Lantmannens uppslagsbok / 297 (1923) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fodervärde - Fodring

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fodrets fysiologiska bruksvärde, här tidigare
benämnt nettoenergi. En del av denna åtgår
emellertid för fodermedlens tuggning,
matsmältningen och vid näringsämnenas assimilation
inom djurkroppen och kommer till godo endast
som värme (termisk energi). Återstoden åter
kommer till användning vid djurets alstring
av värme och kraft, kroppsmassa, mjölk m. m.
och benämnes dynamisk energi (jfr Näring, 2:
Energiomsättning).

Såväl Kellners stärkelsevärde som den
skandinaviska foderenheten utgöra mått på
fodermedlens dynamiska energi, bestämd positivt,
det förra vid gödning, det senare vid
mjölkproduktion. Samtidigt har den amerikanske
forskaren H. P. Armsby sökt nå samma mål
genom att bestämma den termiska energien,
d. v. s. värmeförlusten vid de särskilda
fodermedlens tillgodogörande. Hans undersökningar
äro gjorda med unga gödoxar, uppställda i
respirationskalorimeter, varför hans försök
närmast böra jämföras med Kellners
gödningsförsök. Genom att draga den funna
värmeförlusten från vad vi kalla fodermedlens
fysiologiska bruksvärde, kommer han på negativ väg
till den mängd dynamisk energi, som de lämna,
av honom benämnd nettoenergi.
Armsbys nettoenergivärde är således
fodermedlens dynamiska energi, mätt i
tonkalorier (therms).

Egna direkta bestämningar härav har
Armsby och hans medhjälpare hunnit utföra endast
å 10—12 olika fodermedel, men genom att
använda även andra forskares (Kellners och
Köhlers) bestämningar som grundlag för sina
beräkningar har han utarbetat en enkel
beräkningsmetod för olika fodermedels
nettoenergivärden. Han utgår direkt från
fodermedlens halt av smältbar torrsubstans och tillägger
denna följande värde i de olika
fodermedelstyperna:

Fodermedel.	Tonkalorier pr kg. smb. näring
Hö, halm, grönfoder, foderrotfrukt.	3.5
Säd och liknande fodermedel med
intill 5 % smb. fett	3.9
över 5 » » »	4.0
Mycket fettrika fodermedel	4.4—4.8

Från den härvid erhållna summan drages
så den vid försök funna eller approximativt
uppskattade värmeförlusten, angiven per kg.
total torrsubstans i de olika fodermedlen.
Återstoden utgör fodermedlets nettoenergivärde,
som han uttrycker i tonkalorier per 100 kg.

Denna beräkningsmetod ger hos normalt
korn ett nettoenergivärde per 100 kg. av 183
tonkalorier, vilka, då 1 kg. stärkelsevärde
motsvarar 2.356 tonkalorier, motsvara 77.8 kg.
stärkelsevärde. Enligt tab. sid. 296 beräknar

Kellner stärkelsevärdet för 100 kg. korn = 72,
varför här föreligger en skillnad av 5.8 kg.
eller 8.1 %. Denna skillnad är dock förklarlig,
då de båda forskarna arbetat med under ganska
olika förhållanden alstrade fodermedel, och då
fodermedlens nettoenergivärde påverkas såväl
av fodergivans storlek och sammansättning
som av djurslag och produktionsriktning.
Nettoproduktionsvärdet är säkerligen högre vid
mjölkproduktion och tillväxt än vid gödning
av vuxna djur. Jämför man Armsbys
nettoenergivärden för olika fodermedel med
Kellners stärkelsevärden och de skandinaviska
värdena i foderenheter, finner man, särskilt
då man beaktar skillnaden i utgångsmaterialet,
i stort sett en ganska sammanfallande
uppskattning av de olika fodermedlens
produktionsvärde. — Fodermedlens nettoenergivärde
uttryckt i therms har i N. Amerikas förenta stater
fått praktisk användning även vid uppställande
av utfodringsnormer för de olika djurslagen.
Deras näringsbehov uttryckas därvid i therms
och gram smältbar äggvita.                        (N. H.) H. J. Dft.

Om fodervarors relativa prisberäkning, se
Foderhandel, om deras gödselvärde, se d. o.

Fodring 1. utfodring. Husdjurens f.
bör till mängd, näringsinnehåll och övrig
beskaffenhet avpassas så, att den fullt
tillfredsställer djurets behov av näring för såväl
kroppens underhåll, som för den önskvärda
produktionen, vare sig denna utgöres av
kroppstillväxt, utbildning av foster, alstring av mjölk,
ull m. m. eller av arbete. Tillika bör fodringen
vara sådan, att fodret så fullständigt som
möjligt tillgodogöres.

Fodrets mängd bör för varje mål
avpassas efter matsmältningskanalens
rymlighet och hänsyn även tagas till den önskvärda
rörligheten hos djuret. Då den för näringens
smältning behövliga vattenmängden i fodret
avpassas genom att djuret förtär en efter fodrets
vattenhalt lämpad mängd dryck, mätes
fodrets mängd ej efter hela mängden vattenhaltigt
foder utan efter dess mängd av torrämne
(torrsubstans). Foderransonens mängd beräknas i
förhållande till dels djurets kroppsvikt, som
uttryck för dess behov av foder för kroppens
underhåll, samt dels den produktion det lämnar.
Den hålles inom gränser, som dock för varje
djurslag äro ganska vida, i det att djuren kunna
vänjas vid mer skrymmande eller koncentrerat
foder. En för stor fodermassa i förhållande till
dennas innehåll av näring ökar
matsmältningsarbetet, kan hindra djuret att upptaga
tillräcklig mängd näring, besvärar andningen samt
minskar djurets rörlighet och arbetsförmåga.
En alltför ringa massa hos fodret gör, att djuret
kan sluka detta utan tillräcklig tuggning, samt
att magens och tarmens rörelser ej försiggå
normalt, och särskilt gäller detta idisslarna,
som behöva en viss fodermassa, för att
idisslingen skall kunna fortgå ostört; fodrets

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>