Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Osteomalachi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
883
kommer vild i några skärgårdstrakter,
särdeles i Roslagen, och i Finland. Dessa arter
lämna ett mycket hårt, tungt virke (sp. v. 0,78),
som är värderat för tillverkning av kuggar,
träskruvar, block m. m.
Som parkväxter odlas även några
utländska arter. En sådan är dvärg-o.,
5. chamœmespilus Crantz, från Alperna, en vid
Stockholm fullt härdig buske med rödaktiga
blommor och röda bär. Oxel är även lämplig
till häckväxt, särdeles utefter vägar, emedan
den väl tål beskäring och damm, men den
växer långsamt. Frö av vanlig o., sått på
hösten, gror på våren, men eljes ligger oxelfrö
vanligen ett år ogrott i jorden.
Oxelbär äro begärlig fågelföda och
för-tjäna att tillvaratagas till hönsfoder.
Oxfordshiredown 1. Oxforddow n-ras,
en engelsk fårras, som framgått av
korsning mellan långulliga och kortulliga engelska
slag, antagligen Cotswold- x
Hampshiredown-raserna, möjligen med någon inblandning av
Southdowns, samt därefter följande inavel.
Dylika korsningsprodukter hade ådragit sig
uppmärksamhet på slaktdjursmarknaden
under beteckningen Down-Cotswold, men sedan
1850 hava de haft ovanstående benämning och
år 1862 erkänts som egen ras, ehuru det
dröjde ett tiotal år framåt, innan den vann
önskvärd likformighet. Rasen är tämligen
storvuxen, hornlös, vit utom å huvud och ben,
som äro mörkbruna, ullen vit, medellång,
grov, bildar en lugg i pannan, köttet gott,
ehuru ej fint. Ullavkastningen av en vuxen
tacka omkring 3 kg. pr. år. — Till Sverige
infördes rasen först 1858, då en flock
uppställdes på Alnarp, och har sedan vunnit spridning
huvudsakligen i Skåne, där
Jordberga-stammen varit dess förnämsta avelscentrum. Den
når ej fullgod utveckling annat än där kraftigt
bete, ss. å klövervall, bjudes densamma och
har därför utom Skåne mestadels ersatts av
den något anspråkslösare Shropshirerasen.
Oxforddownbagge.
För godkännande vi’d den statsunderstödda
premieringen fordras sedan år 1919 fen vikt
av 75 kg. hos bagge och 60 kg. hos tacka.
Oxidas. Se Enzym.
Oxspilta. Se Skostall.
Oxtunga, tungras t. Se Rast.
Oxtungssvamp, Fistulina hepatica L., en
på ekar växande tunglik svamp med brunröd
knottrig överyta, köttrött inre och på
undersidan tätt packat, först vitt, senare
brunaktigt skägg av fria rör. Är en god matsvamp.
Oxycoccus. Se Tranbär.
Oxygenol. Se Antiseptiska medel.
p.
Packning av frukt. Se Fruktodling.
Padda. Se Groddjur.
Paddy. Se Ris.
Pæonia. Se Pion.
Palæmon. Se Räka.
Palmærfosfat framställes enligt av Wilh.
Palmaer utarbetad metod på det sätt, att
na-triumperklorat genom elektrolys uppdelas
i syra, med vilken fosforsyran utlöses ur
rå-fosfat, samt natriumhydrat, med vilket
fosforsyran åter utfälles som två- eller trebasisk
kalk med 36—38 proc. fosforsyra. (Se
Präci-pitat.) Metoden har hittills icke kunnat
användas med ekonomisk framgång, och
gödselmedlet finnes därför ej i marknaden.
Fosforsyrans löslighet är densamma som i annat
kalciumdifosfat. Se Fosfat.
Palmett. Se Form träd.
Palmitin, Palmitinsyra. Palmitinsyra,
C15H31COOH, en fet organisk syra,
kristalliserar i vita, i vatten olösliga, i varm alkohol
och eter lättlösliga fjäll, smälter vid + 620.,
Dess triglycerid (förening av 1 molekyl
glycerin med 3 mol. palmitinsyra) eller
palmitin utgör jämte stearin och olein
huvudmassan i flertalet naturliga fettarter och
jämte stearin massan i de vanliga stearinljusen.
Alkalisalter ingå i såpa och tvål. Se Fett,
Såpa, Tvål.
Palmkärnmjöl, avfallet efter fetts
extraktion ur oljepalmens kärnor. Användes som
kraftfoder. Se Oljekakor: Palmkakor.
Palsternacka, Pastinaca sativa L.; av de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
