Lantmannens uppslagsbok / 309 (1923) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Friktionshjul - Fringilla - Frisco - Friskvikt - Fritfluga - Fritt åkerbruk - Fromental - Frost

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Friktionshjul. Se Växel.


Fringilla. Se Fink.

Frisco. Se Svavelkalkvätska.

Friskvikt. Se Frökontroll.

Fritfluga, slökornfluga (Oscinella
(Oscinis) frit L.), är en av våra allra allmännaste
skadeinsekter på sädesslagen och gräsen. Den
fullbildade flugan är 2—3 mm. lång, glänsande
svart med brun buk och gulaktiga fötter. Hon
träffas hela sommaren igenom, men är
allmännast i tre perioder, inledande lika många
generationer. Tidigt på våren uppsöka flugorna
vårsäden och lägga på de unga plantornas blad
sina ägg. Den några dagar senare framkomna
larven borrar sig ned till plantans hjärtskott,
som förstöres. En angripen planta igenkännes
därför lätt på det yngsta bladet, som knappt
förmår skjuta fram och i varje fall snart
vissnar. Den fullvuxna larven förpuppar sig i
juni innanför de yttre bladslidorna vid plantans
bas, som därför ofta blir något ansvälld. Efter
ungefär en vecka framkomma på nytt flugor,
som giva upphov till 2:a generationen. Finnas
unga plantor eller grönskott, väljas nog helst
dessa för äggläggning, men även axgångna
plantor äggbeläggas. I sistnämnda fallet gå
de små larverna in i axen och angripa de unga
kornen. Här förpuppas de sedermera och i
augusti kläckas för tredje gången under
sommaren flugor. Dessa i sin tur vända sig för
äggläggning till höstsädesbrodden, i vars inre
de stanna under vintern för att tidigt nästa vår
förpuppas. — Larven blir 3—4 mm. lång, är
till färgen vit och har i bakändan 2 knapplika
utskott, på vilka andrören mynna. Genom
larvernas angrepp uttunnas ofta i hög grad
plantbeståndet, ej minst på vårsäden, särskilt
havre. Vid liv blivna plantor bli ofta starkt
förkrympta samt sätta en mängd sidoskott,
varigenom plantan blir tuvig. — Direkta
utrotningsmedel saknas. Genom mycket tidig
sådd av vårsäden, samtidigt som den med
tjänliga medel bringas i stark och kraftig
utveckling, kan man emellertid i viss mån undvika
svårare förstörelse, i det de på våren framkomna
flugorna, då kanske bland de vilda gräsen,
finna plantor, som äro mera tjänliga för
äggläggning. En sen sådd av höstsäden anses
även vara ett förebyggande medel, enär
flugorna då i stor utsträckning vända sig till gräsen.
Vid svårt angrepp är det naturligtvis av värde,
att den angripna arealen plöjes upp, helst innan
larverna förpuppats.         A. T—n.

Havreplantor skadade av fritfluga.

Fritt åkerbruk. Se Växtföljd.

Fromental. Se Havre.

Frost under vintern har stor betydelse genom
den lättnad i transporter, som köld och snö
medför. På jorden har också vinterfrosten
en uteslutande fördelaktig inverkan genom den
luckring, som jordens tjälning medför, och i
regel är vårbruket lättare efter en sträng än efter
efter en mild vinter. Även sedan tjälen gått
ur jorden, verkar f. luckrande, och då plöjning
måste göras på våren, kan efterföljande, om
än obetydlig f. kraftigt bidraga till att giva den
omplöjda jorden en luckerhet, som svårligen
åstadkommes genom bearbetning. — På de
övervintrande växterna är f. i
regel fördelaktigare än töväder, främst då
snötäcket faller och bevaras på väl tjälad mark.
Frosten håller växterna i vinterdvala, under
det att mildväder kan väcka plantorna till
livsverksamhet, varigenom de bliva ömtåligare
för efterföljande köld. Likaså skyddar
ihållande vinterköld växterna för vissa
parasitsvampar, såsom snömögel och klöverrötare,
vilka kunna göra stor skada, då marken är
otjälad. Sträng köld vid bar mark kan dock
även utan mellankommande mildväder sätta
övervintrande växters härdighet på hårt prov.
(Jfr Frostskada). F., sedan tjälen gått ur
marken, är övervägande skadlig för
övervintrande späda växter, såsom sädes- och
vallväxtbrodd, därigenom att de vid omväxlande
frysning och upptöande lyftas upp ur jorden
— frysa upp —, varvid deras rötter avslitas
och blottas, så att plantorna torka. — F. under
växttiden är uteslutande skadlig.

Nattfroster under sommaren
förekomma oftast omkring vissa tidpunkter, något
olika för olika landsdelar, utan att dock dessa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>