Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Intumning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54i
väg skall läggas på krönet. Sidolutningen mot
vattnet bör aldrig vara mindre än 1:2, men
på högre vallar och mot stridare ström svagare,
ända till 1:6. Vanligen är slänten gräsbevuxen;
om den är stensatt, kan lutningen vara något
starkare. Mot det in vallade fältet kan slänten
luta starkare, dock ej mer än 1 : 1.5. Vallen
lägges vid i. mot vattendrag något innanför
strandlinjen så att en minst 2 m. bred
bankett uppkommer. På vallens insida upptages
vanligen en vallgrav, och mellan denna
och vallen göres även en bankett. Vallen bör
byggas av så ogenomsläppligt material som
möjligt; helst en sandblandad lera eller en
styv lera, vilken senare dock spricker, där vallen
höjer sig så mycket över vattnet att leran
torkar. Torvdy är i vått tillstånd mycket
ogenomsläpplig, men blir otät vid uttorkning och då
den genomgräves av sorkar.
Vid vallens uppförande bör det
genomsläpp-liga ytlagret avlägsnas, så att det
ogenomsläpp-liga materialet kommer i tät anslutning med
det ogenomsläppliga underlaget. I sluttande
mark förebygges vallens glidning, genom att
botten avpallas eller en grav upptages, vari
vallens kärna börjar. Vid ringa tillgång på
fullt ogenomsläppligt material puddlas dock
en kärna av sådant, under det att fyllningen
på sidorna om denna kan vara av lösare jord,
som dock på yttre slänten klädes med
hop-stampad fet lera och helst stensattes.
Vallens underhåll bör vara
omsorgsfullt; uppkommande sprickor och hål
tätas från utsidan och vid flodtid bör vakt
hållas, som kan täta uppkommande läckor
genom påläggande av lera eller halmig
nötkreatursgödsel, belastad med stenar eller
sandsäckar.
Vattnet avledes, så vitt så kan ske, genom
avlopp till lägre liggande mark, men från själva
invallningsområdet vanligen genom pumpning
med vattensnäckor, centrifugalpumpar eller
andra vattenuppfodringsverk, drivna med
vindkraft, ångmaskin, explosionsmotor eller
elektrisk motor.
Vattenlagens kap. 7 om
torrläggning av mark innehåller bestämmelser om rätt
att företaga invallning samt om rätt och
skyldighet för annan jordägare, vars mark beröres
av företaget, att däri taga del (se
Torrläggning).
Inventariebok. Se Bokföring.
Inventarium betecknar i driftsläran de
sakliga produktionsmedlen, med vilkas
tillhjälp jordens och kreaturens
produktionsförmåga tillgodogöres. Man skiljer mellan det
döda inventariet eller redskap och husgeråd
samt det levande i. eller husdjuren.
Det döda i. stiger i regel med jordbrukets
intensitet och arbetskraftens pris, i det att
kraftigare och mångsidigare bearbetning av
jorden och av produkterna, nödvändigheten
att inom begränsad tid utföra ökad mängd
arbete samt inskränka användningen av
den dyra människo- och i viss mån även
dragarekraften genom den billigare maskinkraften,
medföra ökat behov av redskap och större
fullkomlighet hos dessa. Denna ökning måste
dock vid ett lönande jordbruk begränsas av
räntabiliteten, i det att användningen bör
vara så stor, att kostnaden för dess
amortering, underhåll och begagnande ej överstiger
värdet av det utförda arbetet, och helst
understiga kostnaden för samma arbete utfört utan
ifrågavarande redskap. Därför bör det döda
invenatriet vara i medeltal mindre omfattande
och billigare, i samma mån egendomarna äro
smärre och mindre givande, men belastar dock
vanligen ekonomien hårdare vid mindre än vid
större jordbruk (jfr Intensitet, Kapital). Likaså
inverkar jordens mer eller mindre lättarbetade
beskaffenhet, egendomens belägenhet i
förhållande till inköps- och avsättningsort, ägornas
mer eller mindre spridda läge o. s. v.
Kostnaderna för det döda inventariet, bestående av
dess anskaffningskostnad, genom amortering
fördelad på brukningstiden (se Amortering), samt
underhållskostnaderna växla i huvudsak enligt
nämnda grunder och utgjorde enligt
offentliggjorda räkenskapsresultat för ett antal gårdar
under räkenskapsåret 1917—18 i medeltal
från 20—36 kr. per hektar odlad jord,
motsvarande 4.1—6.9 % av driftskostnaderna.
Det levande invent ar iets
storlek ochvärde äro långt mindre beroende
av de nyss nämnda omständigheterna men stiga
i stort sett med jordbrukets intensitet och
bruttoavkastning, emedan i. i regel måste ökas
i jämnbredd med de jordbruksprodukter, som
skola förädlas till lätt avsättliga produkter,
och en del därav, dragarekapitalet, i samband
med arbetsintensiteten. Då det dessutom, ss.
avels-, mjölk-, göd- och andra gagndjur, är
direkt och oavbrutet produktivt, så möter ej
här samma betänkligheter vid dess ökning,
som ovan anförts beträffande det döda
inventariet. Ett i förhållande till jordbruket stort
levande i. är därför i regel tecken till stark
intensitet och hög avkastning av egendomen
samt ett medel att nå hög räntabilitet. Det
levande inventariets värde per hektar åker
är vid det högt stående jordbruket oftast i
medeltal större vid små än vid större jordbruk.
Emedan det levande i. till stor del är direkt
produktivt, är det i allmänhet fördelaktigare,
ju större del dess värde utgör av hela
inventarievärdet, och i allmänhet utgör det 3—5 och
sällan så litet som 2 gånger det döda
inventariets värde (se Kapital)
Inventering. Se Bokföring.
Invertas. Se Enzym.
Invertsocker. Se Kolhydrat.
Invintring av bin. Ramkupor. I
mitten av augusti bör man å de trakter, som
sakna höstdrag, göra höstundersökning och
invintra sina bin. Detta sker genom att öppna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
