Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inmutning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
535
Inmutning. Se Gruvlagstiftning.
Inrösningsjord. Se Avrösningsjord.
Insekter (Insecta). Den största gruppen
bland de s, k, 1 e d d j u r e n, Arthropoda. De
äro tvåsidigt symmetriska djur med m. 1. m.
läderartad eller hård hud samt ledad kropp,
bestående av huvud, mellankropp (thorax)
och bakkropp (abdomen). Mellankroppen bär
undertill 3 par ben och ovan vanligen 1—2
par vingar, av vilka det främre paret stundom
omdanats till skydd för de bakre flygvingarna.
På huvudet finns ett par oftast väl synliga,
ledade pannspröt (antenner), organ för
lukt-och känselsinnena. Hos flertalet fullbildade i.
äro de stora, sidoställda ögonen sammansatta
(fasettögon); dessutom ha många i. enkla,
ytterst små s. k. punktögon på hjässan.
Mundelarna bestå av ett par över- och ett par
underkäkar, de senare vanl. med tydliga
trådlika, ledade bihang (palper). Dessutom ingå i
munapparaten även över- och underläppen
(även ofta med lätt synliga palper) samt den
s. k. tungan, vilken oftast är dold. Mundelarna
äro i hög grad avpassade för
näringsupptagandet, varigenom form, storlek och anordning
av de enskilda delarna växla. Man kan i regel
lätt skilja på bitande och sugande mundelar.
I. fortplanta sig i regel genom ägg. Flertalet
genomgår under sin utvecklingstid olika stadier
eller förvandlingar, varvid djuret upprepade
gånger ömsar skinn. I en del fall äro
ölikheterna mellan utvecklingsstadierna relativt små,
t. ex. hos en bladlus eller en gräshoppa äro
de tidiga s. k. larvstadierna till sitt yttre i hög
grad påminnande om de fullbildade. T detta
fall säges förvandlingen vara
ofullstän-di g. Hos t. ex. en fjäril är däremot
larvstadiet m. 1. m. masklikt, och övergången till
fullbildad fjäril förmedlas av ett vilostadium,
puppan. I så fall är förvandlingen
fullständig. Pupporna, som ej intaga näring
och ej förflytta sig, omgivas stundom av ett
av larver spunnet skyddshölje, en s. k. k
o-ko n g.
I Sverige känner man över 15,000 olika
insektarter, vilka fördelas på 24 ordningar. Av
dessa torde följande hava ekonomiskt intresse:
1. Tvestjärtar (Dermaptera) hava
bitande mundelar, 2 par vingar, av vilka de
främre äro ytterst korta s. k. täckvingar, samt
i bakkroppspetsen ett tångliknande, ombildat
extremitetpar. 2. Rätvingar (Orthoptera)
hava mundelar som föreg., långa täckvingar
samt bakben förlängda till hoppben. 3. K a
c-kerlackor (Blattoidea) hava platt oljig
kropp, mundelar och vingar som föreg. 4.
Pälsätare (Mallophaga), lusliknande
vinglösa djur, företrädesvis på fåglar. Mundelar
bitande, fötter med 2 klor. 5. L ö s s (Anoplura),
vinglösa parasiter på däggdjur. Sugande
mundelar, fötter med 1 klo. 6.
Blåsfotingar (Thysanoptera), små, långsträckta,
med linjesmala, långhåriga vingar eller utan
sådana. Sugande mundelår. 7.
Skinnbåg-g a r (Hemiptera), mundelar med vanl. lång,
snabellik underläpp till stöd för långa, hårfina
sugborst. Främsta vingparet vanl. täckvingär.
Ofta saknas vingar. 8. Skalbaggar
(Coleoptera) hava bitande mundelar och de främre
vingarna ombildade till vanl. hårda täckvingar.
9. Fjärilar (Lepidoptera), mundelar
sugande, vingar m. 1. m. tätt klädda med lätt
avnötbara, stoftfina fjäll. 10. Tvåvingar
(Diptera), sugande mundelar, bakre vingparet
förkrympt till s. k. svängkolvar. 11. Loppor
(Suctoria), vinglösa djurparasiter med sugande
mundelar och starkt förlängda bakben. 12.
Steklar (Hymenoptera), mundelar bitande
eller stundom förlängda till stickredskap. Två
par genomskinliga flygvingar, som stundom
saknas. — Ordn. 1—7 hava ofullständig och
8—12 fullständig förvandling.
Ingen annan djurgrupp kan uppvisa en
sådan mångfald av arter som insekterna, och
knappt några andra för blotta ögat synliga
djur föröka sig så oerhört och snabbt sota dessa
oansenliga små varelser. Till följd härav finnas
de också överallt, utom- som inomhus, på
land och i vatten, och sin näring hämta de från
de mest skilda håll, likaväl från levande växter
och djur som från av människan beredda
produkter av vegetabiliskt eller animaliskt
ursprung. Ej underligt då, att insekterna i hög
grad kunna gagna eller skada människan,
alltefter som artens livsbehov eller vanor kräva.
På mångfaldigt sätt äro insekterna till skada.
Ej nog med att en stor mängd arter, hos oss
säkerligen flera hundra, lever av våra odlade
växter, som de utsuga, missbilda eller
sönder-gnaga, många andra finnas, som träffas
inomhus på matvaror och kläder, i möbler, husens
virke, spannmålslagren, i industriella
inrättningar, där mjöl eller bröd beredes, där
vävnader eller läder var or tillverkas, bland droger,
i arkiven och museerna o. s. v. Åter andra
komma människan ännu närmare in på livet
som parasiter eller blodsugare, såsom vägglöss,
löss, myggor, knott, loppor o. s. v., eller
besvära henne genom sin blotta närvaro, t. ex.
flugor etc. Dessa för människan personligen
så besvärliga insekter kunna dessutom på sin
kropp föra och sprida sjukdomsalstrande
organismer, eller rent av vid sina styng införa
sådana i människans blod (t. ex. vissa myggor,
som överföra frossans eller malarians mikrob,
råttloppan, som sprider pestbacillerna,
klädlusen, som överför fläckt3^fusmikroben o. s. v.).
Åtskilliga av nyssnämnda parasiter och
dessutom en mängd andra hava motsvarande
hygienisk betydelse för husdjuren och bli
således även till ekonomiskt förfång för
människan, t. ex. nedsätta djurens slaktvärde,
minska mjölkproduktionen, fördärva hudärna
o. s. v. I kampen mot nu antydda fiender inom
insektvärlden stödes dock människan i hög
grad av andra insekter, som leva parasitärt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
