Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Repe ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93i
Rhizoctonia. Se Rotfiltsjuka.
Rhizotrogus. Se Ollonborrar.
Rhode Island höns, en i Förenta Staterna
under senare delen av 1800-talet genom
korsning av lanthöns med kochinchina och
stridshöns uppkommen ras. R. utmärkas av enkel,
upprättstående kam, rött ansikte, röda ögon
och fjädrar, utom stjärten, som är svart eller
hos tuppen svartgrön, och vingarna, som
likaledes äro svarta. Ben och skinn, gula. Fig.
se Höns. Rasen är medelstor. Vid
århundradets början infördes den till Sverige och har
här vunnit anseende som rätt flitig värpare
av stora ägg (intill 70 gr.) och god ruvare.
Kycklingarna växa bra, men som de börja
värpa rätt sent, böra de påläggas tidigt.
Rhododendron. Se Alpros.
Ria, för torkning av fuktig säd.
I.Eldrior, i vilka den otröskade säden
torkas med tillhj älp av de heta
förbränningsgaserna och den varma luften från den
upphettade rieugnen, hava sedan gammalt
brukats i Sveriges skogrika bygder och i
synnerhet i Finland. Den vanliga finska eldrian
är en byggnad, vari finnes en oftast i grunden
något nedsänkt rösugn, så kallad emedan
valvet antingen är bildat av uppstaplad
kullersten eller murat och ovanpå täckt av sådan
sten. Eldningen skedde fordom inne i rian,
men i nyare rior utifrån. Från ugnen
strömmar het luft blandad med rök genom valvet
ut i rummet, som därigenom upphettas och
torkar säden, som i kärvar är uppställd i vanl.
2—3 lavar över varandra på stänger, som
äro lagda på bjälklagen. Sedan säden nått
lämplig värmegrad, vilken ej bör överstiga
50 eller högst 6o° C., ventileras genom en
im-skorsten och genom luckor på sidor och
gavlar, så att den fuktiga luften ersättes av torr.
Torkningen i dessa rior kunde ske omedelbart
efter skärningen och lämnade en synnerligen
torr och hållbar spannmål, som vanligen
genast efter torkningen, vilken tog 2—4 dygn,
avtröskades i ett med rian förenat loggolv.
Röken gav säden en rätt stark lukt men
bidrog till att skydda den för insekter och att
bibehålla dess grobarhet, varför riad
spannmål hade mycket gott anseende som utsäde.
Då torkningen gick långsamt och krävde
mycket bränsle samt röklukten var
obehaglig hos brödspannmål och gjorde halmen
mindre begärlig till foder, anställdes under
förra delen av 1800-talet åtskilliga försök att
förbättra den finska konstruktionen, gående ut
på dels att genom bättre ventilation påskynda
torkningen, dels att avleda röken, så att
säden kom att torkas blott genom rökfri
varmluft. Torkningens långsamhet och den stora
bränsleåtgången, då även all halmen skulle
torkas, har emellertid gjort, att eldrior för
otröskad spannmål numera i vårt land äro *
fullständigt ur bruk.
2. Torkugnar för tröskad spannmål.
För att undgå de nu nämnda, den gamla
rie-torkningen vidlådande olägenheter, hava
åtskilliga försök gjorts att konstruera torkugnar,
i vilka tröskad säd kunde hastigt och med
möjligast ringa bränslekostnad torkas utan
fara att skadas av för stark hetta. Om dylika
ugnar. Se Torkning.
3. Väderrior utgöras av på sidorna
öppna, höga skjul, i vilka den i kärvar bundna
säden uppsattes på lavar eller glesa golv,
bestående av stänger, lagda på tvärreglar
mellan motstående väggstolpar. Golvet bör
vara fast och jämnt, helst av cementbetong;
taket bör vara platt, så att luftdraget ej
hindras att tränga upp till översta varvet av
kärvar, samt skjuta ut åt sidorna, så att det
skyddar väl för regn, som drives in från sidorna.
Byggnaden bör ligga öppet och vara långsmal.
V. hava på grund av det myckna arbetet med
sädens uppsättning och uttagning numera så
gott som fullständigt kommit ur bruk. Jfr.
Hässja: Västerbottens.
Ribb. Se Bränsle: Ribbved, Sågning.
Ribes, ett släkte av buskar, som bildar nat.
familjen Ribesiaceœ, utmärkt av 5-delat foder
5 kronblad, 5 ståndare samt bärfrukter med
talrika frön. Hit höra den allmänt odlade
krusbärs- och vinbärs- samt den allmänna,
vilda måbärsbusken (se d. o.) samt åtskilliga
som prydnadsbuskar odlade arter. Bland
dessa odlas mest: amerikanska måbär
eller gullribs, R. aureum Purch., och
vanliga måbär, R. alpinum L. (se Måbär);
blodribs, R. sanguineum Purch., från
Kalifornien, med praktfulla, hängande röda
blomklasar och ludna blad. De förra äro
mycket härdiga, den senare något mer ömtålig för
vinterköld. De blomma på våren och förökas
lätt genom sticklingar eller avläggare.
(G. L—d.) H. J. Dft.
Ribs (rips) ett i senare tid infört svenskt
namn på Ribes.
Ribston. Ss Äpple.
Ricinolja. Se Ricinus.
Ricinus communis L., en till törelfamiljen,
Euphorbiaceœ, hörande växtart, som
härstammar från Afrika och är allmänt odlad i
varma länder för vinnande av den i fröt
förekommande feta oljan, ricinolja, som
används som avförande medel (se d.o.). I varma
länder blir r. trädartad, men hos oss, där
arten odlas som bladväxt, en 1—2 m. hög i-årig
ört med stora mörkgröna eller rödbruna,
glatta, sköldformiga, flikade blad. Plantorna
uppdragas av frön i kruka och utplanteras
på försommaren.
Ricinuskakor äro avfallet vid pressningen
av fröna från r. Fröet innehåller ett starkt
gift, r i c i n i n, som däri ingår till omkring
3 % och som gör, att ricinuskakor icke
direkt kunna brukas till foder. Dock kan man
genom upphettning av pressåterstoden med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
