Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rosenskottstekel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/Stro^^*"*-/™*^
937
kraftiga eller angripas obetydligt, lantvetena
(sammets-, Dala vår-vete) äro däremot mycket
mottagliga. Av kornsorterna äro i allmänhet
de 2-radiga mindre mottagliga än de 6-radiga.
I Norrland har gulrost under senare år
anställt stor skada å korn, men då 2-radskorn
icke kan odlas i de övre delarna av Norrland, har
man f. n. intet annat att göra än att se till, att
ej kornet odlas så, att det bildar liggsäd, eller
där jorden ej är väl avdikad, emedan stark
fuktighet befordrar rosthärjningen.
B r u n r o s t, Puccinia disper sa Erikss. &
Henn., bildar å blad av råg spridda små
rundade, bruna sporhopar. Dess skålrost
förer-kommer på rastarterna (se Rast). Denna art
gör obetydlig skada.
Kronrost, Puccinia coronifera Kleb.,
bildar spridda, gula sommarsporhopar på blad
av havre och skålrost på vägtorn (se Brågon).
1 vårt land har denna art gjort jämförelsevis
liten skada, beroende antagligen därpå, att
vägtorn är tämligen sällsynt och nästan aldrig
bildar täta snår.
A r t r o s t, Uromyces pisi de Bary, som
förekommer på blad av ärtplantan och bildar
skålrost på törel-(Euphorbia-) arter, har
hittills i vårt land gjort ringa skada.
B ö n r o s t, Uromyces jabes Schr., är
allmännare på bondbönor, men har i allmänhet
mindre ekonomisk betydelse. I händelse av
svårare angrepp böra de rostiga plantorna
brännas efter skörden.
Klöverrost, U. tri†olii Sév.,
förekommer på klöverarter och bildar mycket sällan
skålrost.
B e t r o s t, U. betœ Tul., förekommer
stundom på betor och bildar på våren gula fläckar
på groddplantor och på späda blad av
fröplantor (skålrost) samt senare på sommaren
bruna fläckar av sommarsporer. Man bör
så tidigt som möjligt bortplocka de med
skålrost besatta bladen.
L i n r o s t, Melampsora lini (Pers) Wtr.,
angriper lin, vars stjälk därigenom blir skör. Har
även kallats skorprost.
På trädgårdsväxter förekommer ett rätt
stort antal rostsvampar, bland vilka följande
må anföras:
Sparrisrost, Puccinia asp ar agi D. C,
kan bliva rätt elakartad på sparris. På hösten
böra rostiga plantor avskäras vid jordbrynet
och brännas.
På äppleträdens blad uppträder ej sällan
en art skålrost, som hör tillsammans med en
rostsvamp, Gymnosporangium tremelloides Hart.,
som om våren på grenar av enbuskar bildar
mörkbruna, rundade gelémassor.
Filtrost å vinbärsblad utvecklas från
en rostart, Cronartium ribicolum Dietr., som
bildar b 1 å s r o s t, Peridevmium Strö bi, å
Weymouthtallen. På vinbärsbladen bildar
svampen först små, livligt röda vårtor och senare
2 mm. långa, i början gula, sedan bruna ut-
växter. Där vinbär odlas, bör man därför icke
odla nämnda tallart.
Vinbärsbrunrost, Puccinia ribis
D. C, är en annan på vinbär förekommande
art, som på blad och bär bildar bruna
rostfläckar, omgivna av en gul rand. Den saknar
skålrost. På hösten böra nedfallna blad och
bär noga hopkrattas och brännas.
Skålrost på krusbär, Puccinia
Pringsheimiana Kleb., bildar på bär,
blomskaft och blad små, gula rostsår, omgivna av
en vit rand. Bären kunna bliva alldeles
övervuxna av denna rostart och falla därvid lätt
av. Svampens andra utvecklingsstadier
förekomma på starr (starrost). Om starr
förekommer i närheten av en trädgård, bör den
avslås 2—3 gånger på sommaren. På bladen
av krusbär, mera sällan å själva bären,
förekommer en gulfärgad rostart, Melampsora
ribesii-viminalis Kleb., som har ett annat
utvecklingsstadium på korgpil (Salix viminalis),
vilken således ej bör odlas i trädgårdar, där
man odlar bärbuskar. E. H—g.
R. på svenska skogsträd.
På gran förekomma i Sverige 5 olika
arter av r. Allmänna
grankotterosten, Pucciniastrum Padi Diet,
utvecklar sina skålrostgömmen på grankottefjällens
insida, som m. 1. m. fullständigt täckas av
små, tätt ställda, bruna, grynliknande
bildningar. Skålrostgömmena övervintra, öppna
sig på våren och sprida sporerna, som gro p£
häggens blad, där sommar- och vintersporer
utbildas. Grankottens gulrost,
Chrysomyxa Pyrolœ D. C, utvecklar sina
skålrostgömmen på grankottens undersida såsom
blåsliknande, av orangegula sporer fyllda
upphöjningar. Sommar- och vintersporstadiet
utbildas på blad av Pyrola-arter. Nämnda
svampar kunna, då de stundom uppträda
epidemiskt, göra en avsevärd skada, emedan
de kottar, som angripas av dem, ej utbilda
mogna frön. Granbarren angripas av följande
arter, vilka dock sakna ekonomisk betydelse:
Granens gulrost, Chrysomyxa abietis
Unger, utvecklar sina vintersporer på årets
barr, vilka på hösten bliva gulfläckiga därav,
varefter på våren sporerna frambryta i små
hopar som ett gult pulver. Sporerna smitta
direkt nya barr. Granens vitrost,
Chrysomyxa ledi De Bary, utvecklar på
granbarren sitt skålroststadium, som i juli—augusti
framträder som små, av gula sporer fyllda
blåsor på de yngsta barren. Sommar- och
vintersporer bildas på skvattram.
Gransk o 11 r o s t, Aecidium corruscans Fr.,
bildar sitt skålroststadium på unga granbarr.
Samtliga barr i det unga skottet bliva
angripna, varigenom detta förkrympes och får
utseende av en liten gul kotte. De angripna
skotten äro rika på stärkelse, kallas
mjölkumlor och ätas av barn. Svampens
utvecklingshistoria är ofullständigt känd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
