Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fornlämning - Forstmästare - Forsythia - Fortplantning - Fosfat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kronobetjänt eller direkt hos K. B. Om f.
finnes å jord, som skall skiftas, skall
skiftes-förrättaren uppmana jordägarna att låta den
mark, vara f. är, undantagas som en
skifteslagets gemensamma tillhörighet. K. f. om
fornminnesmärkens fredande och bevarande 29/11
1867, K. k. 30/5 1873 och 21/4 1886.
Forstmästare användes i Sverige som titel
för person, som genomgått skogshögskolans
lägre kurs; är i Finland titel för statstjänstemän
motsvarande de svenska jägmästarna. Se
Skogsundervisning.
Forsythia, ett till olivfamiljen, Oleaceæ,
hörande släkte från Ostasien. Intill 2 m. höga
buskar, som tidigt på våren blomma rikt med
gula blommor på bar kvist. F. Fortunei Lindl.
är anspråkslös och uthärdar vintrarna väl ännu
i Mälardalen. F. viridissima Lindl. och F.
suspensa Vahl, den senare med vackert
bågböjda grenar, äro något mindre härdiga.
Fortplantning i vidsträckt bemärkelse är
liktydig med varje förökning eller alstring av
nya individ för artens, varietetens o. s. v.
fortbestånd.
A) Könlig f. Uttrycket användes i något
olika bemärkelse men fattas enklast såsom
liktydigt med f. efter föregående befruktning
( se d. o.).
B) Könlös f. omfattar all alstring av nya
individer utan föregående befruktning. Den
kan försiggå på flera olika sätt, såsom:
a) Delning, då moderindividen helt
enkelt delar sig i två eller flera alldeles lika
delar, som utveckla sig till nya individer (hos
vissa lägre djur och växter).
b) Knoppning, då en viss del av
moderindividen börjar starkare tillväxa, bilda en
»knopp», vilken utvecklar sig till en ny individ,
som antingen kvarstannar i förbindelse med
modern, så att en s. k. djurstock eller
koloni uppstår (hos t. ex. svampdjur), eller
ock skiljer sig från henne och lever ett fritt liv
(hos vissa andra lägre djur). Även hos vissa
växter utbildas knoppar med förmåga att,
lösta från moderväxten, utveckla sig till nya
individer, såsom hos vissa liljor och lökslag
m. fl.
c) Partenogenes (jungfrufödsel) och
Apogami, då en ny individ utvecklas
antingen ur en äggcell utan föregående
befruktning (partenogenes) eller ur fröämnets
vegetativa celler (apogami). Partenogenes
förekommer bland annat hos vissa kräftdjur och
insekter (drönarna hos vanliga honungsbiet
utvecklas sålunda ur obefruktade ägg) ävensom
hos vissa lägre växter, apogami åter förutom
hos vissa lägre växter även hos t. ex. maskros
och daggkåpa.
d) På mera rent vegetativ väg genom
utlöpare ovan jord (t. ex. smultron och
revranunkel m. fl.), genom underjordiska
utlöpare eller
underjordsstammar av olika slag, såsom hos potatis
och jordärtskockor, kvickrot och många andra
gräs, hästhov och näckrosor, tulpaner och
narcisser, eller genom rotknölar (t. ex. hos
dalior) o. s. v.
e) Genom avläggare och
sticklingar, genom ympning, okulering
etc. Se dessa ord.
Vid sistnämnda slag av f. förekommer
visserligen ett direkt ingripande från människans
sida, men även vid vissa av förut nämnda är
hon ofta på ett eller annat sätt verksam, varför
i detta avseende ingen bestämd skillnad kan
göras. Jfr Förökning. H. T—n.
Fosfat, fosforsyrat salt. De i naturen
förekommande fosfaten äro salter av
ortofosfosforsyra (se Fosfor). Denna kan bilda salter
med olika mängder av basen i förhållande till
syran, nämligen 1-basiska, 2-basiska och
3-basiska f. I naturen förekomma endast 3-basiska
f., (tri-fosfat, sammansatta enligt formeln
R3PO4). Av dessa äro alkali-fosfaten lösliga i
vatten, men det allmännast förekommande
fosfatet, neutralt kalcium-trifosfat, Ca3(PO4)2.,
är olösligt i vatten och mer eller mindre
svårlösligt i den kolsyre- och mullsyrehaltiga
markvätskan. Detta f. bildar stenarten apatit,
(se nedan), varifrån den vid bergartens
förvittring övergår i jorden. Av kalciumtrifosfat
framställes i vatten lösligt monofosfat
(enbasiskt, sur fosforsyrad kalk, CaH4(PO4)2) genom
behandling med starka syror, vanligen
svavelsyra, som borttager 2/3 av trifosfatets
kalciummängd och därmed bildar gips (kalciumsulfat).
Den så erhållna produkten kallas
superfosfat (se d. o.). Vid inverkan av baser
(t. ex. kalk) övergår det vattenlösliga
monofosfatet genom upptagande av mera bas till i
vatten olösligt salt, nämligen, efter den
inverkande basens mängd, antingen till difosfat
(2-basiskt CaHPO4) eller trifosfat (se ovan),
det förra lätt, det senare svårare lösligt i
markvätskan och andra svagt sura lösningar. En
ammoniakalisk lösning av ammoniumcitrat
brukas som lösningsmedel vid dess
bestämmande. Närvaron av en större mängd av kalk i
jorden gör trifosfat men ej difosfat föga
upptagbart för växtrötterna. Den vid basisk
färskning av järn erhållna Thomasslaggen antages
innehålla ett 4-basiskt kalciumsalt, tetrafosfat,
antagligen såsom silikofosfat (dubbelsalt av
fosfor- och kiselsyra), som är olösligt i rent
vatten, men varur fosfat till större eller mindre
del kan utlösas av även svagt sura vätskor, ss.
markvätskan och 2 % citronsyrelösning, som
användes för bestämmande av dess
fosforsyrehalt (se Thomasfosfat). I jorden likasom i
växtsaft förekomma alkalitrifosfat, vilka äro
lättlösliga i vatten samt magnesium-f., som
förhåller sig som kalcium-f. Järn- och
aluminiumfosfat, som även förekomma i jorden, äro
mycket svårlösliga. I jorden och i gödselmedel
kunna sålunda förekomma:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
