Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fårhus, fårstall - Fårklippning - Fårlus - Fårpremiering - Fårsax - Fårskötsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lamm, då flera gå tillsammans, omkring o. 6 kvm.
per djur. Utrymmet vid foderhäck bör beräknas
till i m, per vuxet djur. Då gödseln får ligga
inne samlad i en riklig ströbädd, behöves intet
golv annat än blotta marken. Om väggarna
äro av trä, bör stensockel nå upp över
gödselbädden. Dörrarna böra gå utåt, och för
sommaren böra utgångarna kunna stängas med
spjäldörrar. Taket bör vara tätt, så att
hö-smål ej kan falla från skullen och förorena ullen.
L. N. Gr amen.
Fårklippning. Det gamla bruket att skörda
ullen genom att plocka den av djuren, då den
lossnade på våren, har länge bibehållits, där
fåren gå ute även på vintern, men är numera
överallt i Sverige ersatt med klippning. Denna
sker vanligen blott på våren på utegångsfår
och ofta även på kortulliga får, som
vinter-fodras inne, under det att långulliga får, som
hållas i hus under vintern, klippas både höst
och vår. Då ullen tvättas på fåren, klippas de
snarast möjligt därefter. Höstklippningen sker
vanligen i september, så att ullen hinner något
utväxa, innan vädret börjar att bliva kallt.
Likaså bör vårklippningen ske så tidigt, att
fåren åter få ull före utsläppningen. F. bör
utföras jämnt och så att hela fällen håller
tillsammans utom den korta ullen, som samlas för
sig. Den förr vanliga klippningen för hand med
fjädrande sax, ersättes alltmer vid större
hjordar av maskinklippning, som spar tid och gör
ett bättre arbete. Litt.: Meddelande N:o 68
från Styr. f. redskapsprovn.anst.
Fårlus (Melophagus ovinus L.) är en vinglös,
omkring 5 mm. lång fluga av egendomlig,
lusliknande form, tätt hårig och vanligen mörkt
gråbrun. Insekten träffas i fällen företrädesvis
på huvudet och livnär sig genom att suga
blod. Stundom kan den förekomma i så stor
mängd, att den vållar djuren stort obehag.
Till deras fördrivande användes tvättning med
desinfektionsvätskor, i enklare fall med bensin,
terpentin, såpvatten, tobaksdekokter o. dyl.
Fårlus |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>