Lantmannens uppslagsbok / 295 (1923) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fodervärde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vid utfodring av mjölkkor. Härvid påvisades,
att det Kellnerska stärkelsevärdet icke kan
anses i utgöra ett mått på fodermedlens värde
för mjölkproduktion, då fodrets äggviteämnen
i stärkelsevärdet uppskattas endast efter sin
fettbildningsförmåga utan hänsyn till att de
vid bildningen av mjölkäggvita tillgodogöras
på ett betydligt bättre sätt. Vidare framhölls,
att man vid uppskattning av fodermedlens
värde måste utgå från den föreliggande varans
beskaffenhet, vilken särskilt för köpfoder är
mycket växlande. Den av Nils Hansson
framställda nya metoden, vilken senare mera
utförligt tillämpats i hans »Handbok i
utfodringslära», utgår därför från fodermedlens analys
och deras halt av smältbara näringsämnen
och följer sedan Hellners metod för beräkning
av stärkelsevärdet, endast med den skillnaden,
att mängden av den smältbara äggvita
mångdubblas med 1.43 i st. f. 0.94. Den förra siffran
motsvarar äggvitans hela värmevärde, då
stärkelsens värmevärde sättes som enhet,
under det att den senare utgör mått på
äggvitans fettbildningsförmåga i förhållande till
stärkelsens. Normala jordnötskakors
mjölkproduktionsförmåga beräknas enligt dessa
grunder sålunda (jfr ovan sid. 294):

smb. äggvita	39,6 × 1.43 = 56.6
»         fett	7.2 × 2.41 = 17.4
»         kvävefria extrt. ämn.	21.9 × 1.00 = 21.9
	Summa 95.9

Reduktion: värdetal 98,
mjölkproduktionsvärde = 95.9 × 98/100 =94.0.

I sammanhang härmed kunde själva enheten
för foderenhetsberäkningen närmare
preciseras. I början hade man som enhet antagit
1 kg. blandat kraftfoder av viss
sammansättning, t. ex. en blandning av 25 % havregröpe,
25 % vetekli och 50 % oljekakor, men någon
fast enhet kunde ej åstadkommas på detta sätt.
I stället sattes 1 kg. korn som enhet, och till
1 foderenhet räknades 1 kg.
normalt korn, 1.1 kg. torrsubstans i
foderrotfrukter eller 0.75 kg.
mjölkproduktionsvärde i de olika
fodermedlen. En sålunda bestämd foderenhet
innehåller omkring 3,000 smältbara kalorier
i de fullvärdiga fodermedlen, vilket motsvarar
omkring 2,700 för den inre omsättningen
användbara kalorier i dylika fodermedel.
Bifogade tabell visar stärkelsevärdet,
mjölkproduktionsvärdet och foderenhetsvärdet i några
av de vanligaste fodermedlen.

Stärkelse- och mjölkproduktionsvärdena
sammanfalla, ss. ovan anförda siffror visa, ganska
nära för de äggvitefattiga fodermedlen, under
det att skillnaden blir så mycket större för de
äggviterika, ss. oljekakor, ärter och vicker.
Den sista kolumnen, som angiver
mjölkproduktionsvärdet per foderenhet, visar, att siffran
0.75 i medeltal väl sammanfaller med den
gjorda beräkningen. De båda föregående
kolumnerna, antal foderenheter per 100 kg. och
antal kg. till en foderenhet, innehålla de former
av foderenhetsberäkningen, som i praktiken
komma till den största användningen. Antalet
f.enh. per 100 kg. erhålles genom att dela
fodermedlets mjölkproduktionsvärde med 0.75
eller förhöja det med en tredjedel.
Jordnötskakor med mjölkproduktionsvärdet 94
innehålla alltså 94 + (94:3) = 125.3 f.enh. per
100 kg.

Beräkningen av ett fodermedels
mjölkproduktions- och foderenhetsvärde utföres
alltså numera på följande sätt: Man
bestämmer först dess medelanalys och därefter genom
smältbarhetsförsök smältbarhetstalen för de
olika ingående näringsämnena. Med ledning
av dessa senare tal beräknas sedan fodermedlets
halt av smältbara näringsämnen, vilket sedan
lägges till grund för beräkning av
mjölkproduktionsvärdet på nyss angivet sätt. Härvid måste
man även känna fodermedlets värdetal, vilket
bestämmes genom praktiska utfodringsförsök.
Detta tal blir nämligen alltid den vid försök
uppmätta effekten i procent av den på grund
av de smältbara näringsämnena beräknade.
Flera fodermedel, t. ex. vete- och rågkli,
maltgroddar och foderrotfrukter, ha sålunda visat
sig ha ett högre fodervärde som mjölkfoder än
vid gödning, varför de av Kellner angivna
värdetalen måst höjas. På denna punkt återstår
dock ett justeringsarbete, men i övrigt har
genom den föreslagna metoden den praktiska
foderenhetsberäkningen ställts i direkt
förbindelse med fodermedlens analys.

Den på detta sätt utarbetade
foderenhetsberäkningen är sedan 1915 antagen som
gemensam för de skandinaviska länderna och har i
sina huvuddrag kommit till användning även
i Finland, de forna Östersjöprovinserna, Polen
och Schleswig-Holstein.

Kornvärde. De vid
foderenhetsberäkningar för svinens utfodring använda
reduktionstalen ha bestämts vid ett stort antal i
Danmark och i Sverige utförda fodringsförsök,
vid vilka man uppmätt svinens tillväxt på olika
foderblandningar. Då man vid försökens
avslutning i regel nedslaktat försöksdjuren och
noga bestämt det alstrade fläskets mängd och
beskaffenhet, ha dessa försök lämnat
synnerligen noggranna resultat. Vid dessa försök har
visat sig, att fodermedlen, dels på grund av
svinens större förmåga att utnyttja fodrets
lättsmältare kolhydrat, dels med anledning av
deras oförmåga att tillgodogöra större mängder
av växttråd, i flera fall få andra foderenhetstal,
alltså ett annat bruksvärde än vid utfodringen
av mjölkkor. Man uttrycker därför stundom
fodervärdet för svins utfodring med kg.
kornvärde. I detta som vid den vanliga
foderenhetsberäkningen räknas 1 kg. normalt korn
som enhet, och 1 kg. kornvärde betecknar alltså

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>