Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drivbänk - Drivning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dag, blir för hög, i solsken ej över 20° (för melon
och gurkor 30°), men vid mulet väder och
under natten avsevärt lägre. Vid bristande
luftning »ränna» plantorna, bliva gängliga och
svaga. Efter 8—10 dagar behöves vanligen
mindre luftning, huvudsakligen vid solsken,
tills luftvärmen blir så hög, att fönstren kunna
avtagas, först på dagarna och sedan även om
natten. Luftningen sker genom att på läsidan
upplyfta fönstren med 3-kantiga kilar,
»luftpinnar». Då plantor utskolas i bänk, behöva
de vanligen till en börj an skuggas genom
pålagda granriskvistar eller skuggramar.
Vattningen bör, särdeles under första
tiden och i mulet väder, ske med stor
försiktighet; om jorden blir för våt, alstras lätt
mögel och förstöras plantorna av rotröta
(svartrot). Då dagarna bliva längre och
solskenet starkare, ökas vattningen, som bör
ske med kylslaget vatten, för gurkor och melon
ej under 30—35° C. Då plantorna tillväxa,
höjas bänkarna, så att bladen ej nå glaset.
Plantorna omskolas vid behov till för deras
kraftiga utveckling behövligt avstånd.
Det förekommer även år från år
kvarvarande fasta drivbänkar, i vilka bänklådan
motsvaras av på i jorden neddrivna stolpar spikade
plankor eller en cementram, inom vilken på
vanligt sätt lägges ströbädd och jord eller
uppvärmningen sker genom varmvattenrör
under jordbädden eller vid ramens överkant.
Kallbänkar, som äro lämpliga för
uppdragning av sådana blom- och
köksväxtplantor, som ej kräva högre värmegrad, kunna
iordninggöras och besås vid vårens första
början, varigenom kan vinnas 2—3 veckors
försprång framför odling på kalljord. Luftning
behöver ej ske annat än vid solsken. För att
det om dagen under glaset uppfångade värmet
mä så mycket som möjligt bevaras, täckas
dessa bänkar under natten och vid inträffande
kallt väder. G. L—d.
Drivning. 1. D. av trädgårdsväxter,
så att de utvecklas tidigare och oftast
även frodigare än under vanliga förhållanden,
sker genom att låta alla växtbefordrande
faktorer inverka jämnt och i gynnsammaste grad
och därför även avpassa dem efter varandra.
Växternas utveckling pådrives genom lämpligt
höjd värmegrad. I allmänhet hålles
värmen först jämförelsevis låg och ökas sedan,
då växterna utvecklat blad och kommit i livlig
tillväxt, men avpassas efter ljustillgången,
så att den hålles högre vid starkt solljus än i
mulet väder och under natten. Ljusbehövande
växter bliva, särdeles vid högre värmegrad,
höga, gängliga och veka (de »ränna»). Den
önskvärda fuktigheten åstadkommes till stor
del genom att hålla luften fuktig, varigenom
växternas vattenutdunstning (transpiration)
och behov av vattning inskränkes; ju högre
värmegraden och ju starkare solljuset, desto
viktigare är vidmakthållande av luftens
fuktighet, vilket vinnes genom ringa luftväxling
samt spritning med ljumt vatten. Riklig
ljustillgång kan i huvudsak vinnas blott
genom att, då växterna odlas under glas, göra
glasytan så stor som möjligt och ställa växterna
nära denna. Försök med d. under elektrisk
belysning hava hittills icke fått nämnvärd
praktisk användning. Växter, som icke tåla
stark solbelysning, ställas på mindre ljus plats
eller skyddas genom beskuggning.
Undantagsvis drivas matväxter, vars ätliga delar icke
böra vara gröna, i mörker (se Rabarber,
Sparris). Genom riklig näringstillförsel
befordras en kraftig och frodig tillväxt;
och särdeles inverkar kvävenäringen på
frodigheten. Alla drivna växter böra därför odlas
på fruktbar jord, och genom bevattning med
gödselvatten eller vattenlösning av
gödselsalter, särskilt chilesalpeter, befordras
ytterligare tillväxten. Man har även på senaste tid
med framgång försökt öka luftens kolsyrehalt
i växthus för att öka assimilationen.
Övervintrande växter behöva en viss tids
vila, innan de kunna återtaga en normal
utveckling. Om de genom värme och fuktighet
drivas att utväxa före denna naturliga
viloperiods slut, bliva de vanligen abnormt
utvecklade, blomma t. ex. utan att gröna blad
utskjuta, eller sådana utvecklas blott svagt.
För att driva dylika växter till normal
utveckling på annan tid än deras naturliga
blomningstid användas två olika vägar: vilotiden
förlänges eller förkortas. Det förra sker genom
»isbehandling», d. v. s. förvaring av
växterna i kylhus över tiden för deras naturliga
uppvaknande ur vintersömnen. Genom att
så behandla konvaljerötter, liljelökar och
syrener bringas de till normal utveckling på
hösten och förvintern. Vilotiden kan enligt
dansken W. Johannsens upptäckt förkortas
genom att behandla den i vintervila varande
växten med eter. Växten inneslutes i ett tätt
slutet skåp, vari den vid omkring 170 värme
utsättes för inverkan av eterångor, som
åstadkommas genom frivillig avdunstning av eter
(omkring 50 ccm. för 1 hl. rymd i skåpet)
ur en öppen, flat skål, vari bomull lagts för
att befordra avdunstningen; efter 2 dygns
eterbehandling har plantan fått förmåga att
utveckla sig normalt vid drivning, vilken ej
behöver ske omedelbart. Dylik eterisering
har använts för drivning av syrener och andra
blombuskar men lyckats mindre väl med
blomsterlökar och fruktträd. Numera
användes mest i stället för den kostsamma och
eldfarliga eteriseringen
varmvattenbehandling, som verkar på samma sätt, men
på även sådana växter, med vilka den förra
behandlingen ej lyckas; den brukas för
konvaljer, liljor, syrener och andra vinterfällande
buskar, under det att ständigt grönskande
buskar föga påverkas därav. Konvaljerötterna
nedläggas i vattnet, men av i jord rotade växter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
