Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stackfot ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1043
hållas tillgängliga för betäckning. Sedan
tillgången på avelsdjur av ayrshireras i rätt stort
antal spritts från statens stamholländerier,
och från enskildas stamhjordar och dessutom
flertalet av de förra visade sig svårt angripna
av tuberkulos, sammanfördes de djur, som
ansågos friska, till ett mindre antal nolländerier,
och de lindrigt angripna försåldes till enskilda
personer att fortfarande användas till avel;
men då sjukdomen visade sig fortgå även i de
nybildade, som friska ansedda hjordarna,
försåldes i början av 1870-talet alla
stamhollän-derierna med undantag av korthornsstammen
å Alnarp, och Stamholländeristyrelsen upphörde
år 1871. De för försäljningen av djuren influtna
medlen användes till lån åt enskilda för inköp
av utländska avelsdjur och sammanfördes år
1881 med de genom försäljning av statens
stam-Schäferier influtna till fonden för
svenska hornboskapens och
fåravelns förädling. Sed. o.
Stamschäferi. Redan under 1700-talet
hade på olika platser inom landet uppställts
stamhjordar av från utlandet införda får för
den inhemska — delvis redan med utländska
raser korsade — fårstammens förädling, och
under 1800-talet fingo dessa åtgärder större
omfattning. Sålunda hade år 1805 vid Stugun
i Jämtland inrättats ett statens s. av från
Norge införda får av isländsk ras, och under
följande år bildades av avkomman från denna
hjord flera dylika stamhjordar i Norrland.
Efter krigets slut stationerades en av
kronprinsen Karl Johan från Belgien införd
Merino-.hj ord av 68 djur på Flyinge. Antalet
stamschäferier ökades dels genom avkomlingar
från Flyingehjorden, vilken år 1823 och 1825
delades och flyttades till enskilda personer
som arrendatorer, dels genom inköp av
avelsdjur från utlandet, huvudsakligen fina
me-rinofår, av s. k. elektoralslag, från Tyskland,
och dels genom inköp från enskilda svenska
hjordar av Merinoras samt från år 1828 även
av Southdownras. Intresset för fåravelns
höjande minskades emellertid åter, då
ullprisen till följd av konkurrens från transoceana
länder nedgingo, och då därjämte åtskilliga
av statens stamhjordar gått tillbaka i ullens
kvalitet och avkastning, delvis på grund av
sjuklighet, beslöts år 1863, att
stamschäferihjordarna skulle säljas och medlen användas
till anskaffning av avelsdjur åt enskilda på
avbetalning av kostnaden, och år 1871 beslöts
försäljning av de 2 återstående
stamschäfe-rierna. De influtna schäferimedlen
sammanslogos år 1881 med de på liknande sätt
uppkomna stamholländerimedlen (se
Stamhollän-deri) till fonden för svenska
hornboskapens och fåravelns
förädling. Se d. o. Tillsynen över statens
schäferiväsen tillhörde först
kommerskollegium och överflyttades år 1863 till
Lantbruksakademiens förvaltningskommitté.
Stamtavla. Se Antavla.
Stamtjur. För att skaffa tillgång på
tjurar av tillfredsställande beskaffenhet
träffades under första tiden, sedan den
statsunderstödda premieringen börjats, i de
norrländska länen överenskommelse med ägare
till vissa godkända tjurar att mot en särskild
premie enligt föreskrift sköta tjuren och
tillhandahålla honom för de med frisedel
försedda korna. T jur hållar en erhöll därjämte av
hushållningssällskapet lösesumman för den
frisedel, som koägaren lämnade som kvitto
för betäckningen. Då emellertid kor i
avsevärd utsträckning fördes till icke godkända
tjurar, vilka funnos bekvämare till hands
än stamtjuren, övergick.man till att befordra
bildningen av tjurföreningar, genom vilka
koägarna blevo delägare i tjuren och således
hade direkt intresse av att använda honom
för sina hondjur. Jfr Tjurföreningar.
Stamträd. Se Fruktodling: Trädformer.
Standard. Se Mått: Virkesmått.
Stapel. Se Ull.
Stare, Sturnus vulgaris L., av
tättingarnas ordning, igenkännes på lång, gul näbb,
svart fjäderdräkt med metallskimmer och
gulbruna fjäder kanter eller fläckar och gula
fötter. Staren är en flyttfågel, som i Sverige
häckar ända upp i Jämtland och om våren,
under häckningstiden, håller till i lundar och
vid gårdarna men, sedan ungarna blivit
flygfärdiga, i skaror ute på öppna fälten. Honan
lägger 4—7 blågröna ägg i ihåliga träd, i hål
i murar och i vid gårdarna uppsatta bon,
stunkor. S. lever av insekter, maskar samt
bär. Om än plundringarna i körsbärsträden
kunna väcka misshag, är staren dock allmänt
omhuldad som en trevlig och nyttig fågel.
Starr. 1. Halvgrässläktet Carex, av fam.
Cypevaceœ, fleråriga växter med tätt strå, som
uppbär ax av enkönade blommor, med
han-och honax på samma stånd hos flertalet arter.
Blomman består av ett fjäll samt 3 ståndare
eller en pistill inom ett fruktgömme.
Starrarter förekomma på alla slags jordmåner, men
endast ett antal i kärr samt vid sjöars och
vattendrags stränder förekommande
storvuxna arter hava någon avsevärd betydelse
som foder. I södra och mellersta Sverige anses
de som ett mindervärdigt foder, men i
Norrland har starrhö stor användning och rätt gott
anseende. Dessa växter hava vid tidig skörd
ungefär lika hög halt av näring som goda
hö-växter, men de bliva snart hårda, mindre
smältbara och mindre smakliga för djuren.
I Norrland få de dock en högre näringshalt
och bibehålla sin smältbarhet bättre än i
sydligare trakter; av norrländskt starrhö räknas
2.5—3.5 kg. till en foderenhet.
Främst som foderväxter förtjäna nämnas
de storvuxna, långbladiga vatten- eller
Norrlands-starr, C. aquatilis Wahlenb.,
som i stora massor växer i vattnet vid norr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
