Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rotfrukter ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
944
s ak likna dessa. För odling i smått finnes
åtskilliga väsentligen annorlunda byggda
maskiner eller apparater, vanligen för sådd av
blott i rad. En sådan är den rätt allmänt
använda Planet Juniors, som består av ett ställ,
liknande det till samma firmas skjuthackor
hörande (se Hacka), och en sålåda, ur vilken
fröet genom en reglerbar öppning i bottnen
faller ned i en av en bill uppdragen såfåra,
som igenmakas av 2 tillstry käre järn, varefter
jorden till tryckes genom en bakom dessa
anbragt vält. En än enklare r. är den av
Överums bruk tillverkade rovfrösåningsmaskin,
vilken består av en linsformig bleck-kapsel,
vari fröet inlägges, och vid vars rotation det
utfaller genom hål anbragta i kapselns rand.
Hålens storlek och därmed
utmatningsmängden regleras genom förskjutning av ett
omgivande med motsvarande hål försett
bleckband, så att hålen till större eller mindre del
eller helt motsvara varandra. Framför kapseln
sitter i stället en liten bill och bakom en vält.
G. Janssons såningskäpp består
av en rörformig fröbehållare, ur vars nedre
del fröt utmatas med borstar och nedfaller
i en fåra, som upptages av två vid behållarens
nedre del fästa, framåt hoplöpande skivor,
som rotera, då apparaten skjutes framåt.
Dessa båda senare såningsapparater äro
användbara endast för småkornigt runt frö, ss.
rov- och kålrotsfrö.
Rotfruktsupptagningsmaskin. I försöken
att ersätta det dyrbara handarbetet vid
rotfrukters upptagning har man beträffande
betor och andra till större delen i jorden
växande rötter ej hunnit längre än till maskiner,
som blott lossa, men ej upptaga och avblasta
rötterna. Dessa s. k. betlyftare 1.
bet-lo s s a r e arbeta i jorden med 1 eller vanligen
2 billar, som i senare fallet tillsammans bilda
en gaffel och som med sina något ned- och
utåtböjda spetsar omfatta rötterna och lyfta
dem, så att de lossas från jorden, varefter de
upptagas för hand. Enradiga betlossare
kunna dragas av 2 hästar, men 2-radiga kräva
2 par. Vid försök medhanns med de förra
omkring 0.15, med de senare 0.20 ha. i timmen.
Då dessa maskiner sönderköra jorden, så att
bortkörningen av rötterna, särdeles i regnigt
väder, kan mycket försvåras, och då
arbetsbesparingen är obetydlig, hava de icke
vunnit någon avsevärd användning i Sverige.
För upptagning av korta, ytligt växande
rotfrukter ss. kålrötter och runda rovor,
finnes r., som både fullständigt upptaga och
avblasta rötterna. Mest använda i Sverige äro
2 danska maskiner, Morsö och Buchtrup,
avsedda för 2 rader; de kunna inställas till olika
djup och för olika radavstånd. Maskinen bör
lämna rotfrukterna liggande i rader på
marken och blasten i andra rader emellan de
upptagna rotraderna. Under gynnsamma
förhållanden medhinnes 1.5—2 hektar med 2-
radsmaskin dragen av 2 hästar, hälften med
1-radsmaskin för 1 häst.
Rotmask. Se Knäppare.
Rots (snip) och spring orm (hud-rots) är en
smittsam, kroniskt förlöpande sjukdom, som
företrädesvis angriper djur av hästsläktet,
men även kan överföras på andra djur, såsom
hundar och kattor, och även på människor.
Sjukdomen är känd sedan äldsta tider och
påvisades redan av Vegetius 400 år f. Kr., men
först i 17—i8:e århundradet kom den att
betraktas såsom en verkligt infektiös sjukdom.
Rotsbacillen, som genom exakta djurförsök
(1886) fastställdes såsom den rätta orsaken
till rots, påvisades först af Löffler och Schutz
1882.
Symptom: Flytning oftast endast från
ena men stundom även från båda näsborrarna
av ett från början gråaktigt slem, sedermera
uppblandat med klumpar av ett gult eller
grönaktigt, klibbigt var, som delvis intorkar
omkring näsborrarna. På nässlemhinnan
iakttages dels små gråvita, hampfröstora knölar,
dels större och mindre rötsår med späckig
botten och upphöjda, oregelbundna kanter,
dels även st j ärnf ormiga ärr efter rötsårens
läkning och i käftgropen hårda, oömma
ansvällningar av lymfkörtlarna samt dessutom hosta,
småningom besvärad andning och stark
avmagring. Vid springorm eller hudrots
förekomma slingrande, strängformiga svulster i
och under huden, på vilka uppstå bölder, som
öppna sig och efterlämna kraterformiga
rötsår, som sällan läkas.
Sjukdomen har ett långsamt förlopp och
kan vara från några månader till över ett år,
och utgången är alltid dödlig. Smittämnet
förekommer företrädesvis i näsflödet och varet
från hudsåren och överföres vanligen genom
foder och dricksvatten, som förorenats av
rotssjuka djur, eller genom föremål såsom grimmor,
seldon, rykt borstar m. m., som varit i beröring
med sådana. Rotsbacillen är föga t
motståndskraftig mot yttre inflytanden, men kan dock
bibehålla sin virulens även utom djurkroppen
i fuktigt tillstånd 15—30 dagar och såsom
intorkad i 1—2 veckor eller högst 3 månader.
Av desinfektionsmedel förstöres den lätt,
nämligen av 3—5 % karbolsyrelösning eller
1 % kaliumpermanganat-lösning på 5 min.,
av sublimatlösning, 1:5,000, på 2 min. och
av salvarsanlösning, 1:4000, redan inom 1
minut.
Då sjukdomen är obotlig, förekommer ingen
behandling, men till förekommande av
smittans spridning är det av vikt, att sjukdomen så
fort som möjligt upptäckes, och som
diagnostiska metoder användas numera dels den s. k.
mallein-reaktionen, dels serodiagnosen.
Mallein, som först framställdes av Hellman i
S:t Petersburg (1890) och Kalning i Dorpat,
utgöres av de i rotsbacillkulturer bildade
toxinerna och framkallar vid insprutning un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
