Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hushållningssällskap ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
486
genom konsulenter, vandringsrättare,
dik-ningsforman m. fl. samt insamling av
jordbruksstatistiska uppgifter omfattande grenar
av sällskapens verksamhet.
H:e ns ombudsmöten. För att
åstadkomma samverkan mellan rikets h. beslöts, på
av 1868 års allmänna lantbruksmöte given
anledning, år 1869, att möten mellan
sällskapens ombud skulle årligen hållas. Dylika möten,
stundom i dagligt tal kallade
lantbruksriksdagar, hava sedan fortsatts, mellan år 1871—
92 blott vart tredje, mellan år 1892—1907
vart annat och sedan åter varje år. Stadgar
för mötena antogos 4/3 1869, 24/2 1871, 16/2 1886,
13/2 1892, n/n 1899, 7/n 1907, e/ii. 1908 och
12/n 1919.
Samverkan mellan enskilda h.
har ock tidtals ägt rum; en sådan
sammanslutning bildades år 1838 av de båda skånska h:en
till Skånska hushållsföreningen
(för vilken nya stadgar antogos 1865) för
hållande av gemensamma lantbruksmöten och
åtgärder för hästaveln m. m.; en annan var
den under namn av V.ästra Sveriges
h. år 1865 ordnade sammanslutningen av
Skaraborgs, Älvsborgs samt Göteborgs och
Bohus läns h. för gemensam export av
slaktdjur, vilken förening år 1872 utvidgades med
Jönköpings och Värmlands läns h. för hållande
av gemensamma lantbruksmöten, vilka
fort-gingo till 1880. År 1888 tog föreningen
initiativet till inrättandet av svinslakteriet i
Herrljunga. Ännu en dylik sammanslutning traf*
fades mellan Södermanlands, Örebro och
Västmanlands läns h. för hållande av
lantbruksmöten; dylika trelänsmöten höllos 1878, 1883
och 1889.
Hushållsföreningen, Skånska. Se
Hushållningssällskap.
Hushållsjournal. Se Bokföring.
Hushållsost, en liten (omkr. 2 kg.), vid
mejerierna och i hemmen allmänt beredd ost,
till beredningssätt och egenskaper närmast
överensstämmande. med Goudaost (se d. o.).
Kallas även bondost, allmogeost
eller, då den formas i flätade korgar,
korgost. L. Fr. R.
Husman har tidigare använts liktydigt med
inhyseshjon. Numera användes ordet i södra
Sverige i enlighet med danskt bruk för att
beteckna besittare av bostadslägenhet på landet,
vare sig på fri eller ofri grund och utan eller
med tillhörande åkerjord, men i senare fallet
dock med så liten jordareal, att den ej kan
underhålla egna dragare och giva innehavaren
fullt uppehälle. Husmännen äro därför för sin
utkomst hänvisade till arbete hos andra. I
Norge betecknar h. brukare av mindre
jordlott, tillhörig större egendom, med skyldighet
att vid denna utgöra arbete (motsv. svenska
torpare).
Husröta. Se Arrende.
Hussvamp, Merulius lacrymans Wulfen,
en till tickorna, fam. Polyporaceœ, hörande
svamp, som växer på död ved i skogen (f.
silvestris) samt angriper trävirke i byggnader
(f. domestica). Svampvävnaden växer i
vedens eller virkesdelens inre samt utväxer ur
sprickor ss. bomulls vita, mörknande bildningar
och utbreder sig på ytan som vita hinnor och
strängar. Från de sålunda angripna delarna
kan den sprida sig vidare genom murverk och
jord. H. uppstår i fuktigt virke men leder
fuktigheten starkt och kan därför sprida sig till
förut torra delar, när den i någon del av virket
är i beröring med fuktighet. Virket blir brunt,
skört och lätt, förlorar sin bärighet och
sönderfaller slutligen i 4-kantiga bitar. H.
förekommes genom att vid byggnaders uppförande väl
torrlägga grunden, från denna väl isolera
trävirket och använda endast sådant virke,
som är torrt och fritt från röta. Avfall från
av h. angripna byggnader, t. ex. trossfyllning,
bör aldrig användas i byggnader. H. avlägsnas
genom att fuktighetskällan undanröjes, allt
angripet trä noga borthugges och det
angränsande friska virket överstrykes med het tjära,
karbolineum o. dyl. Svampen dödas genom
upphettning till minst 40° under 1 timme.
Huva. Se Matsmältningsorgan.
Huvud. Huvudets form är av betydelse
särskilt för bedömande av ras och typ, och ss.
säte för hjärnan och sinnesorganen ger det
även ett uttryck för djurs temperament och
konstitution.
Pannan, som utgör övre delen av huvudets
framsida och begränsas nedåt av en linje, som
sammanbinder ögonvinklarna, bör vara bred,
tydande på en god utveckling av hjärnskålen.
Konvex panna kallas hos hästen fårpanna.
Hos nötkreaturen begränsas pannan upptill
av hornkammen, som hos vissa raser
är försedd med en upphöjning i mitten, p a n
n-knölen, som är särskilt starkt utvecklad hos
hornlösa (kulliga) djur. På ömse sidor om
pannan ligga tinningarna, som ha
tinningbenen till underlag och nedåt begränsas av
ögongroparna.
Öronens form, ansättning och rörlighet
är särskilt hos hästen av betydelse för
utseendet och bedömandet av temperamentet. Öron,
som stå för nära varandra, sägas vara trångt
ansatta, i motsatt fall är hästen vidörad.
Långa, smala, tätt stående öron kallas h a
r-ö r o n, om de äro riktade mer i sär,
åsneöron, om de äro riktade utåt sidorna eller
slappt hängande, sloköron eller
svinöron, om små, korta trubbiga, råttöron.
Öronen böra vara rörliga (livligt öronspel),
vilket tyder på uppmärksamhet och livligt
temperament.
ögonen böra vara stora och välformade,
så att ögonlocken väl täcka senhinnan,
öppningen mellan ögonlocken kallas
ögonspalten med yttre och inre ö g o n v in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
