Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Juverinflammation ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
583
rist och vändskiva, hästhackors knivar m. m.,
böra efter användningen väl rengöras och
därefter förses med mot fuktighet skyddande
anstrykning av kalkvälling, fett, vaselin eller
linolja, men framför allt är det viktigt att
snarast möjligt rengöra redskapen och ställa
dem under tak på torrt ställe.
Rostfläckar på j. avlägsnas genom att
av-gnidas med olja eller fotogen eller med
smärgelpapper. H. J. Dft.
I veterinärmedicin användes
järnmedel framför allt vid en del blodsjukdomar,
dock jämförelsevis litet, emedan dessa
sjukdomar förekomma mindre hos husdjuren än
hos människan. J. gives sålunda för att öka
blodbildningen vid bl. a. sommarsjuka (se
Blodstall ning) hos nöt, vitblods juka (perniciös
anämi, se Bleksot) hos häst, bleksot hos hund,
engelska sjukan, efter stora blödningar och vid
allmän svaghet efter genomgångna allvarliga
sjukdomar. Nästan alla järnpreparat äro
härvid likvärdiga. De verka samtliga ganska
påfrestande för matsmältningsorganen på grund
av järnets lokalt frätande verkan.
Mot arsenikförgiftning äro j.-salter utmärkta
medel, dess mer som de lätt kunna anskaffas.
Utvärtes användes j.-salter för att
hämma blödningar (hämostatisk eller styptisk
vadd är preparerad med j.-klorid) samt som
frätmedel mot inkar, vårtor och strålröta.
P. E.
Järnbakterier tillhöra de s. k.
trådbakterierna, som bestå av en rad enskilda celler
inneslutna i en gemensam geléartad slida. De
förekomma i järn- och manganhaltiga vatten och i
våt jord samt äro oftast med den ena änden
fastsittande på något underlag. De vanligast
hithörande arterna äro Leptothrix ochracea
Kiitz., Gallionella ferruginea Ehrenb. och
Cre-nothrix polyspora Cohn. Även andra, ej
fastsittande former finnas. J. avskilja ur
järn-och mangansalter dessas hydroxider, som
de upplagra i sina geléhyllen, vilka därav få
en gulbrun (rost-) färg. Dikesrör,
vattenledningar o. dyl. kunna tillstoppas av dessa
järn-och mangananhopningar. Sjö- och myrmalm
ha samma ursprung; så småningom antaga
nämligen de geléartade massorna kristallinisk
struktur och avsättas som amorfa, slaggartade
massor på botten av sjöar samt i moss- och
myrmarker. Chr. Barthel.
Järnek, Ilex aqui†olium L., en i södra och
västra Europa vildväxande, ständigt grön
buske med glatta, mörkgröna, läderartade,
taggtandade blad, små grön vita blomflockar
och ärtstora, röda-gula bär, som under vintern
vackert avsticka mot de mörka bladen. Är en
synnerligen vacker prydnads- och häckbuske
men uthärdar i Sverige vintern blott i södra
Skåne och på Gottland. Förökas genom
frösådd.
Järnnätter. Se Frost.
ärnsalter. Se Järn.
Järpe, Tetrastes bonasia L., tillhör
hönsfåglarnas ordning och orrfagiarnas familj,
Tetra-oninœ. Hans fjäderskrud är brokig av grått,
brunt, svart och vitt, hanen svart å strupen;
huvudets fjädrar bilda en liten tofs; tarsernas
nedre del och tårna ej f j äd er klädda. Lever i
barrskog och häckar på marken och lägger .
8—12 brungula, mörkfläckiga ägg. Lever av
bär och andra växtämnen. J. tillhör
egentligen norra och mellersta Sverige. Dock
förekommer han, ehuru sparsamt, så långt
söder ut som i vissa trakter av Småland och
östergötland. Mera allmän blir han först norr
om Dalälven. Bäst trivs han i lövskogsbländad
granskog med bruten terräng. Han tillbringar
sin mesta tid på marken men trycker ej, då
han blir skrämd, utan tager genast till vingarna
för att efter en kortare flykt slå till i någon
tät gran eller tall. Tack vare sin med
omgivningarna väl harmonierande gråspräckliga
dräkt är han, särskilt då han sitter i träd,
ganska svår att upptäcka, så länge han icke rör
på sig eller låter höra sin visslande lockton.
I motsats till sina stamsläktingar orren och
tjädern lever han i engifte. Inom en del län,
där järpen under senare tider varit stadd i
starkt avtagande, har man sökt skydda
stammen mot fullständig utrotning genom totalt
jaktförbud på vissa år. Eljes är jakttiden för
järpe densamma som för tjäder och orre. Då
järpen icke »tror» varken för stående eller
skällande hund, skjutes den endast under
smygjakt eller på lock, varvid skytten med en s. k.
järppipa härmar fågelns lockton. Förr i tiden
användes vid järpskytte så gott som uteslutande
finkalibriga lodbössor; numera skjutes järpen
vanligen med fina hagel. T. H—1.
Järv, Gulo borealis L.} 1. Gulo gulo, är ett
grovt och kraftigt byggt mårddjur av en
medelstor hunds storlek. Han är hälgångare liksom
björnen, om vilken han f. ö. icke så litet
påminner i avseende på kroppsställningen.
Svansen är tämligen kort och raggig. Den
långhåriga pälsen är till färgen ovan mörkbrun med
Järv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
