Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Knäa - Knäckesjuka - Knäppare - Knäsvamp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betecknas med det gemensamma namnet
pilört, förekomma mest på lätt, fuktig jord,
särdeles på dy- och torvjord i såväl vallar som
vårsädesfält. Motverkas genom bättre
avdikning, ogräsrensning av radsådda grödor samt
besprutning med järnvitriol. Fröet förorenar
ofta vårsäd och klöverfrö. Se Ogräs fig. 27.
Fågelknäa, se Trampgräs.
Knäckesjuka, även kallad vridrost på
tall, förorsakas av en rostsvamp, Melampsora
pinitorqua Rostr., vilken utvecklar sitt
skålrost- eller æcidiestadium, Cæoma pinitorquum
A. Br., på tall samt sommar- (uredo-) och
vinter- (teleuto-)sporer på aspens blad. Svampen
visar sig som långsträckta, gula fläckar på
unga, under sträckning och utveckling varande
årsskott av tall, vilka ensidigt förstöras och
därigenom förlora sin fasthet och krökas. Vid
starkt angrepp dö årsskotten, vid mindre skarpt
inträder en förändring i deras form, som sedan
kan kvarstå under en längre tid av trädets liv.
Sjukdomen angriper yngre tallar, även i
plantskolor; vid omkring 30-års ålder är faran förbi.
Sjukdomen förekommer mest i sydvästra
Sverige, men epidemier av densamma ha iakttagits
ända upp i Ångermanland. Den uppträder mest
under våta vårår och försomrar; en torr vår
kan väsentligt hämma en pågående epidemi.
För att förebygga sjukdomen böra alla aspar,
på vars blad vintersporer alstras, avlägsnas ur
tallkulturer. H. Hn.
Knäppare (fam. Elateridæ). Hit hör en
mängd arter, som alla utmärka sig genom
långsträckt, bakåt avsmalnande kropp och korta
ben. Sitt namn ha de erhållit, emedan de, om
de läggas på rygg, med en hörbar »knäpp» slunga
sig upp i luften och komma ned på fötterna,
ett konststycke, som möjliggöres av en på
mellankroppens buk befintlig fjäderanordning.
Deras larver, rotmask, äro långsmala, m.l.m.
cylindriska, med sex ytterst korta ben, en
starkt glänsande och hård hud. Arterna skiljas
som larver på sista kroppsledens
karakteristiska form. Hos den vanliga
sädesknäpparen, Agriotes lineatus L., som fullbildad är
9—10 mm. lång, gråbrun med ljusare ben, är
larvens bakända koniskt tillspetsad och hel
samt på ryggsidan försedd med ett par mörka
gropar. Hos de i trädgårdsjord och
gräsvallar förekommande Corymbites-arterna, är
motsvarande kroppsdel m. l. m. djupt inskuren
eller kluven. — Knäpparlarverna äro sen
gammalt kända svåra skadedjur på en mångfald
växters underjordiska delar. Gräsen och
sädesslagen avbita de strax under jordytan, i
rotfrukter och potatis borra de sig in och
efterlämna m. l. m. djupa, av jord och exkrementer
fyllda gångar. För sädesodlingen, särskilt
vårsäden, spelar »rotmasken» en oerhört viktig
roll, även för odlingen av betor, som ofta
ödeläggas under spirningstiden. Ju grundare
säden är sådd, desto mindre lider den av
angreppen, emedan då huvudsakligen rotsystemet
skadas. Larverna trivas bäst på lös, mullrik
jord och äro ofta utomordentligt allmänna på
mossmarker. I samma mån som överflödig
fuktighet avledes och marken blir torrare,
avtaga djuren i mängd. På nyupptagna, förut
i gräsvall liggande marker äro de alltid
allmänna, men minskas i den mån jorden
bearbetas och ogräset utrotas. Då de gräsbevuxna
dikesrenarna äro ett kärt tillhåll för larverna
och de ofta vandra dit efter slåttern, böra dessa
bannlysas. Larvernas utveckling kräver oftast
flere år. En härjning upprepas därför ofta år
efter år på samma plats. Om man, sedan den
pågått ett par år, plöjer marken i början av
juli, kan man beräkna, att de för solvärmen
ytterst ömtåliga pupporna komma i dagen och
dödas. Vid plöjningen plockas ofta larver i
mängd av fåglar. I begränsad skala, i
trädgårdsjord, kan man med en viss framgång som
kampmedel använda med kejsargrönt eller
blyarseniat förgiftade potatisbitar, som
nedgrävas på passande platser. Att utlägga
arsenikförgiftad klöver övertäckt av t. ex. bräder
anses utomlands även vara ett rätt gott medel.
Ju intensivare jordens bearbetning är, desto
oftare bringas larver till ytan och förtäras av
fåglar, dessutom krossas många av redskapen. A. T—n.
 |
| Sädesknäpparen. a förstorad skalbagge, b i naturlig storlek, c larv, d puppa, e angripen sädesplanta, f huvud käkar samt g sista kroppsringen hos larven. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
