Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Plog ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
898
oavbrutet inåt mot dettas mitt eller utåt mot
dess kant. Vid dessa senare plöjningssätt
bildas inga slutfåror för att avleda ytvattnet.
Vid trädesbruket är vanligt, att göra en
plöjning i breda tegar tvärs över den vanliga
tegriktningen, för att genom dylik
tvärplöjning utjämna såväl botten under
plogfårorna som markytan.
Vid drillplöjning lägges en tilta
åt vartdera hållet, så att två tiltor tillsammans
bilda en upphöjd drill (se d. o.).
Plöjning utfördes i äldre tid helst med oxar,
vilkas långsamma gång och sega dragning göra
dem lämpligare för en tung plöjning än de
oftast livligare och hetare hästarna. I den^mån
jorden bragts i gott skick samt redskap och
anspånning blivit bättre, har detta arbete
blivit lättare för hästar, vilka numera äro de
vanligaste dragarna. (Se d. o.) På senare tid
hava maskinmotorer i allt större utsträckning
kommit i användning vid plöjning. (Se
Motor-kultur.)
Tiden för p. bör avpassas så, att
jorden är lagom fuktig och motståndet mot
redskapet blir det minsta möjliga, utan att
jorden smetar. Detta är viktigt på lerjord, vars
bruk kan bliva i hög grad försämrat genom
otidig p. Jfr Bearbetning av jorden.
Vårplöjning av den jord, som skall vårsås, undvikes
så vitt möjligt, emedan den uttorkar jorden
starkt.
Reglering av plogens gång
sker:
a. genom inställning av knivrist en; genom
att denna ställes litet utanför landsidans plan,
sättes plogen in emot denna, varjämte
friktionen mellan landsidan och det oplöjda
minskas; härigenom får plogen en stadigare gång;
för att lätta plogens gång ställes kniven i
svagare lutning vid plöjning på styv än på lätt
jord;
b. vid anspänningen, i det att betslet
inställes såväl i sidled som i lodrät riktning så,
att anspänningspunkten kommer att ligga i
en rät linje från motståndets tyngdpunkt
till dragpunkten på selen. Avvikelse från den
ideala draglinjen medför ökad kraftåtgång,
varför en riktig inställning är av största vikt
för kraftförbrukningen men även för plogens
stadiga gång. Dragkrokens anfästning bör
hos hjul- och tassplogar i lodled avpassas så,
att trycket på hjulen blir obetydligt.
Kraftåtgången beror dels av
jordens sammanhållning, dels av plogkroppens
form, och detta så, att en plog går lättast, då
den köres till den bredd och det djup, för
vilka den är avsedd. Kraftåtgången växer
mera vid ökning av tiltans djup än av dess
bredd, men brukar mätas i kg. pr. ytenhet a V
tiltans genomskärning.
Vid grund plöjning åtgår kraften
huvudsakligen för tiltans lösskärning genom billen och
risten men blott obetydligt för dess
vändning, under det att denna tager allt större
del av kraften, ju djupare plöjningen sker.
Därför beror kraftåtgången mer av plogens
konstruktion vid djup än vid grund plöjning.
Följande tal angivas på grund av
kraftmätning vid försök:
i-skäriga plogai:
Kg pr kvdm
av tiltans genomskära.
Kg pr. tilta
pr. 20X25 cm
på lätt jord . . .
> medelstyv jord
> styv jord . . .
20—30
30-40 40—60
1OO—150 150—200 2O0—300
2-skäriga plogar:
stubbplöjn. på klibbig lera .... plöjn. på klibbig
1 4-skälig skumpl. .
33-5 36.0 21.5
pr 16X53 cm
290 pr 20X53 cm
380 pr 13X80 cm
226
P. med i-skärig plog 20 cm. djupt på lätt
jord liksom 4-skärig skumplöjning till omkring
10 cm. djup motsvarar ungefär 1 par
medelstora hästars arbetsförmåga vid 1 m.
hastighet i sek. (raskt skritt) och 8 timmars
arbetsdag. Enkel plöjning på stubbåker av fastare
jord 20 cm. djupt eller plöjning till 15—20 cm.
med 2-skärig plog med 1 par nedsätter
hastigheten till omkring c.6 m. i sek. För djupare
plöjning eller på styv jord böra helst 3 hästar
användas.
Poa. Se Gröe.
Podiceps. Se Dopping.
Podsol, en från ryskan i markläran
införd beteckning för en jordmån, bestående av
ett täcke av råhumus underlagrat av blekjord
och rostjord. Jfr Humus, Jord: Bildning.
P. förekommer i länder med kallt, fuktigt
klimat, i synnerhet i skogsmark, där
markväxtligheten blott långsamt multnar.
Pointer. Se Hund.
Polemonium coeruleum L., b 1 å g u 11, är
en i norra Sverige vildväxande, alnshög ört
med parbladiga blad och blå, undantagsvis
vita blommor. Den användes stundom som
prydnadsväxt, är flerårig, blommar i juli och
självsår sig. Jfr Blomsterodling.
Polhemsknut. Se Koppling.
Polygonum. Se Knäa, Trampgräs,
Åkerbinda.
Polyporus. Se Ticka.
Polystichum. Se Träjon.
Polytrichum, björnmossa. Se Mossa.
Pomologi, kännedom om de odlade
kärnfrukterna, särskilt ;äpj>len och päron.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
