Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Immunitet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
533
fallet även med transformatorer för mycket
höga spänningar. Då trefasström skall
transformeras, måste naturligtvis en transformator
finnas för vardera fasen, och är det fråga om
stora effekter, bliva också transformatorerna
stora och invecklade samt därigenom dyrbara
apparater. Transformeringen blir sålunda rätt
dyr, dels emedan transformatorerna äro dyra i
inköp och i underhåll, enär de stundom komma
i olag, dels därigenom att den utgående
strömmen ej har fullt samma effekt som den
inkommande, utan alltid förlust uppstår. Härtill
kommer, att om en transformator står
inkopplad, blir det en liten förlust av energi, även när
ingen ström uttages på sekundärsidan, s. k.
tomgångsförlust, vilken drabbar abonnenterna.
Transformering av växelström till likriktad
ström och tvärtom samt av likriktad ström
till annan dylik med förändring av spänning
och strömstyrka är också möjlig.
Transformatorer för sådant ändamål benämner man
omformare eller hellre
motorgeneratorer (se d. o.), och de måste byggas på
helt annan grund än de nu beskrivna, på
induktion av växelströmmar grundade
transformatorerna. G. Tbg.
Infattning kring rabatter och
blomstergrupper har till ändamål att avgränsa dem
mot gångar och gräsmattor. Infattningar hava
i synnerhet stor betydelse i trädgårds- och
parkanläggningar i symmetrisk stil. De göras
av stenar, på kant ställda, väl brända, helst
röda tegelstenar, galler av järntråd m. m. samt
framför allt av en kant av lågvuxna levande
växter.
Bland de härtill använda växterna står
buxbom (formen subfruticosa) i
främsta rummet, men därjämte låga blad- och
blomväxter, som genom sin färg starkt avsticka
från omgivningarna och kunna bilda en tät
ram. Sådana äro: gråbladig Cerastium,
Cine-raria maritima, isop, Nemophila, Perilla,
Pyrethrum, Primula-eateT, Salvia argentea,
Saxifraga umbrosa m. fl.
Infektion. Se Smitta.
Inflammation består i rubbningar i
blodomloppet i den angripna kroppsdelen.
Blodkärlen vidgas och blodtilloppet ökas, men
blodet flyter långsammare, och genom de
utvidgade kärlväggarna uttränger blodvatten
(serum), och de vita blodkropparna utvandra
och samla sig i omgivande vävnader eller på
ytan av angripna slemhinnor. Det ökade
blodtilloppet och utsvettningen (exsudatet)
medföra rodnad, svullnad och ömhet, som äro
kännetecknande för i. Man skiljer mellan vattnig
(serös) i., då exsudatet är tunnflytande, ss.
vid i. i ledgångar och senskidor (se Gallor),
bröst- och bukhinne-L, vargörande (purulent)
i., ss. oftast vid sår och bölder (se d. o.),
samt fibrinös, då exsudatet är rikt på fibrin
och därför stelnar (koagulerar), t. ex. vid vanlig
(fibrinös) lunginflammation, då , lungblåsorna
(se Andningsorgan) tilltäppas av fibrinproppar.
I. i slemhinnor, där exsudatet samlar sig på
ytan, kallas katarr, varvid exsudatet
vanligen först är seröst, sedan blir slemmigt
och slutligen purulent. I. kan vara hastigt
eller långsamt förlöpande (akut eller kronisk).
Den kan återgå till hälsa genom fördelning, då
exsudatet åter uppsuges, men leder ofta till
förstöring av vävnaderna, nekrotisk eller
b r a n d i g i. (se Brand), eller blir d i f t
e-r i t i s k, då sönderfallet huvudsakligen berör
slemhinnorna. Stundom leder i. även till
nybildning av vävnaderna, produktiv i.,
ss. vid i. i benhinnan med bennybildning
(exo-stoser), och förökning av den interstitiella
bindväven vid i. i körtlar (se
Juverinflammation) .
Orsakerna till i. kunna vara många,
ss. yttre våld, förbränning eller förfrysning,
inverkan av retande eller frätande ämnen samt
specifika sjukdomsalstrande bakterier. Ofta
åtföljes i. av rubbningar i allmänbefinnandet,
ss. feber, beroende på upptagandet av giftiga
produkter från inflammationshärden (särskilt
vid närvaro av bakterier).
Behandlingen sker först med kylande
och sammandragande medel (is, omslag med
Burows lösning), sedan våtvärmande omslag,
ingnidning av fördelande eller hudretande
medel, blåsdragande salvor eller antiseptiska
medel. I. och katarr hos höns, se
Hönssjukdomar. E. N—m.
Influensa är en benämning, som
huvudsakligen används för en hos hästar (och åsnor)
förekommande smittsam sjukdom (ros
artad i., influenza erysipelatosa),
som plötsligt utbryter och yttrar sig i hög feber,
under de första dagarna ända till 42 °, stor
mattighet eller slöhet, vacklande rörelse i
bakdelen, flytning från ögonen, vars
bindehinna blir ansvälld och gulfärgad, lindrig
tarmkatarr, stundom med koliksymtom och
trög avföring, ansvällning av lemmarna,
skåpet och under buken samt stundom även
flytning från näsan, lindrig hosta och lungkatarr.
Sjukdomen är mycket smittsam, men
smittämnet är okänt. Den uppträder vanligen
enzootiskt. Inkubationstid 4—7 dagar.
Djuren tillfriskna i regel efter 1—3 veckor.
Komplikationer kunna dock inträffa, ss.
lunginflammation med lungbrand, stark ansvällning av
slemhinnan i struphuvudet (glottis-ödem) med
kvävning, degeneration av, hjärtmuskeln med
därav följande hjärtförlamning, men
dödligheten uppgår dock blott till 4—5 %.
Sjukdomen sprides.lätt genom beröring med
sjuka djur, eller då friska hästar inställas i smit*
tade stall. På senaste tiden har påvisats, att
smittan kunnat överföras till ston genom
betäckning med hingstar, som genomgått
sjukdomen, och att hingstarna på så sätt kunna
verka som smittspridare i flera månader,
t. o. m. 1—2 år, sedan de själva tillfrisknat. .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
