Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konservering - Konsistensfett - Konstans - Konstgödsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anstrykningen eljes ej fäster väl, dels därför att
anstrykningen instänger fuktigheten och hindrar
dennas avdunstning, varigenom röta kan
befordras. Gott anstrykningsmedel är trätjära,
fernissa och oljefärg. Stenkolstjära och
karbolineum äro sämre, därför att de suga sig in i
träet och ej som trätjära bilda något skyddande
becklager.
Impregnering med desinficerande
medel sker redan vid träs ytliga kolning, ss. brukas
med stolpar, som skola nedsättas i jorden, i
det att därvid bildas ett starkt ytlager av kol
och tjärartade ämnen, som intränga även i
veden innanför samt således döda röte-alstrande
organismer och hindra inträngandet av sådana.
Än kraftigare sker konserveringen genom träets
genomdränkning med desinficerande medel,
l. impregnering. H. J. Dft.
Impregnering av virke sker för
att öka varaktigheten hos sådant virke, som
är i särskilt hög grad utsatt för rötskador, t. ex.
telegrafstolpar och järnvägssyllar, och sker
vanligen efter endera av följande två metoder:
a. Impregneringsvätskan, oftast bestående
av ett metallsalt, såsom zinkklorid,
kvicksilverklorid (sublimat) eller kopparvitriol, pressas
genom stockändarna från ett omkr. 15 m
högt beläget kar, genomtränger splinten och
sipprar ut i stockens motsatta ände. Virket
bör vara nyhugget eller förvarat i vatten.
Metoden, som efter stockens längd tager 2—14
dagar, användes huvudsakligen för
telegrafstolpar.
b. Impregnering i cylinder. Såsom
impregneringsvätska användes något kreosothaltigt
ämne, t. ex. kreosotolja, eller också
kreosol-kalcium, som framställes av kalk och kreosol,
vilket senare erhålles ur såväl gasverks- som
kolugnstjära. Virket införes i en järncylinder,
ur vilken luft utpumpas, samtidigt med att
först ånga och därefter impregneringsvätskan
insläppas. Då vätskan intränger i virket
huvudsakligast i radiell led, måste stocken vara
väl barkad. Metoden, som tager blott 3—4
timmar, användes i stor utsträckning för
järnvägssyllar. En oimpregnerad järnvägssyll varar
omkring 8 år. Behandlad enligt förstnämnda
metod beräknas den vara 14 år och enligt den
senare metoden 18 år.
Telegrafstolpar av tall kunna även
impregneras å rot genom rand- eller helbarkning av
stycket närmast ovan stubben, varvid veden
impregneras av den starka kådbildningen. M. J. D.
Konsistensfett. Se Smörjmedel.
Konstans. Se Ärftlighet.
Konstgödsel (mindre riktigt
konstgödning) är efter ordalydelsen med konst beredda
ämnen för jordens gödsling, men härtill räknas
även naturprodukter, som före användningen
icke undergå annan beredning än skrädning
och krossning (ex. vissa kalisalt). K:s värde och
användbarhet beror på dess innehåll av
växtnärande ämnen, och den skiljer sig från de
»naturliga» gödselmedlen genom saknaden av
mullbildande ämnen och bakterier.
Konstgödselmedel innehålla i regel ej heller alla
nödvändiga växtnäringsämnen, varför de betecknas
som ofullständiga gödselmedel.
De kunna därför i regel ej fullt ersätta den
naturliga gödseln utan användas företrädesvis
att komplettera denna.
Bruket av k. går i vårt land knappt längre
tillbaka än till kort före mitten av 1800-talet.
Krossade ben hade väl, efter engelskt föredöme,
börjat användas på 1820-talet, men först
omkring 1850 hade man lärt sig mala benen så
fint, att man med skäl kunde tala om benmjöl.
Chilesalpeter hade börjat införas redan på
1830-och guano på 1840-talet, men de fingo först
efter 1850 någon avsevärd användning, och
vid samma tid började tillverkning av
superfosfat och svavelsyrad ammoniak. Den
framgång, som bruket av dessa konstgödselmedel
hade, lockade till försök att framställa k. ur
allehanda avfallsvaror, men av dessa försök
visade sig endast tillverkning av fiskguano
livskraftig. Under 1850—60-talen användes
företrädesvis benmjöl och guano, men då
tillgången av den senare började avtaga och
kvaliteten försämras, fingo superfosfat och
chilesalpeter träda, i stället. Från 1880-talet
tog införseln av kalisalter större omfattning
och tillkom thomasfosfat, vilka båda slag av
k. fingo stor användning vid mossodling, som
först genom tillgång på fosfat och kalisalt blev
lönande för sädesodling. Sedermera har
användningen av k. starkt ökats, särskilt i
samband med odlingen av sockerbetor och andra
rotfrukter, som endast vid en efter växternas
olika behov avpassad riklig tillförsel av
växtnäring kunna lämna rika skördar. Till det ökade
bruket av k. har även de sedan tiden kring
sekelskiftet allt allmännare gödslingsförsöken
bidragit, vilka spredo insikten om den
skördeökning, som genom dessa medel kunde vinnas.
Till superfosfat, thomasfosfat och det
proportionsvis allt mindre betydande benmjölet
samt chilesalpeter, svavelsyrad ammoniak och
kalisalten har under det nya århundradet
kommit kalkkväve och kalksalpeter. Hela
årsförbrukningen av k. i Sverige beräknades år 1910
hava utgjort:
| Benmjöl . . . . . . . | 77.888 | dton |
| Superfosfat . . . . | 1.189.902 | » |
| Thomasfosfat . . . . . | 371.934 | » |
| Summa fosfatgödsel | 1.639.324 | » |
| Kalisalt . . . . . . | 691.834 | » |
| Chilesalpeter . . . . | 323.399 | » |
| Ammon.-sulfat . . . . . | 8.311 | » |
| Summa Kvävegödsel | 331.710 | » |
| Summa dton 2.662.868 | ||
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
