrån ström uttages, vare
sig för belysning eller andra husliga ändamål.

Anläggningskostnadens storlek, när föreningen
har egen generatorstation, växlar i hög grad efter
vattenfallets inköpspris och kostnaden för dess
utbyggande. Där energien köpes från främmande
elektricitetsverk, kostade anläggningen före
världskriget 20—25 kr, per ha. odlad jord, men
sprungo under kriget upp oerhört, flerstädes till
100, 125, ja 200 kr. inom glest bebyggda och
långt från strömkällan belägna
distributionsområden. I regel betalas blott en ringa del av
andelens kostnad kontant, och delägarna skriva
på återstoden förbindelser, som belånas vanligen
i någon bank men numera även i den av staten
Ar 1918 inrättade
kraftledningslånefonden (se d. o.). Denna kan lämna lån ända
till hela anläggningskostnaden, men för att den
årliga räntan och amorteringen ej skall bli för
stor, utföra vanligen andelsägarne själva en del
av arbetena och leveranserna, ss. grävningar,
kördagsverken, ledningsstolpar m. m.

Utom kostnaden för ränta och amortering av
för anläggningen upptaget lån, vilket är den
största utgiftsposten, har föreningen kostnader
för underhållet av anläggningen samt den stora
årliga posten för från elektricitetsverket erhållen
energi. Underhållet kan delvis utgå i
naturaprestationer, men största delen av årskostnaden
uttages kontant.

Taxering av strömförbrukning.
Det enklaste sättet för uttaxeringen är att
uttaga ett visst belopp för varje installerad lampa
eller hästkraft (ackordsystemet) per år.
Detta sätt medför emellertid slöseri med
elektriciteten i de punkter, där ström uttages, så
att man t. ex. låter lamporna brinna hela natten
eller t. o. m. på dagen samt å andra sidan
installerar så få ljuspunkter som möjligt, vilket
kan medföra bristfällig belysning av vissa
lokaler. Dessa olägenheter kunna i någon mån
undanröjas genom användning av s. k.
strömbegränsare. Dessa börja ömsom avbryta
och sluta strömmen, så att allt ljuset växelvis
släckes och åter tändes, när flere än de tillåtna
lamporna inkopplas. Abonnenten kan nu
installera så många lampor han önskar men betalar
ackordpriset blott för det antal lampor, han anser
sig behöva ha inkopplade samtidigt.
Strömbegränsaren sörjer sedan för, att han ej kan ha
flere än det överenskomna antalet brinnande på
en gång. På landsbygden brukas ej
strömbegränsare, och där ackordsystemet utan sådana
tillämpas, var priset före kriget 5—8 kr. per
lampa och år. — Äro motorer inkopplade på nätet,
så blir givetvis ackordsystemet högst orättvist,
eftersom dessa energikrävande maskiner kunna
tagas i bruk olika mycket eller ha mycket olika
utnyttjningstid under året på olika
gårdar. En rättvis taxeringsgrund lämnar blott
mätning av den förbrukade energien, och även
för belysning är ju mätning både rättvisare och
mer strömbesparande än ackordsystemet. Båda
de för ettdera av dessa ändamål använda
mätarna äro så tillförlitliga, att, om ej något
tillfälligt fel inträffar, mätningen kan anses vara
praktiskt taget riktig, men olyckan är, att
sådana felaktigheter ej sällan inträffa. En
mätare för belysning är billig, men en sådan för
motorer, där 3-fasström användes, blir mer
invecklad och därigenom dyrare. Mätaren bör
angiva energiförbrukningen direkt i
kilowattimmar. — För ett elektricitetsverk är det
synnerligen önskligt, att förbrukningen av
ström är jämnt fördelad under dygnets olika
timmar, och för att minska förbrukningen av
ström för andra ändamål än belysning under
den tid, då verket är hårdast belastat för denna,
tages oftast ett väsentligt höjt pris för
strömmen under dessa timmar. I sådant fall kan
dubbeltariff mätare med omkopplingsur användas.
Dessa ha 2 räkneverk: ett för belysnings- eller
s. k. spärrtid, vilken räknas från skymning
till natt, och ett för den övriga, spärrfria tiden.
Omkopplingsuret kan inställas till olika timmar
allt efter dagarnas längd under olika månader
och inkopplar den ena eller andra siffertavlan
vid den för månaden gällande spärrtidens början
och slut. Vanliga pris för energien vid de större
distributionsanläggningarna bruka vara 10—15
öre, men under spärrtid 25—30 öre per kwt.
Dubbeltariffmätare äro dels mycket dyra i
inköp, dels mindre pålitliga än en keltariff mätare,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:49:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lantuppsl/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free