Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svinskötseln ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^J-*>%r%^x. ^-m^t^€’ si4s£>&k.
I073
Redan under digivningen kunna grisarna
behöva ett tillskott av foder, som då gives
dem i form av oskummad komjölk, vilken
bör vara fullt frisk, emedan blåsur mjölk lätt
framkallar utsot, som starkt sätter tillbaka
utvecklingen. Även böra de redan under
digivningen få hel säd i en ho tillsammans med
kalkgrus, vilket bidrager till att hålla magen
i stånd. Småningom sker övergång till
skummjölk eller än hellre sur kärnmjölk jämte
gröpe. Från omkring 3 månaders ålder kunna
tillgängliga fodermedel av alla för s. lämpliga
slag givas, såsom skummjölk, vassla, säd,
rotfrukter och potatis. Under sommaren kan
ungt grönfoder av lucern eller klöver utgöra
en avsevärd del av fodret. De olika
foderslagen kunna givas var för sig, men ofta brukas
att koka dem och blanda det fasta fodret med
mjölk eller vassla och låta blandningen stå
att surna; syrningen befordras och blir mest
godartad, genom att mjölken tillblandas ljum,
så som den kommer från separatorn.
Gräs-och klöverbete liksom även ollon äro
fördelaktiga för ungsvinens utveckling. Inemot
gristiden bör suggan, för att matsmältningen
skall hållas i god ordning, få övervägande
lättsmält foder, såsom rotfrukter eller ungt
grönfoder i måttliga mängder, mj ölk och
bland-sädsgröpe, och därmed fortsättes under
digivningen, under vilken fodringen, ss.
fodernormen visar, bör vara starkare. Om suggan,
är medtagen av digivningen, fortsättes med
den kraftiga utfodringen någon tid efter
grisarnas från vänj ning, men sedan kan en svagare
utfodring enligt ovanstående sintidsnorm
vidtaga, tills mot dräktighetens slut
näringstillförseln åter måste ökas.
Även galtarna böra hållas i gott hull och
fodringen vara kraftig med kärnfoder under
betäckningstiden, men alltid tillses, att de ej
få bli feta, vilket motverkas genom daglig
rörelse i det fria.
G ö d s v i n. Svinens förmåga att
tillgodogöra näringen genom kroppstillväxt
avtager med tilltagande ålder mer än hos andra
dj ur, vilket framgår såväl av de ovan och
nedan anförda fodernormerna som av följande
svenska försökssiffror för foderåtgången pr kg.
tillväxt.
.j , , kg. korn värde
vid levande ö ,
vikt kg. -i?1"»! fa’
ö viktsokning
20—30........ 3.26
30—40........ 3-70
40—50........ 3-74
50—60........ 3.97
60—70........ 4.50
70—80........ 4.82
80—90........ 5.21
Då sålunda tillväxten drager mindre foder,
ju hastigare särdeles dess senare del
försiggår, gäller som allmän regel, att fodringen
68—213320. Lantmannens uppslagsbok.
bör vara riklig särdeles mot gödningstidens
slut. Till en början behandlas gödgrisarna
liksom de till avel avsedda, d. v. s. få ett
jämförelse äggviterikt foder och mycken rörelse
i fria luften för att utbilda en frisk och
muskulös kropp, men drivas sedan genom rikligare,
lättsmält och mer ensidigt kolhydratrikt foder
till starkare fettansättning. Under gödningens
förra del behöver sålunda hänsyn föga tagas
till fodermedlens art, utan vid valet mellan
sådana tages företrädesvis hänsyn till
billigheten, dock alltid så, att näringsinnehållet och
smältbarheten äro sådana, att en stark
tillväxt befordras. Skummjölk, kärnmjölk,
vassla, köksavfall, rotfrukter och i synnerhet
potatis samt på sommaren ungt bete och
grönfoder äro huvudmassan med så mycket
tillskott av kärnfoder, som behöves för att väl
fylla behovet av näring. Av vassla gives ej
gärna över 15 kg. Potatis kan, om den är
kokt, utgöra gott hälften av fodret eller 6—7
kg. pr dag, men egentliga rotfrukter, särskilt
rovor, äro alltför näringsfattiga och skrymmande
för att kunna ingå däri i större mängd. Redan
vid en vikt av 30—40 kg. stegras fodermängden
utöver vad avelsgrisarna erhålla, och vid ålder
av 5 månader och en levande vikt av 60—70
kg. börjas den egentliga gödningen. Prof.
Nils Hanssons normer för göds vin äro följande:
Lev. vikt
Pr djur och
dag
Pr IOO kg. levande vikt
äggv.
pr
kg.
torr-
smb.
smb.
f.enh.
ämne kg-
f.enh;
aggv. g-
f.enh.
äggv. g-
g-
IO— 15
0.4—0.6
0.6
70
6.0
700
115
15-20
0.6—O.8
0.8
90
5-S
OOO
IIO
20— 30
O.8 — I.0
I.o
IIO
5.0
550
IIO
30— 40
1.1—1.5
1-5
150
4-9
500
IOO
40- 50
1.4—2.1
1-9
IÖO
4-7
450
25
co— 60
I.7—2.3
2.3
200
4-5
400
88
60— 70
2.0—2.5
2.6
205
4-3
340
80
70— 80
2.2—2.6
2.8
2IO
4.0
300
75
80— 90
2.4—2.7
3-o
220
3-8
270
72
90—100
2.6—2.9
3-2
23O
3-5
250
70
100—110
2.8—3.1
3-4
24O
3-4
240
1 70
110—120
2.9—3.2
3-5
250
3-2
230
70
120—130
3-o—3-3
3-7
260
3-i
220
70
lover 130
3-1-3-5
3-9
260
3-o
200
67
Mot slutet av gödningen måste större
hänsyn tagas till fläskets beskaffenhet. Majs,
som gör fläsket löst, bör ej längre givas som
större del av kärnfodret, utan korn eller ärter
utgöra minst hälften av kraftfodret och
palm-eller kokoskakor högst x/4 därav.
Gödning med köksavfall
förekommer allmänt vid de enskilda hushållen på landet
samt i stor skala vid vissa städers
renhållningsverk. Erfarenheten har visat, att om köksavfal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
