Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jaktpass ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t/Lét-
553
genomskärning och än större kraft, på lätt j.
däremot så litet som 20—30 kg. Även fordras
för bearbetning av styv j. större påpasslighet
att företaga bearbetningen i rätt tid (se
Bearbetning). Jordens sammanhang inverkar starkt
på hennes fuktighets- och värmeförhållanden
(se nedan). Till följd härav gör den olika graden
av styvhet eller lätthet jorden lämpad för den
ena eller andra växtarten och även oavsett
näringstillgången mer eller mindre bördig i
allmänhet. Styvheten beror av jorddelarnas
vidhäftning vid varandra och ökas därför med
antalet beröringspunkter mellan dessa. J. är
därför i allmänhet mer sammanhängande, ju
smärre dess smådelar äro, lerjord därför mer
än mojord, denna mer än sandjord samt
mull-jord mer än sönderarbetad torvjord.
Sammanhanget påverkas även av fuktigheten, så att
en ökad vattenhalt i allmänhet minskar
jordens fasthet men ökar sammanhanget hos lös
sandjord och stoftfin mylla. Framför allt
inverkar dock jorddelarnas struktur eller
inbördes lagring.
Struktur. Då alla smådelarna ligga
likformigt lagrade intill varandra, säges en j.
hava enkelstruktur. Härvid kunna de
bilda en lös, pulverformig massa, vilket
betecknas som lös, mjölig eller
pulverformig struktur, eller ock ligga tätt
sammanslutna intill varandra, tät
enkelstruktur. I senare fallet blir en fuktig
lerartad j. till följd av de kolloida ämnenas
stora kohäsion seg samt blir vid torkning hård
eller får skor pi g struktur eller blir kokig,
om den hårda massan Sönderbrytes. Om åter
smådelarna genom kolloida ämnen
sammanhållas i löst intill varandra liggande korn, säges
jorden hava k o r n i g eller grynig
struktur eller dubbelstruktur. Grus,
sand och mo-j., som sakna kolloida,
sammanbindande beståndsdelar, hava alltid lös
enkelstruktur, som endast då jorden är finkornig
och hårt lagrad, ss. ur vatten hopslammad
mo-j., kan bliva tät. Med den lösa enkelstrukturen
följer stor genomsläpplighet för luft och vatten,
ringa förmåga att kvarhålla fuktighet samt
med jorddelarnas grovlek avtagande kapillär
vattenledningsförmåga, varför ock dylika
jordslag med grövre jordkorn lätt uttorka (jfr
nedan: Fuktighet). — Även oblandad
mull-och torv-j. hava lös enkelstruktur, stor
genomsläpplighet samt låg eller måttlig kapillär
ledningsförmåga, men större förmåga att
kvarhålla vatten och äro därför mindre lätt
uttorkande. De med den lösa strukturen
följande olägenheterna motverkas genom jordens
sammanpressning medelst tunga vältar.
Slamjord (mjuna) och egentlig lera hava till följd
av sin finkornighet, då de ligga i naturligt läge,
en tät struktur och kvarhålla därför vattnet
så starkt, att de kunna bliva halvflytande, och
hopslamma lätt samt bilda därefter vid
upp-torkning skorpa. Lera kan bliva så tät, att
växternas sugrötter ej kunna intränga i
mellanrummen mellan jorddelarna. Därför är
för dessa jordslags fruktbarhet av största vikt,
att de bringas till kornstruktur, så att
växt-rötter kunna sprida sig i hela jordmassan samt
luft och fuktighet intränga, varigenom
vittring, multning och bakterieverksamheten
befordras. Då den kornig? jorden samman sjunker
eller till vältas, blir den kapillära ledningen
mellan jordkornen verksam, så att
fuktigheten drager sig upp ur älven till matjorden,
men genom att ytjorden hålles lucker genom
harvning eller häckning, avbrytes den kapillära
vattenströmmen och vattnets avdunstning.
Den jämnare vattenhalt, som sålunda kan
åstadkommas på kornig j., giver denna även en
jämnare värmegrad. Till följd av alla dessa
förhållanden medför kornig struktur större
fruktbarhet än samma j. kan nå i enkelstruktur,
liksom den ock gör bearbetningen lättare.
Kornstruktur hos lera befordras genom
tillblandning av sand och mull, kreatursgödsel,
gröngödsling och kalk, som inlagras mellan
lerdelarna och minska dessas sammanhang.
Frost är ett kraftigt medel att bringa j. i
kornstruktur, i det att den kommer jordkornen
att sammandraga sig och avskilja vatten, som
vid sin frysning spränger dem isär. Om vattnet
vid upptinandet kan avrinna, bibehålles den
luckert korniga strukturen. Denna befordras
därför genom höstplöjning och god avledning
av ytvattnet samt bearbetning på våren först
sedan jorden upptorkat, så att den ej smetar.
Jfr Bearbetning. I jorden levande djur,
särskilt daggmaskar, befordra den korniga
strukturen genom sin luckrande och
vattenavle-dande verksamhet, likaså även bakterier och
mögelsvampar, vilkas inverkan antydes genom
uttrycket »jordens jäsning». I rent vatten och
än mer i basiska alkalisalters lösning upplösas
lerkornen åter, varför häftigt regn, stillastående
ytvatten och gödsling med alkaliska salter
likasom den fysiologiskt basiska salpetern (se
Reaktion) äro ägnade att sammanslamma
jorden. Att den undre åker-(Ancylus-)leran
i regel är styvare än lika finkornig varvig
(ishavs-)lera och övre åker-(Litorina-) lera,
förklaras därav, att den förstnämnda avsatts
ur sött, de senare ur salt vatten.
Jordens rymdförändring. Då en j.
upptager vatten mellan sina smådelar, skiljas
dessa från varandra, och jorden sväller; vid
uttorkning sker en motsvarande
sammandragning. Än starkare blir utvidgningen vid
jordens tjälning, då vattnet vid övergång till is
starkt ökar sin volym. Även kunna jordlagren
utvidga sig till följd av i jorden levande maskars
och andra djurs samt bakteriers m. fl.
verksamhet. Av vattenupptagning och torkning
förorsakade rymdförändringar kunna bliva större,
ju mer vatten jorden kan upptaga i sina fina
hålrum (porer), således större hos lera och mull
än hos mojord och än mindre hos sand, samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
