Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Smuts i mjölk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ioi8
3.38 xi.23 = 4.15 kg. smör. Detta
smörutbyte förutsätter en vattenhalt i smöret av
15.8 proc, då övriga beståndsdelar, såsom salt,
äggviteämnen, mjölksocker och mjölksyra,
utgöra omkring 3 proc. Sänkes vattenhalten,
minskas smörutbytet. Från på detta sätt
beräknade utbytet bör avdragas »godvikt» vid
försäljningen och andra oundvikliga förluster
tillsammans uppgående till omkring 1 % av
smörets vikt. Med dessa avdrag bör vid
tillfredsställande skötsel av skumning och
kär-ning beräknas 1.19 kg. smör pr. 1 kg.
mjölkfett.
S m ö r f e 1. Bland fel, som nedsätta smörs
handelsvärde, äro följande de vanligaste.
Utfodring av rovor föranleder rovsmak, foder
innehållande lökväxter löksmak, färskt
grönfoder av klöver eller lucern i större mängd
giver en fadd, obehaglig smak. Blåsur smak
uppträder ofta i samband med utfodring av
rovor men orsakas ej av dessa utan av bakterier,
vilka uppträda vid denna utfodring.
Stallsmak förorsakas av gödseldelar, som inkomma
i mjölken vid orenlig mjölkning av smutsiga
djur. Då mjölk förvaras i bristfälligt rengjorda
mjölkkärl eller i kärl med bristfällig
förtenning, eller om mjölken ej kyles, undergår den
snart förändringar, som medföra allehanda
smakfel. Stark pastörisering kan såväl direkt
medföra smakfel, ss. kokt, bränd, flottliknande
smak, som även indirekt metallsmak, i det
att sönderdelningsprodukter, som bildas vid
stark upphettning av mjölk, mer än den
oförändrade mjölken påverkas av järn och koppar
och får smak av dem. Metall- eller blecksmak
härrör av järn och uppkommer särdeles i syrad
mjölk eller grädde. Koppar giver »oren», flottig
eller kopparsmak (»disktrasesmak»). I båda
fallen framträdde vid försök felet vid gräddens
upphettning till 90 °, men ej vid 63 °
(Centralanst. Meddel. n:r 197). Det är sålunda viktigt,
att de metallytor, som komma i beröring med
den högtpastöriserade mjölken eller grädden,
äro väl förtenta. Genom översyring eller
användning av oren syra uppkommer maltsmak,
jästsur, oljig (sillig, tranig) smak m. fl. fel
(Centralanst. Meddel. N:o 232). Vid
otillräcklig sköljning fås oklar lake och ej sällan
jästsur smak på smöret. Bakterieföroreningar
i skölj vattnet göra smöret ohållbart, så att
det får »gammal» eller härsken smak.
Järnhaltigt skölj vatten föranleder metallsmak.
Användes grovt smörsalt, återfinnes ofta
osmält salt i smöret. Flammig, brokig, ojämn
färg, varmed ofta följer för mycket lake,
uppkommer vid ojämn fördelning av saltet, sal.
till följd av otillräcklig bearbetning av smöret.
Vid för stark bearbetning av detta,’ blir det
segt, tjockt och torrt. Spröd och smulig
beskaffenhet uppkommer, då mycket vatten
inarbetats eller smörfettet innehåller större
mängd fasta fettsyror. Färgsmak härrör av
gammal smörfärg. Till följd av mindre om-
sorgsfull packning eller lagring i fuktiga,
otillräckligt kylda lagerrum angripes smöret,
isynnerhet under sommaren, av mögel som
förorsakar stora förluster. L. Fr. R.
Smörbedömning. Se Smörprovning,
Smörutställning.
Smörblomma. Detta namn betecknar i
folkspråket i olika trakter åtskilliga arter med
gula blommor, men användes allmännast för
det till sippväxternas familj, Ranunculaceæ,
hörande släktet Ranunculus, vilket även kallas
ranunkel och solöga. Hithörande
växter äro örter med spridda blad,
regelbundna, gula blommor med 5-taligt dubbelt hylle
samt talrika ståndare och pistiller, vilka
senare utbildas till smånötter (se Frukt). Dessa
växter innehålla skarpt smakande ämnen,
varför de ej ätas av kreaturen, utan då de
förekomma i åker eller äng räknas som ogräs.
Det besvärligaste av dessa, särdeles på fuktig
jord, är revranunkel, R. repens L.,
en flerårig ört med 3-fingrat delade blad,
räfflade blomskaft och talrika på ytan
krypande örtrevor, genom vilka den starkt sprider
sig. Den förökar sig även genom de plattade,
runda, spetsiga smånötterna (»fröna»), se Ogräs
fig. 22, vilka äro en vanlig förorening i
klöver-och gräsfrö. Motverkas genom användning
av rent vallfrö samt jordens torrläggning,
tätt vallbestånd och omplöjning av äldre
vallar, ty den förekommer föga i sädesåker.
I södra Sverige är åker-ranunkel,
R. arvensis L., en upprat, glatt, i-årig ört med
3-delade blad och smalt 2—3-delade småblad,
ett allmänt ogräs, som sprider sig i
sädesåkrarna genom sina flata taggiga frukter.
Förekommer mest i mindre väl avdikade magra
lerjordsåkrar och motverkas genom jordens
avdikning och gödsling samt i övrigt såsom
andra fröogräs. (Se Ogräs.) Den dödas genom
besprutning med järnvitriol.
De på sank mark växande tiggarmöj a,
R. sceleratus L., en i-årig ört med djupt
3-kluvna blad och små blommor, och ä
11-ranunkel, R. flammula L., flerårig, med
jämnbreda blad, samt den i vattnet vid
insjöars och åars stränder växande, högvuxna
sjö-ranunkel, R. lingua L., med långa,
lansettlika blad, äro så skarpa, att de verka
som giftiga, men äro oskadliga, emedan de
ej ätas av kreaturen i friskt tillstånd och synas
bliva oskadliga efter torkning.
Smörbord. Se Smörältningsmaskin.
Smörborr, ett redskap, bestående av ett
öppet rör, varmed prov upptages ur smörkärl
för bedömning.
Smördrittel. Se Smör: Packning.
Smörexpert. Se Smörprovning.
Smörexport ägde i äldre tid rum från
Sverige i en på handelsutbytet starkt
inverkande utsträckning men synes hava så gott
som upphört under 1700-talet och
överträffades oftast betydligt av införseln. Först på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
