Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kalium ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
594
i. sådana, som bereda endast kalkstensmjöl,
5 belägna huvudsakligen i Skåne och södra
Halland, med årlig tillverkning av omkring
100,000 ton.
2. bruk, som bereda bränd kalk med
alunskiffer som bränsle, 25, belägna huvudsakligen
i Västergötland, Närke och på Öland, med
årstillverkning av omkring 200,000 ton.
3. bruk som bereda bränd kalk med köpt
bränsle, annat än alunskiffer, 12 st.,
huvudsakligen belägna i Skåne, östra Sverige och på
Gottland. Dessas tillverkning går huvudsakligen
till byggnadsarbeten.
Kalkfaktor. Se Kalcium: Växter.
Kalkfärg. Se Färg, Målning.
Kalkgrus. Se Märgel.
Kalkjord. Se Märgel.
Kalkkväve, k a r b i d k v ä v e, är ett
konstgödselmedel, som enligt av Ad. Frank
uppfunnen metod framställes genom att under
stark upphettning leda kväve (en av luftens
beståndsdelar) över kalciumkarbid. Den härvid
bildade kalciumcyanamid, CaCN2,
är en färglös förening med 35 % kväve, men
med återstående kol bildar den en svart massa,
som användes under ovanstående namn och
innehåller 16—20 % kväve. Kvarvarande
oförändrad karbid sönderdelas vid närvaro av
vatten under utveckling av den giftiga och
explosiva gasen acetylen; därvid kunna även
de giftiga gaserna svavel- och fosforväte bildas.
Den erhållna fasta massan pulvriseras, men då
det torra pulvret starkt dammar vid spridning,
brukas numera att antingen behandla det med
vattenånga, varigenom det blir kornigt och ej
dammande samt all karbid sönderdelas så, att
fara för skadlig gasutveckling undanröjes,
eller blanda det med olja, som binder
dammet.
K.-tillverkning utgör en storartad industri,
bedriven medelst elektrisk energi. I Sverige
har tillverkningen under senare år (till 1918)
ökats till 18,000 ton, varav det mesta
exporterats. Kalciumcyanamid är icke själv duglig
till kvävenäring för växterna utan måste först
omsätta sig med vatten till kalciumkarbonat
och ammoniak enligt formeln CaCN2 + 3 H20
= CaC03 + 2NH3. Denna omsättning sker
långsamt i den fuktiga jorden, varvid bakterier
synas medverka. Närvaro av katalytiskt
verkande ämnen (järn- och manganoxid)
befordra densamma. Vid sönderdelningen kan
även uppstå dels fri cyanamid, CNNH2, en
för växterna giftig förening, samt urinämne,
CO(NH2)2, vilka båda ämnen i jorden snart
övergå till ammoniumkarbonat, (NH4)2C03,
som är användbar till växtnäring eller snart
övergår till sådan. Men därjämte kunna även
de starkt giftiga och mer beständiga
föreningarna dicyandiamid (CN NH2)2 och
dicyandia-midin, (CN.. NH2)2H20, uppstå. Faran härför
synes finnas huvudsakligen vid användning av
k. på surt reagerande jord, ss. mossjord.
Till följd av dessa nödvändiga omsättningar
verkar k. långsammare än salpeter och
ammo-niumsalter och även osäkrare, beroende på
jordens reaktion, närvaro av lämpliga bakterier,
jordens värmegrad, lufttillträde m. m. Då
därtill kommer obehaget av det smutsande
ämnet, som angriper hud och slemhinnor,
obehag, som ej fullständigt undanröjts genom
ovan nämnda behandlingssätt, så har k. icke
fullt vunnit odlarnas bevågenhet, trots att
priset på dess kväve i förhållande till dess värde
oftast är lägre än i andra konstgödselmedel. Ett
önskemål är därför, att k. må utan synnerlig
fördyring av fabriken överföras till
ammoniumsalt eller urinämne, vilken senare förening visat
sig likavärdig med ammoniumsalter som
gödselmedel.
Då k. före sitt tillgodogörande måste
överföras till ammoniak (eller det med detta
likvärdiga urinämnet), är dess verkan bättre, ju
lämpligare förhållandena äro för denna
överföring och ju bättre ammoniumföreningar
tillgodogöras av växten. Under gynnsamma
förhållanden kan dess kväveverkan närma sig
ammoniakkväves, men är ofta betydligt lägre.
Huru dess verkan beror av såväl jordmån som
växtart, visa följande av Gerlach sammanställda
försöksresultat, i vilka chilesalpeterkväves
skördeökande verkan satts = 100.
Mossjord
Sand
Lera
Medeltal
71
11
__
74
«7
»7
—
—
?5
75
67
85
86
79
90
?s
69
7»
64
68
66
Råg . . .
Vete . . .
Korn . .
Havre . .
Potatis . .
Sockerbetor
Vid skånska fältförsök 1913—19 har
skördeverkan av k. varit i medeltal för sockerbetor
61, för foderbetor 55 och för råg’79 % i
förhållande till salpeter kväves. Inverkan av
jordmånen visar sig sålunda huvudsakligen
däri, att verkan på mossjord är sämre och
osäkrare. Bäst har i allmänhet k. verkat på
lermylla med ett kraftigt bakterieliv. Av
olika grödor ha i allmänhet potatis och havre,
som ju bäst tillgodogöra ammoniakkväve,
även givit största skördeökning av k. I
medeltal brukar k. värderas till 70 % av samma
kvävemängds värde i salpeter. K. bör spridas
minst 1 vecka före sådden, för att hinna
omsättas i tid för broddens näringsupptagande,
samt noga inblandas i jorden. Som över
gödsling bör det användas endast på gräs och i
sådant fall spridas tidigt på våren, innan
växtligheten vaknat till liv. Spritt på växande
plantor verkar det lätt skarpt giftigt. En god
verkan har dess användning i blandning med
salpeter lämnat. (Meddel. N:o 50 fr. Central-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
