Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fruktodling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Träden kunna uppdragas i en mängd olika
former men för vårt land torde det i allmänhet
vara lämpligast att uppdraga dem i fri
spaljé-form, d. v. s. utan något bestämt avstånd
mellan grenarna. Man’binder i detta fall grenarna
vid spaljén på tillräckligt stora avstånd från
varandra, så att ljus och luft få tillträde. Se
vidare Formträd.
Fruktträdens fiender.
Såväl*fruktträden som bärbuskarna ha många fiender
såväl inom djur- som växtvärlden, och ett av
fruktodlarens viktigaste arbeten består därför
i att bekämpa dessa fiender.
Gnagare. Sålunda förorsakar haren rätt
stor skadegörelse i trädgårdarna, och man måste
därför vidtaga skyddsåtgärder mot detta
skadedjur. För detta ändamål plägar man om hösten
bespruta fruktträdens stammar och för haren
åtkomliga grenpartier med kalkmjölk, som
uppblandats med blod. Även svavelkalkvätska
är. ett förträffligt besprutningsmedel. Haren
avskyr nämligen lukten av dessa vätskor och
vågar därför icke röra träden. På unga
fruktträd omlindas stammarna om hösten med
vanligt tidningspapper. Sorkar äro besvärliga
fiender, men det finnes inga verksamma medel
för deras bekämpande. Mot åkersorkens
skadegörelse å fruktträdens stammar plägar man
söka skydda träden genom att trampa
tillsammans eller bortskotta snön omkring dessa.
Skadeinsekter. Bland
skadeinsekterna äro frostfjärilen, äpplevecklaren,
rönn-bärsmalen, äpplebladloppan och bladlössen de
svåraste. Om medel mot dessa insekter, se under
deras namn samt Insektdödande medel.
Sjukdomar. De svåraste sjukdomarna
på våra fruktträd äro kräfta, gummiflöde,
skorv, fruktmögel och pricksjuka. Om dessa
sjukdomar och medlen mot dem, se deras
namn.
Fruktskörd. Körsbär, plommon, samt
sommaräpplen och sommarpäron skördas i
allmänhet först, när de äro mogna eller strax
dessförinnan. Vinteräpplena däremot få sitta
kvar på träden så länge som möjligt eller till
sista dagarna av sept. eller första hälften av
okt. Skörden av dessa senare bör icke
verkställas annat än vid torrt väder och icke påbörjas,
förrän daggen om morgonen gått bort. Efter
en frostnatt får frukten ej nedtagas, förrän den
tinat upp fullständigt. Den skördade frukten
plockas i spjällådor och förvaras i sådana vare
sig i en källare eller frostfritt boningsrum och
bör få kvarstå där två a tre veckor, innan den
packas.
Sortering. Vid sortering av plockad frukt
böra fruktsorterna behandlas var för sig och olika
fruktsorter aldrig sammanblandas. Den finare
frukten sorteras i två olika sorteringar, nämligen
A-sortering eller bordsfrukt och H-sortering
eller hushållsfrukt. Till A-sorteringen föras
endast finare äpplesorter med normalt
utvecklade och felfria frukter. Frukterna skola vara
färgade, därest de vid fullkomlig utveckling
pläga så vara, och böra i regel vara skorvfria,
men ifråga om för skorv mera utsatta sorter,
såsom Gravensteiner, Gul Richard och Signe
Tillisch, tillåtas frukterna ha ett fåtal smärre
skorvf lackar. Stjälkarna få icke vara utryckta
ur köttet. Till H-sortering hänföras av finare
sorter sådana frukter, som på grund av mindre
god färg, smärre tryckskador, mindre
missbildningar, mindre skador av rönnbärsmal eller
skorv icke få räknas till A-sortering. Till denna
sortering hänföres också all felfri frukt av
vanliga hushållssorter.
Dessertfrukt uppdelas inom bägge
sorteringarna i två märken:
A I frukter som väga över ioo gr.
A II > » » 75—ioo >
H I > > > över ioo >
HH» > > 60—100 »
De äpplesorter, som i första rummet räknas
till dessertfrukt, äro följande: Brunnsäpple,
Cox’s Pomona, Filippa, Gravensteiner, Gul
Richard, Kalmar glas, Melon, Oranie, Ribston,
Signe Tillisch, Stenkyrkeäpple, Sävstaholms,
Transparente blanche, Åkerö. Av Cox’s Orange,
Guldparmän, Maglemer, Oranie och Sävstaholm
hänföras frukter över 75 gram till A I, frukter
som väga 50—75 gram hänföras till A II.
Någon H I sortering finnes ej i fråga om dessa
sorter, utan hänföres all H-frukt, som väger
över 50 gram, till HH.
Inpackning av äpplen sker
företrädesvis i s. k. halvlådor rymmande omkring 25 kg.
frukt. Även kvartslådor rymmande omkring
12 kg. frukt användas understundom. Vid
inpackning av äpplen lägges ett tunt lager
aspträull i bottnen av lådan liksom även
omkring sidorna och. däröver lägges silkespapper.
Frukterna nedläggas därefter i rader och, då
ett varv är fyllt, stoppas träull runtomkring
lådans väggar så fast, att frukterna ligga fullt
orörliga. Mellan de olika varven, som alla
packas på samma sätt, läggas mellanlager av
träull med silkespapper såväl under som över
frukten. Ovanpå det översta fruktlagret lägges
så mycket träull, att locket endast med en viss
svårighet kan påspikas. Av finare fruktsorter,
sådana som Gravensteiner, Sävstaholm,Oranie,
Signe Tillisch, Cox’s Pomona, Stenkyrkeäpple
m. fl., inlindas om möjligt varje frukt i
silkespapper. Vid inpackning av dessa sorter plägar
man också ofta lägga träull omkring varje
frukt.
Päron sorteras ungefär såsom här sagts
rörande äpplen. A-frukten inlindas i silkespapper,
och packas i lämpliga korgar, exempelvis
»svensk normalkorg», som rymmer omkring
10 kg. H-frukten kan även inpackas i trälådor.
Vid inpackning av päron användes så litet
träull som möjligt.
Inpackning av körsbär och
plommon sker helst i »svensk normalkorg».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
