Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Högdjur ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5*8
förekomma otaliga blandningar av alla möjliga
raser. Dessa sakna naturligtvis i regel pålitlig
nedärvningsförmåga och därför också
avels-värde. Standard hos hönsen är byggd på
bedömande av deras kroppsdelar och yttre
utseende och vid bedömande av ett djurs
överensstämmelse med standard bör man noggrant
skärskåda varje olika kroppsdel för sig såväl
som dessas samstämmighet sinsemellan, vartill
komma storlek, värpningsförmåga m. m.
Enkelkam.
i Kamrot. 2 Taggar. 3 Bakparti.
Kammen är synnerligen varierande hos
olika raser. Enkelkam består av ett enkelt
blad, mer eller mindre försett med taggar. Den
skall i varje fall hos handjuret vara jämn och
fullkomligt upprätt, under det att den stundom
hos hondjuret får vara hängande nedåt sidan.
Antalet taggar, dessas regelbundenhet, liksom
även den bakre taggens, det s. k. bakpartiets
form och läge spelar en roll vid bedömningen.
Ofta förekommande fel är, att kammen är
hängande, att den har kluvet bakparti eller
att den är försedd med oregelbundna, avgrenade
taggar. Stundom förekomma även kluvna
eller bitaggar. Roskam är platt utbredd
Roskam.
2 Vårtliknande upphöjningar. 3 Spik.
över hjässan, klädd med vårtliknande
upphöjningar och slutar mot nacken i en s. k. »spik»
eller utdraget parti. Ä r t k a m utgör ett
mellanting mellan ros- och enkelkam och är
vanligen uppdelad i tre enkla mycket låga,
jämnlöpande kamblad, av vilka det mellersta
vanligen är något högre. I övrigt förekomma
avarter av dessa tre huvuddelar, såsom
horn-formad kam, som övergår i två något åt
sidorna riktade hornformade spetsar och
vanligen är förenad med s. k. luva, en
fjäderbuske av smala, böjliga, bakåt och åt sidorna
riktade nedhängande fjädrar. Ansiktet
kan vara av något olika form samt färgen röd
eller vit. öronskivor och haklappar
ha hos de olika raserna växlande form och
storlek. Näbbens färg kan vara skifferfärgad,
svart, rent gul o. s. v. Halsen är i de flesta
fall klädd med en s. k. h a 1 s k r a g e,
bestående av tegelformigt över varandra liggande
smala fjädrar, täckande över gränsen till
bröst- och ryggpartiet. Ofta är just
halskragens färg, t. ex. hos ljus Brahma, olika mot
bröstets och ryggens färg. Ryggen, vars
övre parti även kallas sadel, och bröstet
kunna växla på för raserna utmärkande sätt.
Hos en del djur är sadeln nästan bågformigt
uppåtböjd, hos andra företer den en jämn,
regelbundet nedsänkt linje. Hos vissa raser
lutar sadellinjen bakåt mot stjärten, och detta
är vanligen fallet hos de lättare raserna, under
det att åter hos många tyngre raser lägsta
punkten på sadeln ligger framåt halsen. Sadeln
är täckt med s. k. sadelfjädrar, långa, mörka,
glänsande fjädrar, stundom endast
förekommande hos tuppen, vilka fjädrar breda ut sig
ned mot ryggen, åt sidorna och mot stjärten.
Vingarna ha dels kraftiga s. k. flygfjädrar,
vilka delas i yttre och inre, dels också
täckfjädrar. S t j ärten består hos de flesta raser
dels av styva s. k. styrfjädrar, dels av hos
tuppen bågformigt böjda stjärtfjädrar.
Stjärtfjädrarnas storlek och stjärtens vinkelställning
mot ryggen äro vanliga rastecken. Benen
förete också för de skilda raserna
karakteristiska former. Hos många äro benen glatta, fria
från fjädrar och täckta med tegelliknande, på
varandra liggande hornfjäll av för raserna
karakteristisk färg. Hos andra raser äro benen
bevuxna med fjädrar, och hos vissa sträcker
Ärt kam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
