Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hårdvall ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
490
Vid den skandinaviska frökontrollen angivas
de hårda fröna som sådana och medräknas ej
bland de grobara. I utlandet räknas däremot
ofta 1/2 eller 1/3 till de grobara. I praktiken
torde en halt av 5—10 % hårda frön vara utan
större betydelse, men högre halt — 20—-30 %
förekomma ej sällan — måste anses nedsätta
fröets grobarhet. För att nedbringa hårdskali
g-heten hos frövaror med hög halt därav brukas
härför avsedda apparater (se Fröpreparator).
Behandlingen på dessa bör dock ske med
försiktighet, då annars liknande och svårare
skada kan förorsakas än vid hård tröskning
och nötning, så att grobarhetens minskning i
st. f. ökning kan bliva följden. J. N. W.
Hårdvall betecknar i motsats till sidvall
torrt belägen vall på fast (mineralisk) jord, se
Vall.
Håv. Se Fiskeredskap.
Häck. 1. Hägnad av i rad planterade
levande växter. Häckar kosta arbete vid
anläggningen och stänga först sedan de uppvuxit
till tillräcklig fasthet men kunna, rätt anlagda
och skötta, bibehållas i fullgott skick i
mansåldrar, lämna pålitligt stängsel och gott lä,
varför de äro särdeles lämpliga på öppna slätter
och vid havskuster. De lämna fåglarna i mycket
uppodlade trakter väl behövliga häckplatser
samt kunna vara en verklig prydnad. Mot
dem kan anföras, att snö samlas bakom dem,
att de ej gå till under träd., samt att de taga
mer plats än gärdesgårdar, staket och dylika
hägnader, likasom att de med sina rötter kunna
intränga i och utsuga närliggande mark. De
användas utom som hägnad även till prydnad
i trädgårdar och parker.
Plantering av h., som sker på höst
eller vår, bör förberedas genom djup grävning
och jordens befriande från rotogräs, vilka
senare svårligen kunna bortskaffas. Plantorna
sättas i enkel rad och med så stort avstånd,
att de enskilda plantorna tillsammans bilda
ett tätt stängsel men ha tillräcklig plats att
utveckla sig, lövfällande buskar på omkr. 15
cm., grövre lövträd på 20—30 och gran på 30
cm. eller något större avstånd. Plantorna böra
vara jämna, av lövväxter 2—3 år gamla, av
barrträd 3—5 års omskolade plantor. Lövträd
och- buskar nedskäras efter 1—3 år till ett par
tums höjd över marken för att framkalla skott,
som göra häcken tät; därefter nedklippas de
följande vinter till omkring 1 fots höjd och
få sedan årligen öka lika mycket, tills häcken
nått full höjd, som för stängselh. ej bör
överskrida 1 1/2 m. Barrträdshäckar klippas ej,
förrän de vuxit till önskad höjd. Såväl
löv-som barrhäckarna klippas under uppväxten
vid behov något å sidorna till önskad form,
och sedan fullföljes klippningen årligen på höst,
vinter eller vår, så att den hålles spetsig upptill
för att förekomma, att snö samlas upptill och
skadar häcken. Lämpliga h.-växter äro:
a) i hela landet: sibirisk och amerikansk
hagtorn (Cratœgus sanguinea och coccinea); sibi-
riskt ärtträd (vitt gående rötter); hägg; gran;
b) blott i södra och mellersta Sverige: vanlig
hagtorn (Cratœgus monogyria och oxyacantha)’,
alm (vitt utskjutande rötter); lind; oxel; lönn;
pil (grövre arter); liguster (prydnadshäck);
c) blott i södra Sverige: avenbok, ädelgran;
buxbom (låg prydnadsh.); thuja. G. L—d.
2. Foderhäck. Se Får hus.
Häcksax, en grov sax med inemot
fotslånga, raka blad och enkla handtag, avsedd
för klippning av häckar och tuktning av träd
och buskar.
Häckväxt. Se Häck.
Häger, Ardea cinerea L., en stor, högbent
vadare tillhörande hägerfamiljen, ArdeidcB,
ljusgrå på rygg och stjärt, vit på huvud, strupe
och undersida, med lång svart tofs i nacken
och gråsvarta armpehnor i vingarna, näbb gul,
lång, rak, spetsig, ben långa. Förekommer i
Skåne, Halland, .Blekinge och Småland.
Flyttfågel, som återkommer i mars och häckar
i höga träd. Lägger 3—5 blågröna ägg. Den
lever av fisk och kan göra stor skada i
fiskdammar, men tager även grodor, sorkar och
andra smådjur.
Hägg, Prunus Padus L., tillhörande
stenfruktväxternas familj, Drupaceœ, förekommer
allmänt i hela Sverige ända upp i
björkregionen med undantag dock för Gottland. Den i
nordligaste Sverige förekommande formen,
var. borealis, avviker från huvudformen genom
tjockare blad och mer upprätta blomklasar.
H. växer företrädesvis i lundar och lövängar
samt är karakteristisk för flodstränder. Den
saknar praktisk användning men är på grund
av sitt vackra växtsätt och vackra, doftande
blommor en omtyckt prydnadsväxt. Som
prydnad odlas former med gulbrokiga blad.
Den angripes mycket av häggspinnmalen,
vars larver hopspinna stora bon på grenarna,
och häggbladlusen, som på sommaren flyttar
till gräs och stundom gör betydlig skada på
havre. Se Spinnmal, Bladlus. . H. Hn.
Häggmispel. Se Bärmispel.
Hägnad skall, enligt Byggningabalken 5
kap. 3 § samt K. f. 31/i 1815, K. br. 25/7 s. å.
och Kammarkoll. kung. 17/10 s. å., för att vara
laggilld vara så fast, hög och tät, att boskap
och svin hållas ute. Den kan bestå av: I.
gärdesgård, 2 alnar hög och 2 alnar mellan
varje störpar, eller staket eller plank; II.
stengård, av sprängsten 2 alnar hög eller av
kullersten eller med därpå uppförd gärdesgård eller
torvvall, tillsammans minst 2 Va alnar; III.
jordvall, 2 3/4 alnar över markytan eller över botten
av intill liggande, minst 3 alnar breda diken;
gärdesgård eller taggig häck eller tångsträng på
vallen inräknas i höjden; IV. vattengrav eller
dike av minst 1 V4 alns djup och 3 alnars bredd
med en 11/2 aln hög jordvall intill dikeskanten;
V. levande häck, sedan den nått samma fasthet
och höjd, som äro bestämda för gärdesgård.
I övrigt anses andra stängsel laggilla, när de
ha den höjd, som för varje av ovan nämnda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
