Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Matricaria ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
?61
som bereda växtnäring under utveckling av
kolsyra, sker förvittringen livligare än i den
senare, varför ock matjorden är rikare på
färdig växtnäring. Matjorden är i allmänhet
grund på ouppodlad jord, i regel mindre än
i dm., men når på odlad jord så djupt, som
jorden omblandas vid bearbetningen. Då det
är matjorden, som bildar grobädd för fröen
och som i främsta rummet förser växterna,
åtminstone i spätt tillstånd, med näring,
ligger största vikt på att den är djup, mullrik
och lucker, men tillika med god vattenhållande
och kapillär ledningsförmåga. Den bör därför
fördjupas, vid bearbetningen riktas på mull,
kalk och växtnäring, samt genom luckrande
bearbetning och vältning bringas i god
struktur.
Matricaria. Se Baldersbrå, Kamomill.
Matsmältning, fodersmältning,
di-ge s t i o n, betecknar överförandet av
näringsämnena till en lösning eller emulsion,
som kan insugas genom mag- och tarmväggarna
och upptagas i blodet. Denna förändring sker,
under det att fodermassan genom
matsmältningskanalens vågformiga sammandragningar
(peristaltiska rörelser) omblandas
och framdrives, och genom inverkan av
syror och enzym, som avsöndras av
matsmältningskanalen och i denna befintliga bakterier.
Denna inverkan börjar i munnen, där födan
finfördelas genom tuggning och blandas med
den av spottkörtlarna avsöndrade s p o 11 e n
(saliven), som är en slemmig, alkaliskt
reagerande vätska. Härigenom blir den tuggade
födan mjuk och slemmig, så att svälj ningen
underlättas, vattenlösliga ämnen lösas och
stärkelse börjar att av spottens enzym, p t y
a-1 i n, överföras till maltsocker (se Kolhydrat).
Denna förändring är dock mindre betydande,
särdeles hos svinen, vars spott saknar
ptya-lin. Spottavsöndringen påverkas av fodrets
beskaffenhet, blir rikligare vid förtäring av
smakligt och torrt foder (ända till 40 kg.
per dag hos häst, 60 hos nöt), men minskas i
den mån fodret är vattenhaltigt, övergången
från torr till saftig fodring och tvärt om bör
därför ske småningom, för att rubbningar i
matsmältningen må undvikas. Hos idisslare
(se d. o.) sker fodrets uppmjukning och spottens
inverkan på stärkelsen till stor del i våmmen
och under idisslingen. Då den spottblandade
födan sedan nedkommer i idisslarnas löpmage
eller hos andra djur i den enda magen, utsättes
den för inverkan av den sura magsaften, som,
i den mån den blandas med fodermassan, ändrar
dennas reaktion till sur, varigenom ptyalinets
verkan hindras. I de inre delarna av
fodermassan intränger magsaften blott långsamt,
varför ptyalinets stärkelselösande verkan
fortgår även i magen. Magsaften, som
avsöndras av körtlar i magens slemhinna,
innehåller saltsyra (klorvätesyra) och flera enzym.
Saltsyra och i fodermassan bildad mjölksyra
upplösa oorganiska salter i fodret. Av
magsaftens enzym medför det i synnerhet hos unga
djur förekommande löpefermentet, k y m o s
eller k y m o s i n, ostämnets löpning och
verkar även i någon mån peptiserande (d. v. s.
ss. pepsin) på äggviteämnena (se Äggviteartade
ämnen). Denna förändring åstadkommes dock
huvudsakligen av pepsin, som vid sur
reaktion spjälkar äggviteämnena (utom de
svårlösliga nukleoproteiderna) till albumoser
och peptoner, vilka i motsats till de oförändrade
äggviteämnena lätt genomtränga
matsmältningskanalens väggar. Ett tredje enzym,
lipas, klyver fett i fettsyror och glycerin.
Jämte dessa magsaftens enzym inverka dels
sådana, som finnas i fodret, dels bakterier
upplösande på dettas beståndsdelar.
Bakterieverksamheten, som är livlig redan i våmmen,
kan stundom i denna åstadkomma en häftig
gasutveckling (Se Trumsjuka).
Från magsäcken, där fodermassan, c h
y-m u s, kvarstannar flera timmar, olika länge
hos olika djurslag, föres den vidare genom
magmunnen ned i tunntarmen och begjutes
med galla, som bildas i levern, och bukspott,
som avsöndras av bukspottkörteln,
pankreas. Gallan, som är starkt
alkalisk, återgiver fodermassan basisk reaktion, så
att ptyalinets upplösande verkan på stärkelsen
åter kan vidtaga. Däremot bringar den
alkaliskt reagerande gallan pepsinets verkan att
upphöra och utfäller äggviteämnena på
tarmluddet, där de upplösas av andra
äggvite-spjälkande enzym. Gallan påverkar dock
huvudsakligen fettet, i det att den dels
emul-gerar (finfördelar) detsamma, dels försåpar de
av magsaftens lipas frigjorda fettsyrorna, och
genom båda dessa förändringar underlättas
uppsugningen genom tarmväggen.
Bukspotten 1. pankreassaften är en
vattenklar, alkalisk vätska, som upplöser såväl
kolhydrat som fett och äggviteämnen. Genom
ett diastatiskt enzym överföres stärkelse och
maltsocker till glykos, fettet uppdelas av ett
annat enzym, steapsin, i fria fettsyror
och glycerin samt finfördelas utan
sönderdelning, och äggviteämnena påverkas av
tryp-s i n , som ej blott ss, pepsin överför dem till
albumoser och peptoner utan även till enklare
sammansatta ämnen, ss. tyrosin, leucin,
asparaginsyra och andra aminosyror.
Från körtlar i tunntarmens vägg avsöndrad
tarmsaft innehåller även flera upplösande
enzym: invertin, mältas och
läktas, som överföra rör-, malt- och mjölksocker
till glykos, samt e r e p s i n, som
sönder-spjälkar äggviteämnen, peptoner och albumoser
till aminosyror. I grovtarmen avsöndras inga
matsmältningsvätskor,men de redan inblandade
fortsätta sin inverkan. Även bakterierna
komma i livlig verksamhet, sedan fodermassan
fått alkalisk reaktion, och överföra
kvarvarande äggviteämnen till peptoner, fett till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
