Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förlossningslamhet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362
Försträckning benämnes en i senor och band
pä grund av för stark uttänjiiing med därav
ofta följande partiell bristning av finare
sentrådar uppkommen inflammation, som visar
sig genom ansvällning av senorna, ofta åtföljd
av betydaridé ömhet och hetta. F. förekommer
oftast hbs hästar, särskilt i fotens böj senor
(böjsefieforsiräckning) och medför i början
stark håltä. I lindrigare fall och vid lämplig
behandling kan inflammationen snart gå över,
men ofta blir den långvarig (kronisk) samt
medför då, stark förtjockning och stundom även
förkortning av de angripna senorna (senklapp).
Behandlingen består i början i användning av
kalla eller is-omslag i 2—3 dagar, sedermera,
vatvärmande omslag med Burows lösning (se
Aluminium) i 2:—3 veckor och, om så behöves,
därefter ingnidning av hudretande medel, ss.
kvicksilverjodidsalva, eller slutligen bränning.
Stillastående under behandlingen är nödvändig,
efter bränning i minst 6 veckor, därefter lindrig
motion och till en början försiktig användning,
emedan f. eljest lätt återkommer. E. N—m.
Förstärkning av bisamhällen. En del
svaga samhällen, som man icke vill förena med
andra, kunna dock genom lämplig behandling
göras dugliga för sommardraget. Man måste
då förstärka dem med yngel eller bin eller
bådadera. En del biskötare älska dock att ha
jätte-samhällen bredvid dem som föra en tynande
tillvaro, då åter andra sträva efter att hålla
alla samhällen jämnstarka. Båda sätten äro
oriktiga. En medelväg är lämpligast. Vid f.
med yngel tages en yngelkaka med moget
yngel och påsittande bin från ett av de
starkaste samhällena och nedsättes rämen i det
svaga samhället näst intill den ram, som
innehåller yngel. Med moget yngel förstås sådant,
som är redo krypa ut ur cellerna. Man ser detta
delvis på att cellocken antagit en mörkare färg
och att en del ungbin hålla på att krypa ut.
F. med bin tillgår så, att man på aftonen
tager upp en eller två ramar från en stark kupa
med påsittande bin och avskakar dem bakom
glasramen, som höjts en cm. från bottnen, och
låter dem lugnt marschera in i samhället. Något
oroande av det svaga samhället får på inga vis
förekomma, såsom rubbning av täckbräder,
ramar e. d. Flygbina flyga snart hem igen,
men ungbina stanna oclT förstärka samhället.
A—r L—n.
Försumpning betecknar, att frisk, normal
mark blir fuktigare och småningom överdrages
med ett m. 1. m. mäktigt täcke av torv. Våra
torvmarker hava, framför allt i Norrland, till
en väsentlig del uppkommit genom
torvbild-ning på fast, skogbärande mark. F. inledes
därmed, att mera fuktighetsälskande och
torv-bildande växter uppträda tillsammans med
den mera normala skogsmarksväxtligheten,
vilken småningom uttränges. Förloppet är
något olika i tall- och granskogar.
Tallskogens f. är ofta en följd av en
mosses transgression (överskridande) över
omgivande fastmark. Växtligheten i den
försumpade tallskogen är lik mossens. Tuvbildande
vitmossor, Sphagnum †uscum (Schimp) Klinggr
och acuti†olium Ehrh., samt skvattram, odon,
ljung, dvärgbjörk och andra risväxter utgöra
markbetäckningen. Tallarna visa en i jämförelse
med förhållandena å den fasta marken nedsatt
tillväxt. Även utan förbindelse med en mosse,
som utbreder sig, kan tallskog försumpas,
dock endast på mera plan och jämn mark.
Växtligheten är då i huvudsak densamma som i
de försumpade tallskogarna utmed mossarna.
Försumpade granskogar
förekomma nästan uteslutande i Norrland, där de
mest träffas på lidernas nordsluttningar, ofta utan
direkt förbindelse med någon mosse.
Markbetäckningen utgöres även där av vitmossa, men av
andra ärter än i den försumpade tallskogen,
nämligen Sph. Girgensohnii Russ. eller Russowii
Warnst. samt av björnmossa, Polytrichum
commune L. Av högre växter märkas i synnerhet
klotstarr, Carex globularis L., skogsfräken,
Equisetum silvaticum L., samt hjortron. Granarna
växa ytterst långsamt, med ofta papperstunna
årsringar, kronorna förete ett sjukligt utseende,
inhöljda som de äro i svarta eller gråa lavar.
Orsakerna till skogsmarkens f. äro
dels direkt mossarnas Utbredning, dels en av
deras tillväxt framkallad höjning av
grundvattenståndet samt, ehuru kanske i mindre
omfattning, försvårad vattenavrinning. Nyare
undersökningar hava vederlagt den äldre
uppfattningen, att försumpning är en hastigt
fortskridande företeelse, och visat, att den i
nuvarande tid fortskrider ytterst långsamt.
F. motarbetas genom skogsmarkens
avdik-ning, vilken ofta förvandlar den försumpade
marken till högproduktiv skogsmark.
H. Hn.
Försvärm. Se Bisamhälle.
Försåpning. Se Fett.
Försäkring. På ett visst kulturstadium
åtnöjer sig människan icke längre med att sörja
för de nödvändigaste omedelbara
levnadsbehoven utan finner sig manad att i sitt ekonomiska
handlande även söka tillgodose kommande,
inom överskådlig tid inträdande behov,
jämväl sådana, vilkas inträde icke är visst utan
endast möjligt eller sannolikt,
t. ex. behov som kunna uppstå till följd av
sjukdom, brandskada, sjöolycka o. d. I viss
mån kan detta ske genom sparande, alltså
därigenom att man söker göra avsättningar
för framtiden. Men vilka uppoffringar den
enskilde än gör i sådant hänseende, kan det
dock hända, att de kunna visa sig otillräckliga.
Öm däremot flera personer — av vilka
visserligen vilken som helst, men sannolikt dock
endast ett fåtal sammanlagt kunna beräknas
bliva utsatta för skador — förena sig för att
tillsammans ersätta, vad som kan antagas
komma att behövas för att täcka förlust till följd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
