Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gös ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
432
fästa armar, så att de äro var för sig fritt rörliga
upp och ned. Denna senare konstruktion är
den vanliga på flerradiga hackor, som vanligen
hava en arbetsbredd motsvarande
sånings-maskinens och hackornas armar stadgade i
sidled genom stöd vid en bakre tvärbalk. De
styras antingen med en förställarkärra med
styrstång eller genom förskjutning av
tvärbalkarna. — Litt.: 6:e Beretning fra Statens
Red-skabspröver. Kjöbenh. 1915.
Hackelse. Halm till utfodring, särskilt
åt hästar, brukas skäras till h. i syfte att
underlätta tuggningen men även för att kunna blanda
halmen med andra, begärligare fodermedel,
ss. havre eller annat kraftfoder, och därigenom
förmå djuren att förtära densamma. Det
förra ändamålet är förfelat, då h.-skärningen
icke märkbart minskar tuggningsarbetet (se
Foderberedning). På senare tider har man
avrått från h.-skärning, emedan det anses, att
utfodring med h. mer än av hel halm föranleder
kolik eller förstoppning, beroende på att hästen
slukar det skurna fodret utan tillräcklig
tuggning. För att förekomma detta men vinna
fördelen att kunna blanda halmen med
kraftfoder bör h. skäras lång, 3—4 cm. åt
nötkreatur, 2.5 cm. åt hästar. Även förekommer att
skära halm till strö. Härigenom ökas dess
förmåga att uppsuga vätska, varigenom
besparing av strö kan vinnas och dessutom
utgöds-lingen underlättas. För detta ändamål skäres
halmen till omkring 1 dm. längd.
Hackelsekista. Se Hackelsemaskin.
Hackelsemaskin för skärning av stråfoder
utgjordes i äldre tid vanligen av en träränna,
vari stråfodret framsköts för hand och vid
rännans ände avskars med en enkel, vid änden
ledbart fäst kniv, som för hand fördes upp och
ned. Dylika s. k. hackel s ekistor hava
numera ersatts av hackelsemaskiner, vid vilka
arbetsåtgången minskats och skärningen blir
noggrannare, till bestämd, reglerbar längd.
Hos en modern h. är frammatningen
automatisk, antingen oavbruten eller avbruten under
det ögonblick, då snittet sker; det senare gör
konstruktionen mera invecklad utan märkbart
gagn, om blott knivarnas yta ej är fullt plan
utan giver nödigt utrymme åt det frammatade
stråfodret. Frammatningen sker genom att
fodret löper mellan 2 roterande, räfflade valsar,
av vilka den övre bör hava fjädrande
anfäst-ning för att giva efter för trycket av tjockare
stråmängd. Därjämte underlättas stundom
frammatningen genom ett ändlöst spjälband
i rännans botten. Skärningen sker tätt intill
det järnmunstycke, som avslutar rännan, vilket
därför har en stålad framkant. Munstycket bör
på handdrivna maskiner ej hava större bredd
än 200 mm., vilket vid 60 skar i minuten kräver
en mans arbetskraft (omkr. o. 1 hkr.). Vanligen
äro knivarna, 1—2 på handdrivna maskiner,
2—3 på maskindrivna, anbragta i radierande
riktning på ett svänghjul, som upptager den
levande kraften, så att skärningen utjämnas.
Detta befordras ytterligare därigenom, att
knivarnas egg är bågböjd, konkav eller, förden
lättare slipningens skull oftast och helst,
konvex, samt så formad, att knivarnas snitt
följa omedelbart efter varandra samt eggen
efter hela sin längd träffar munstycket i
samma vinkel, ungefär 300, vilket ernås genom att
knivarna äro starkare böjda mot sin inre ände.
Knivhjulets axel bör hos stora maskiner vara
lagrad på båda sidor, för att rörelsen må bliva
jämn. Frammatningen drives genom
utväxling från knivhjulets axel, och kraften är
antingen (på små maskiner) handkraft vid en vev
på knivhjulet eller genom en trampa (eller
bådadera) eller ock (endast på stora maskiner)
upptagen på en axel och överförd med
växelhjul, genom vars ombyte eller förskjutning mot
en kuggskiva reglering av hastighet och
hackeisens längd åstadkommes.
På stora maskiner, företrädesvis amerikanska
modeller, förekomma skruvformiga knivar, fästa
på ett C3dindriskt ställ, likasom på
gräsklipp-ningsmaskiner. Dessa äro svåra att slipa och
inställa i rätt ställning, varför de icke vunnit
någon allmännare användning.
H., särskilt de större, böra vara försedda med
skyddsanordningar, ss. skärmar över
skärapparat och växlar, samt, då remledning
används, noliskiva, på vilken remmen lätt kan
’ överföras för dragkraftens ögonblickliga
avkoppling. Stora, maskindrivna h. äro stundom
försedda med anordningar för hackeisens
borttransport; då denna skall ske uppåt, ss.
vid skärning av grönfoder för inläggning i
silotorn (se Pressfoder), används blåsmaskin
för detta ändamål. Hackelsemaskiner för hand
drivas vanligen med 25—30 varv eller 60 snitt
i minuten, de för maskinkraft med 3 gånger så
stor hastighet. — Litt.: Meddelande N:o 7
fr. Maskin- och redskapsprovningsanstalterna
1903.
Hackney (Norfolktravar e) är en
engelsk halvblodshäst med anor långt tillbaka
i tiden. Norfolktravaren var redan på
1100-talet känd som en utmärkt soldathäst.
Nutidens h. har utbildats under i8:e århundradet,
därvid orientaliskt fullblod flitigt använts.
Han är en ädel travare, med omkring 160 cm.
mankhöjd, runda former, torra lemmar och
m. 1. m. höga knärörelser. Är fux, brun eller
skimmel, ej sällan med stora tecken. H. har
försökts i de flesta kulturländer, även Sverige
på 1880-talet, men resultatet har icke här lockat
till fortsättning. I Norge har däremot rasen
alltjämt sina beundrare och införes dit, bland
annat för remontavel. Den engelska
h.-stamboken började utgivas 1883. Wilh. H—r.
Häckning. 1. Löshuggning av ytlagret vid
odling eller av grästuvor för ängars och
betesmarkers förbättring utföres med grova
hand-hackor, såsom flå-, jord- och r o t h a
c-kor, se Hacka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
