Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flogbrand - Florettben - Flottled - Flottmo - Flottning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Flogbrand. Se Rostsvamp.
Florettben, de förkrympta resterna
(rudimenten) av 2:a och 4:e tån hos hästen.
Flottled kallas ett vattendrag, där flottning
av virke äger rum. Flottningen möjliggöres
eller underlättas oftast genom i vattendraget
utförda rensnings- och byggnadsarbeten.
Allmän flottled är ett vattendrag, där envar
äger rätt att låta flottgods löst framflyta, och
för vilket särskilda lagbestämmelser gälla
(Lag av 19/6 1919 om flottning i allmän flottled
samt om ändring i vissa delar av vattenlagen).
Enskild flottled förekommer sällan,
och huvudsakligen där blott en virkesägare
finnes. Jfr flottning! M. J. Dft.
Flottmo. Se Flytjord.
Flottning av virke i därtill lämpliga
vattendrag har sedan mycket länge använts i vårt
land. Det ordnade flottningsväsendet uppkom
dock först i senare hälften av förra århundradet.
Dessförinnan fick flottgodset ofta flyta fram
på egen hand, och utan att några
rensningsarbeten till flottningens underlättande utförts.
Följden härav var, att stora mängder timmer
aldrig nådde bestämmelseorten. I och med
trävaruindustriens stora uppsving på
1850-och 60-talen fick f. en ökad betydelse, och
intressenterna i de olika vattendragen började
sammansluta sig till s. k.
flottningsföreningar för att gemensamt utföra ej
mindre den årliga flottningen än även s. k.
flottledsbyggnader för att möjliggöra eller
underlätta f. Enligt nu gällande lag (se
Flottled) äro de, som låta flottgods löst framflyta
i allmän flottled, vilken upplåtits till allmänt
begagnande, skyldiga att utgöra en
flottningsförening med av K. B. fastställt reglemente,
vilken har att i enlighet med lagens
bestämmelser ombesörja den allmänna flottningen,
handhava och vidmakthålla flottleden jämte dess
tillhörigheter samt uppbära och redovisa de
för flottledens nyttjande stadgade avgifter.
För innehavare av jordbruksfastighet gäller
i fråga om husbehovsflottning vissa lättnader
från ovannämnda bestämmelser, dock under
den förutsättning, att därigenom ej uppstår
hinder för den allmänna flottningen.
Vårt lands rika skogstillgångars nuvarande
värde och betydelse ha till stor del sin orsak i de
goda transportmöjligheter, som erbjudas genom
det system av rikt förgrenade vattendrag,
som genomdraga landet, och vilka till
ojämförligt största delen äro flottbara tack vare ett
flertal samverkande gynnsamma
omständigheter. De flesta av våra större älvar flyta i
huvudriktning NV—SO, varigenom
snösmältning och islossning försiggå först i mynningen
och småningom sträcka sig uppåt. Härigenom
undgår man bildning av isdammar och
översvämningar. Vårfloden kommer i stället att
— flottningen till fromma — utsträckas över
en något längre tidrymd. Då snösmältningen
i fjällen inträffar senare än i vattendragens
nedre delar, kan man ofta efter den egentliga
vårfloden urskilja en s. k. fjällflod, som oftast
är till stor nytta för f., då den medför kvarblivet
timmer och lossar uppkomna brötar, d. v. s.
anhopningar av stockar, som fastnat i
flottleden. Fallhöjden är i jämförelse med utlandets
floder mestadels gynnsam och uppgår i våra
största älvar till i medeltal 1 à 2 m. per km.
Tack vare den rikliga förekomsten av för f.
väl lämpade vattendrag i landets skogrikaste
delar kunna dessa numera nära nog överallt
anses åtkomliga för avverkning, utan att
körvägen i regel behöver bli längre än 3 à 5 km.
Sveriges samtliga flottleder anses ha en
sammanlagd längd av minst 30,000 km.
(Sveriges järnvägar år 1914 14,644 km.) och nå
omkring 2/3 av rikets skogsmark. För de 30
viktigaste flottledssystemen var för åren 1908—
12 i medeltal per år och km. flottled antalet
flottgods 2,655 st. samt flottningskostnaden
per styck 12.37 öre och per kbf. 2.37 öre.
Flottgodsmängden i samtliga svenska flottleder har
för samma period beräknats till 75 miljoner
st. eller 11,250,000 m3 fast mått mittmätning.
Kostnaden att flottledes transportera 1 m3
virke vid en sammanlagd längd av 200 km.
beräknades år 1917 i medeltal till 0.57 kr.
medan järnvägsfrakten för motsvarande sträcka
skulle uppgå till 4.10 kr.
Flottledsbyggnader. De flesta av
våra vattendrag äro ej direkt användbara för
f. utan måste först undergå betydande
rensnings- och byggnadsarbeten. Dessa ha till
uppgift bl. a. att rensa flodfåran, reglera
vattentillgången, leda timret och vattnet samt
skydda andra intressen, såsom vattenverk,
broar och fiske. Flottledsbyggnaderna
utfördes förr mestadels av trä (helst torrfura), ofta
tillsammans med sten, t. ex. som stenfyllda
kistor, men då dessa i regel ej vara längre än
omkring 15 år, ha de mera varaktiga
sten-och betongbyggnaderna alltmer kommit till
användning. Dammar (se d. o.) avse en
reglering av vattnet och förekomma dels i form
av spardammar, som magasinera
vattnet för att jämnt fördela detsamma på ett ökat
antal flottningsdygn, dels i form av släpp-
eller slussdammar, som tjäna ett
noggrant utnyttjande av en knapp vattentillgång
och därför hopspara vatten, tills
timmersläppning kan ske, dels användas de även för att
höja vattenståndet i någon viss del av
flottleden., Dammen, som lägges på säker, tät
grund och antingen omsorgsfullt timras eller
uppföres av sten eller betong, är i regel försedd
med grundlucka för vattnets
urtappning, släppsluss för timmersläppning
och överfallsski (flodlopp) för
överflödsvattnets avlopp. Som stöd för en framför
dammen befintlig skyddsfyllning utdragas
dammöppningarnas sidoväggar till s. k.
kinningar. Timmerrännor uppföras i
regel av rund virke eller plank men ha på grund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
