Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Majsarin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
755
muskler, njurar, lever, lunga oc;h hjärta samt
ben tillbakasättes, vilket man tillskrivit, att
dess viktigaste äggviteämne, zein, icke
innehåller alla för bildande av djurisk äggvita
nödvändiga aminosyror. M. bör därför i
allmänhet givas djuren i blandning med andra
äggviterikare fodermedel. Dess fodervärde är
något större än andra sädesslags, i medeltal
0.95 kg. = 1 foderenhet.
Mjöl och fodervaror av m. På
grund av majskärnans från annan spannmåls
avvikande byggnad och sammansättning är
m. föremål för olika teknisk förarbetning.
M.-kornet är utmärkt för en mycket stor grodd,
med hög halt av protein (omkr. 14 %) och av
fett (28—30 %). Därför brukas att frånskilja
groddarna för att ur dem pressa olja. Den
övriga delen av kärnan, frövitan, är till sin yttre
del hård, hornartad, men i det inre mjölig,
och för erhållande av fint m.-mjöl skiljas kliet
och dessa olika delar av kärnan och males
den mjöliga delen för sig. Vid fabriksmässig
användning av m. till stärkelseberedning
erhållas åtskilliga fodermedel, vilka efter
tillvägagångssättet få olika beskaffenhet.
H. J. Dft.
Majskakor, majsgroddkakor,
g lutenfoder och gl ut en mjöl äro
gula till grågula fodermedel, som uppkomma
vid majsens förarbetande till stärkelsemjöl och
stärkelsesocker. Vanligen utblötas
majskornen härvid med vatten, som försatts med något
svavelsyrlighet, varefter de yttre skaldelarna
jämte grodden på maskinell väg skiljas från
det övriga kornet och hela massan utröres i
vatten. De oljerika groddarna, som simma på
ytan, tillvaratagas, torkas samt pressas, varvid
erhållas majsolja och maj sgroddkaka
(ofta kallad majskaka), som är mörkgul till
färgen och rik på fett och protein. Ur vätskan
avlägsnas vidare stärkelsen jämte en del av
gluten, därigenom att de passera genom ytterst
fina siktar. Denna gluten jämte en del av den
vidhängande stärkelsen bildar efter torkning
glutenmjöl. Vad som stannar på sikten
blir maj s k 1 i. Då detta blandas med
glutenmjöl, erhålles det s. k.
glutenfod-r e t. Dessutom framställas kakor av
krossad och pressad majs, verkliga m a j s k
a-k o r.
Jämte majsgroddkakorna är glutenfodret
det mest använda av dessa fodermedel, och
vid århundradets början hade detta en mycket
stor marknad i Väst-Sverige, men handeln
därmed har gått tillbaka. Det finnes två
huvudslag av glutenfoder, engelskt och amerikanskt,
som skilja sig från varandra på halten av
askbeståndsdelar, fri syra samt amider, som är
högre i amerikansk vara. Någon avsevärd
skillnad i fodervärde förefinnes ej.
Sammansättningen på dessa fodermedel är
i medeltal:
Protein . . . Fett .... Kvävefria ex-
traktämnen . Växttråd . . Aska .... Vatten . . . Smb. äggvita Foderenheter
pr 100 kg. .
Majs
Majskakor
Majsgroddkakor
Glutenfoder
Glutenmjöl %
IO.o 4-7
67.0
2.1
1-7 13.8
6.5 106
Ö.o
62.0
3-5
5.0
11.0
8.5
100
17-5 9-5
49.0
4.0
7.0
13.0
10.5
102
25.0 2-5
6.5
16.5 104
37-5 4.0
46.0
1.5
I.o IO.o 3°-o |
"5
Sin främsta användning ha dessa fodermedel,
särskilt de tre sistnämnda, till mjölkkor, men
även till hästar, göddjur och svin kunna de
som tillskottsfoder vid en äggvitefattig
utfodring vara på sin plats. Majsgroddkakornas
stora fetthalt gör dock att de vid stora givor
inverka på fläskets kvalitet och göra det blött.
Glutenfoder befordrar mjölkavsöndringen, men
sänker något mjölkens fetthalt. Vid
glutenfodret bör man särskilt aktgiva på att
härsken-hetsgraden och halten av syra (svavelsyra)
icke är för hög; sådant förekommer ibland uti
amerikansk vara. M. W.
Majsarin är namnet å en blandning av
omkr. 70 % majskli och 30 % melass. Dess
fodervärde är 1.1—1.2 kg. = 1 foderenhet.
Maj sjuka. Se Biens sjukdomar.
Makrill, Scomber scombrus L., en havsfisk,
tillhörande de taggfeniga fiskarna, utmärkt av
långsträckt spolformig kropp med mycket små
fjäll, bukfenor, 2 långt åtskilda ryggfenor och
bakom den bakre av dessa och analfenan 5—6
små bifenor samt med hudfållar vid basen av
den djupt kluvna stjärtfenan. Ryggen är
grönsvart med svarta tvärband, den mörka
färgen nedåt övergående över ljusgrönt till
vitt. M. lever av plankton (se d. o.) och
småfisk och är en vandringsfisk, som på våren,
då vattnet blir varmare, drager sig från
Nordsjön in i Skagerack och Kattegatt och t. o. m.
in i södra Östersjön. Under leken fångas m.
vid västkusten i drivgarn och därefter från
juli med ränndörj (en handlina med blysänke
och 2 krokar, besatta med bete, vanligen av
makrillskinn) släpande efter seglande fartyg.
I augusti drager fisken sig åter ut till havs och
fiskas sedan i Nordsjön med dörj (se
Fiskeredskap, IV). Ungfisk fångas dessutom under
eftersommaren med små vadar eller notar i
skärgården. M.-fisket har under senare år
uppgått till omkring 7 mill. kg. om året.
Mal. 1. Fisk, Silurus glanis L., en i s.ö.
Sverige upp till Mälaren i vissa sjöar sparsamt
förekommande stor (intill 3 m. lång) fisk, som
saknar fjäll. Är ovan mörkt grönaktig, under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
