Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kornfluga - Kornknarr - Kornmal - Kornmygga - Kornsjuka l. korntrötthet - Kornskalmjöl - Kornskruv - Korntal - Korntrötthet - Kornvivel - Kornvärde - Korp - Korrelation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
653
till foder, varvid larver och puppor
oskadliggöras. A. T—n.
Kornknarr. Se Ängsknarr.
Kornmal, Tinea granella L., en i storlek
om klädesmalen erinrande fjäril med
brunetter svartspräckliga vingar. Lever inomhus
och lägger ägg på lagrad spannmål eller frö.
Flygtiden inträffar under för- och
högsommaren. Larverna, som bli 10 mm. långa och äro
gulvita med brunt huvud, hålla till i
spannmålens ytlager. De gnagda kornen och fröna
sammanbindas med fina trådar, ofta till stora,
sammanhängande kakor. I vävnaderna
invävas massor av om ägg påminnande vita
exkrementgryn. På hösten förpuppas larverna
antingen i spannmålen eller i springor i
magasinslokalens väggar, golv etc. Om man under
larvperioden breder fuktade dukar över den
angripna spannmålen, samla sig larverna gärna
på undersidan av dessa, kunna så avlyftas,
hopsamlas och dödas. Fjärilarna kunna fångas
på upphängda med frostfjärillim eller tjära
bestrukna dukar. Att i spannmålslagret
inlägga med kolsvavla genomdränkt bomull kan
vara till ett visst gagn’ men är eldfärligt (se
Insektdödande medel). Ju mindre lokalens
väggar o. s. v. erbjuda larverna
förpuppnings-platser, och ju mera spannmålen genom
skyff-ling o. s. v. luftas, desto mindre trivas
skadedjuren. Om lokalerna äro täta, kan rökning
med cyanväte fullständigt utrota djuren (se
»Vägglöss»). A. T—n.
Kornmygga, Mayetiola de str uctor Say., äv.
kallad »hessiska» flugan, har blott få
gånger i Sverige anställt svårare skada, men är
utomlands känd som ett fruktansvärt skadedjur.
Angriper korn, vete och råg. Larver och
sedermera puppor anträffas inom en bladslida
vanligen strax ovan någon av de allra nedersta
ledknutarna på strået, som vanligen vid denna
punkt knäckes, dock först efter axgången.
Pupporna äro karakteristiskt hoptryckta och
bruna. De bli efter skörden i regel kvar i
stubben, som alltså efter en härjning bör om möjligt
avbrännas och i varje fall ordentligt nedplöjas.
Den skördade halmen bör användas till foder.
A. T—n.
Kornsjuka 1. korntrötthet brukar
beteckna att en jord förlorat sin bördighet för
korn; beror på angrepp av en nematod (se
Rundmaskar) .
Korn skal mjöl. Se Kli, k o r n k 1 i.
Korn skruv, äldre beteckning för magasin,
i vilket säden upptill ifylles i schakt, som gå
ned genom byggnadens hela djup, och i vilka
säden ventileras genom tvärgående vågräta
lufttrummor. Då säd uttömmes i schaktets
botten, sjunker den i dess inre, varigenom
nya delar av sädesmassan komma i beröring
med lufttrummorna. Dessa magasin, vilka
till sin princip överensstämma med de nutida
silo-lagerhusen, finnas ännu kvar vid en del
bruksgårdar, men hava kommit ur bruk. Jfr
Magasinsbyggnad.
Korntal, ett tal, som uttrycker skördens
mängd i förhållande till utsädets; så t. ex.
betyder io:e kornet, att skördemängden är io
gånger så stor som utsädesmängden. K. har
sedan gammalt använts som mått på åkerns
avkastning, vanligen räknat i rymdmått, men
kan i detta avseende vara vilseledande, då
utsädesmängden växlar och k. således icke
utgör något bestämt uttryck för skördens
storlek eller värde. Om en alltför ringa
utsädesmängd användes, kan korntalet bliva
högt, trots att skördemängden per hektar är
jämförelsevis medelmåttig. Detta sätt att
uppskatta skörden är därför numera mindre
brukligt än angivelse av skördemängd i hi. eller
dt. per ha.
Korn trötthet. Se Kornsjuka.
Kornvivel. Se Spannmålsvivlar.
Kornvärde. Se Fodervärde.
Korp. Se Kråkfåglar.
Korrelation betecknar ett
ömsesidighets-förhållande eller ett växelförhållande mellan
två eller flera egenskaper. Positiv säges
korrelationen vara, då en stegring i den ena
egenskapen åtföljes av en stegring i den andra,
negativ åter, då stegringen hos den ena
åtföljes av ett försvagande av den andra, eller
då den enas närvaro utesluter den andras.
Enligt Johannsen råder t. ex. positiv
korrelation mellan sädesslagens kärnvikt och
kvävehalt men negativ mellan havrens kärn vikt och
fetthalt.
Uttrycket användes för övrigt om
företeelser av väsentligen olika natur. K. kan vara
tillfällig och icke ärftlig eller också ärftlig och
i detta fall antingen endast skenbar eller också
verklig (äkta).
a) Tillfällig, icke ärftlig k. eller
korrelativ modifikation betecknar,
såsom även sista uttrycket angiver, ett
växelförhållande mellan icke ärftliga variationer
eller modifikationer. Den betingas därav, att
samma yttre tillfälliga faktor samtidigt
påverkar två eller flera egenskaper i samma riktning.
Sambandet egenskaperna emellan vid
variationen är i detta fall obestridligt men, liksom
orsaken till denna sist nämnda, endast tillfälligt,
ökad växtplats förorsakar sålunda hos
stråsädesslagen ökad bestockning (flera strån),
högre och grövre strå, längre och glesare ax
eller större och rikare vippa samt större kärnor,
litet plantutrymme åter svagare bestockning,
kortare och finare halm, kortare och tätare ax
eller mindre vippa och mindre kärnor.
b) Ärftlig men dock endast
skenbar k. Att två eller flera egenskaper
alltid förärvas tillsammans, beror i detta fall
helt enkelt på att de var för sig äro
karakteristiska för arten, varietet en o.s.v. i fråga. Fåret
har alltid både klövar och ull, men icke äro
dessa egenskaper därför korrelativa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
