Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mullbär ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8i3
skall tillsättas endast så mycket vatten, att
■den blir söm fuktig jord. Därpå stampas den
hårt var v vis i flyttbara träformar. När muren
fått torka avputsas den med kalkbruk. P
i-£ év ä. g g, som helt obetydligt använts hos
oss, gjutes på samma sätt som den föregående,
men som gjutmassa användes enbart lerhaltig
jord. Metoden får dock anses vara av mera
primitiv beskaffenhet och är icke att förorda,
utom där brist på annat lämpligare material
förefinnes. Tegelmur är det vanligaste
över grundmuren såväl till boningshus som
ekonomivarmhus. Beträffande material jmfr.
Byggnadssten. Till tegelmurning användes
utom hela stenar även x/4-, 1/8- eller 3/4-sten,
s. k. koppstycken, för åstadkommande
av förband, vartill de vanligen tillhuggas av
muraren på byggnadsplatsen. Efter det läge,
som stenen eller skiktet intar i muren, få de
olika benämningar, såsom löpskikt, då
stenarna ligga längs efter muren med långsidan
synlig, eller koppskikt och b i n
d-skikt, då de ligga tvärs över muren med
kortsidan utåt, och rullskikt, då stenarna
stå på kant. Förbandet bör alltid vara sådant,
att stötfogar i ett skikt täckas av sten i det
följande och bindskikt omväxla med löpskikt.
Av murförband äro de vanligaste:
skorstensförband, då endast löpsten
förekommer, användes i en halv stens mur,
blockförband, då vartannat skikt är
koppskikt och vartannat löpskikt samt alla
löpstenar ligga över varandra,
kryssförband, som i huvudsak är lika med närmast
föregående, utom att löpstenarna ligga mitt
över varandra i vartannat löpskikt, samt
polska eller götiska förband, då
löpare och bindare omväxlande användas i
samma skikt (användas i hålmur och vid murs
beklädnad med fasadsten). Tegelmurens
t j o c k 1 e k bör i varje speciellt fall göras så
stor, att den lämnar erforderligt skydd mot
temperaturväxlingar. Yttermurar till
boningshus o. dyl. böra, om muren göres massiv, ej
understiga i 1/2 stens tjocklek. Till
byggnader av flera våningars höjd bör muren i de
nedre våningarna göras tjockare. För att öka
isoleringsförmågan mot temperaturväxlingar
utföres ofta för lägre byggnader hålmur,
varigenom tegel inbespares. 2 st. 1/2 stens
tegelmurar med ett 8 cm. brett luftskikt ha ungefär
samma isoleringsförmåga som en massiv 1 x/2
stens mur. Då hålmur utföres i 1 1/i stens mur,
göres luftskiktet närmast innersidan.
Murning. Alla fogar fyllas väl med bruk,
och stenen lägges i goda förband. När murarna
skola fogstrykas, måste under murningen
noga iakttagas, att stenarna under motsvarande
skikt komma mitt över varandra. Alla skikt
skola muras vågräta och alla hörn uppföras
i lod. Vid bjälkändar skola små nischer
ut-sparas, vilka lämnas öppna utåt och igenmuras
vid murens putsning eller fogstrykning. Alla
bjälkändar, som ligga in i mur, skola på ett
betryggande sätt isoleras. Till 1 m3 mur åtgå
3" 2V2" sten
tegel st....... 270 440
kalk, osl. hi.....V*—8/4 2/3—x
Murbruk. Kalkbruk beredes av släckt
kalk och sand. Vanligen tages 2—3
volymdelar sand till 1 del kalk; till fet kalk intill 4
delar sand. Sanden skall vara ren, strid och
framför allt saltfri. Till gråstensmur är
omkring 3 mm. kornstorlek lämplig, till vanlig
tegelmur 2 mm. och till finputs 1 mm.
Blandningen av bruket bör ske med stor omsorg
antingen för hand i en lave eller också i
murbrukskvarn. Massan skall bearbetas, tills den
bildar en seg murbrukskonsistens. Till mur
på fuktig plats användes hydrauliskt
murbruk, dels cementbruk (se Cement),
dels bastardbruk. Det senare beredes
som kalkbruk, men omedelbart före
användandet tillsättes cement, t. ex. 1 del cement
till 5 delar kalkbruk.
Lerbruk av lera med eller utan sand
men utan kalk användes i eldstäder och
rökgångar.
Förankring (se d. o.) av allt murverk
bör utföras så, att erforderlig styrka erhålles.
I tegelmurar läggas vanligen ankar järnen
omedelbart över eller i valvbågarna och dragas
runt yttermurarna, stundom även i
innermu-rarna. Till ankar järn kan användas 1,2 x 5
cm. plattjärn, vid hörn med 30—50 cm. långa
slutar av 2,5 cm. fyrkantjärn.
Putsning och fogstrykning.
Puts får icke anbringas på mur, förrän denna
är tillräckligt torr och hunnit »sätta sig». Först
avlägsnas allt löst bruk, varefter väggen
rengöres från damm och fuktas därefter med
vatten. Murbruket påslås i minst två lager.
Till första påslaget tages magert bruk med grov
sand. Då detta hunnit torka, påslås ett nytt
lager av finare och fetare bruk, vilket
upprepas ännu en gång, varefter ytan finputsas
med rivbräde. Till putsning kan användas
kalkbruk, bastardbruk eller cementbruk. Då
mur ytorna skola fogstrykas, sker detta i
allmänhet efteråt, då muren hunnit torka. Först
utkratsas fogarna till 1—2 cm. djup, varefter
teglet, där så behöves, tvättas med vatten
tillsatt med något saltsyra. Fogarna utfyllas
omsorgsfullt med kalk- eller cementbruk.
Fogningen utföres med särskilda fogslevar,
med vilka man kan giva fogen olika form.
Puts å trä (revetering). Den
vanligaste underbehandlingen är numera rörning
med skalade vassrör. De läggas tvärs över
träets längdriktning på 10—15 mm. avstånd
från varandra och fästas med spik. Galvaniserad
järntråd spännes därpå över rören med 15-—
20 cm. mellanrum och fasthålles med
platt-hu vad spik på var 12 cm. Där putsen är ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
