Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skördemaskin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ioo6
försedd med en bakåt uppstigande gren, efter
vilken stråna glida. Plattformen består av en
med träribbor besatt, ändlös vävbana, som rör
sig över 2 valsar och för den skurna säden åt
sidan. Här mottages den hos de vanliga
högbindarna av elevatorn, som utgöres
av 2 dylika ändlösa vävbanor, som föra säden
mellan sig till bindarbordet, men hos s. k.
lågbindare direkt till den på samma höjd som
plattformen befintliga bindappåraten.
Låg-bindarna hava konstruerats för att undvika
sädens upptransporterande mellan
elevator-dukarna, vilka draga kraft och förändra sin
längd vid fuktigt väder, men de arbeta sämre
i tjock säd och hava därför icke vunnit någon
allmännare användning. I bindappåraten
samlas säden till kärvar, sammanpackas av 2 armar,
packarna, och när kärven härigenom nått en
viss storlek och hårdhet, vartill apparaten är
inställd, tillkopplas bindappåraten, kärven
ombindes med skördegarn, som avskäres
utanför den bildade knuten, varefter kärvarna direkt
avläggas, i den mån de bliva färdiga, eller
samlas i en kärvsamlare, som tömmes av
körsvennen med hjälp av en trampa.
Skördemaskinerna äro numera mycket
fullkomliga, men deras användning inskränkes
genom deras dyrhet och kraftbehov, i det att de
kräva 2—3 starka hästar. De hava vanligen
1.5 skärbredd, men hos självbindarna tillåter
elevatorns och skördeapparatens
arbetsförmåga svårligen att i tjock säd uttaga hela
arbetsbredden. Kraftåtgången hos
självav-läggare plägar vara 80—100 kg., hos
självbindare omkring 150—160 kg. per m. skärbredd.
Med en självavläggare medhinnes 4—5, med
självbindare 3—4 hektar på 10 timmars dag.
Maskinernas användbarhet och det utförda
arbetets beskaffenhet beror i synnerhet på om
säden står eller ej. Liggande och hoptrasslad
• säd är svår att skära med fullt skar och utan
avklippning av ax samt orediga kärvar. För
tillfredsställande arbete av självbindare
fordras gärna, att säden skall vara torr och ej för
frodig eller lång. Är den fuktig, töja sig
självbindarnas dukar och urtorka kärvarna dåligt,
emedan halmen ligger så redigt, att den packar
sig tätt, även om bindappåraten inställts till
lös bindning. Råg är till följd av halmens längd
och vekhet svår att skörda med självbindare.
Skördemaskiner lämna efter sig föga eller
intet av lös säd, varför räfsning vanligen är
obehövlig. De bespara mycket handarbete,
men detta motväges vid självbindarna av en
avsevärd kostnad för bindgarn, varav åtgår
4—6 kg. per ha.
Sköt. Se Fiskeredskap, III.
Skötsel av bin. För binas kuvande
användes rök från torvströ, trasor, murket trä,
trassel e. d. Brännämnet lägges i därför
avsedda apparater, rökpustar eller rökblåsare,
och antändes. Genom tryck å rökpusten eller
blåsning i rökblåsarens munstycke utdrives
röken, som vid binas behandling riktas mot
dessa. Så snart bina känna lukten härav,
rusa de undan till matförråden och mätta sig,
uppstämma ett muntert surr som vid
svärm-ning och låta behandla sig.
När man ämnar arbeta i en bikupa, bör man
hava rökapparaten tänd och i ordning. Att
först störa bina och sedan tända apparaten
retar dem.
Man bör, innan man öppnar en kupa, lätta
något på en täckbräda med en lämplig
kup-kniv eller ett bräckjärn och blåsa in något rök
samt därefter vänta några sekunder, innan
man vidare öppnar. Under arbetet gives
rök i mån av behov. Detta behov får man ej
tro vara för handen, när biskötaren känner sig
orolig, utan först när bina visa sig oroliga, vända
sina huvuden mot sin vårdare och häftigt
flyga upp. Med en svag portion rök drivas
bina undan, och arbetet fortsättes. Företages
arbetet i en halmkupa, bör man lätta något
på proppen i topphålet och blåsa in något
rök, innan man går vidare. Skall kupan lyftas
från sitt fluster, inblåses en god mängd rök
genom flyghålet, varefter bina böra få tid att
rusa till honungsförråden. Därefter lossas
kupan från flustret, en ny rökportion gives,
och omvälvning, byte av bottnar eller dylikt
kan ske.
Att arbeta nervöst och oroligt i en kupa,
göra hastiga rörelser eller stöta i här och där,
retar bina. Man skall vara »stadig på hand».,
föra händerna lugnt ner bland bina och lika
lugnt draga dem tillbaka, ty dragas de hastigt
undan, följa bina med för att stickas. Man
börjar med de enklaste handgrepp, och så
går man undan för undan med aktgivande på
att rökapparaten håller eld för att vid behov
användas.
Allt onödigt arbete i en kupa skall
sorgfälligt undvikas. Ett ingrepp i ett samhälle,
huru nödvändigt det än är, förorsakar en
stagnation i binas arbete. Nybörjaren och även
många äldre biskötare underlåta mången gång
att göra, vad som skall göras, men utföra
däremot ofta arbeten, som kunna och t.o.m. bort
vara ogjorda. Man bör därför, innan ett ingrepp
göres i en kupa, ha fullt klart för sig, vad som
skall göras, och därefter alltid gå rakt på sak.
När en ram upptages, skall den alltid- hållas
över kupan, så att ej drottning och ungbin må
falla till marken och omkomma. Skall den
göras fri från bin, tages den i vänster hand med
ett stadigt grepp. Med den högra knutna
handen gives ramen ett kraftigt slag på överlisten,
så att bina falla ned i kupan eller skattlådan.
Bin, som ändå finnas kvar å ramen, avlägsnas
med en borste eller viska. A—r L—n.
Sladd är ett urgammalt redskap i mellersta
Sveriges lertrakter. I sin ursprungliga form var
det en slätsladd, bestående av två
fyrkantiga balkar, som på tvären släpades över
marken och därvid krossade och tilltryckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
