Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torröta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1112
del består av växtlämningar, vilka "ännu ej
sönderdelats mer, än att deras cellbyggnad
bibehållits (se Torv). Vanligen förstås med t.
blott sådan jord, som bildats av mossor och
kärrväxter och som i sitt naturliga skick bildar
en sammanhängande massa, under det att dy
och gyttja, som bildats huvudsakligen av
lämningar av små alger och vattendjur och
därför bilda en lös, såpig massa, vid jordbruket
räknas till mulljord. T. övergår genom m. 1. m.
hastigt fortskridande multning till mulljord,
och dess egenskaper som odlingsjord
överensstämma i huvudsak med dennas. Se Mulljord.
Torvlånefond, bildad år 1902 till
understöd för torvindustri, ursprungligen utgörande
1 1/2 millioner kronor och sedan upprepade
gånger ökad, så att den år 1919 utgjorde
omkring 5 millioner. Lån till högst 2/3 av
anläggningskostnaden, dock högst 300,000 kr.
för bränntorvs- och 100,000 kr. till
torvströfabrik, mot 4 proc. ränta och skyldighet att
efter 4 år återbetala 1/1, årligen. Lån sökas hos
K. Maj:t.
Torvmark. Se Mosse.
Torvmull. Se Torvströ.
Torvskola, statsunderstödd, inrättades 1902
vid Emmaljunga i Kristianstads län och
flyttades år 1905 till Markaryd i Kronobergs
län. Skolan har till uppgift att utbilda
instruktörer och förmän för bränntorv- och
torvströtillverkning och omfattar 2
avdelningar, för torvförvaltare och för torvmästare.
Kursen pågår i 5 månader, maj—oktober.
Torvströ. Torv har sedan gammalt
använts till strö i ladugårdarna och inblandning
i gödseln, särskilt i Norrland (där torven kallas
röta) och i Dalarna. Sedan fabriksmässig
beredning av rivet torvströ på 1880-talet efter
tyskt mönster börjats, har denna tillverkning
vuxit till en stor industri och torvströ blivit
allmänt använd i alla delar av landet. År 1919
uppgavs t.-fabrikernas antal till 116 med en
årstillverkning av omkring 245,000 ton,
motsvarande ungefär 4 millioner balar och omkr.
127,000 m3 opressat strö. Därutöver beredes
strö till husbehov och vid åtskilliga
små-fabriker.
Materialet bör helst vara vitmosstorv,
så ren och omultnad som möjligt. Vitmossor,
Sphagnum, ha nämligen öppna, luftfyllda
celler, som giva dem stor förmåga att uppsuga
vätska (se Strö) och kvarhålla den skyddad
för beröring med luften, varigenom i
densamma insugen urin är skyddad för
ammoniak-jäsning. Genom mossans multning förstöres
denna cellbyggnad och nedsättes dess värde
som vätskeuppsugande medel. Under det att
omultnad vitmossa kan uppsuga ända till
20 gånger sin vikt vätska, kan multnad
brun-mosstorv ofta ej kvarhålla mer än 4—5 gånger
tor vens vikt. Av tuvdun bildad torv kan
uppsuga ända till 7 gånger sin vikt fuktighet, men
inblandning därav nedsätter dock vitmoss-
torvs uppsugningsförmåga, och än mer är
detta fallet med övriga torvslag.
Uppsugningsförmågan ökas genom torvens
finfördelning genom rivning, liksom även genom
den luckring, som frysning av våt torv
orsakar. Däremot minskas den genom torvens
multning och dess fuktighet, som dock
svårligen kan nedbringas under 20 % genom
lufttorkning och i torvströ av god kvalitet ej bör
överstiga 25—30 %.
Reaktionen it. är alltid sur till följd
av halten av fria mullsyror, vilket bidrager till
torvströets egenskap att binda ammoniak,
men då t. blivit genomdränkt med
ammoniak-haltig urin, följer ammoniak dock med vid
vattenavdunstningen. Torvströs påstådda
desinficerande verkan har ej bekräftats.
Beredning. Mossen, varur strötorv skall
upptagas, bör avdikas 1—2 år i förväg för att
nedbringa torvens vattenhalt och därigenom
minska arbetsåtgången vid dess upptagning
och behovet av lufttorkning. Genom
avdik-ningen kan utbytet av t. pr. m3 uppgrävd torv
ökas från 1 till 2 balar (från 50 till 100 kg.).
Men avdikningen bör ej ske längre tid i förväg,
emedan torvens multning därigenom
påskyndas. — Vid beredning för husbehov är vanligt
att antingen upphacka torven i större stycken,
som torkas på hässja eller utbredda på torr
mark, eller ock att sönderharva mossytan och
direkt inbärga den finfördelade torven, sedan
den torkat på platsen. Vid fabriksmässig
beredning, då en jämn och fullständigare
torkning erfordras, uppgräves torven, sedan
mossytan avjämnats, i tegelformiga stycken,
vanligen av 33 x 25 x 10 cm. storlek.
Upptagningen sker ur regelbundet utstakade
torvgravar, vanligen på 20—25 m. inbördes avstånd.
Upptagningen sker helst på hösten, dels
emedan arbetsprisen då vanligen äro lägre,
dels för att torven skall bliva luckrad av
frosten och dess torkning skall kunna börjas
genast på våren, då ihållande torka vanligen
råder. Vid upptagningen utläggas torvstyckena
vid sidan om torvgraven, varvid 1 man under
gynnsamma förhållanden kan upptaga och
utlägga 20 kbm. fast torvmassa. Vid
torktidens början reses torven i rader lutade 2 och
2 mot varandra, och sedan den halvtorkat,
»kuvas» eller »kullas» den, d. v. s. uppstaplas i
högar. Där förhållandena äro ogynnsamma
för torkning, brukas även att upplägga torven
på hässjor, vilka stundom byggas fasta och
takade. Sedan torven torkat, inbärgas den
i enkla lador, helst, för en bekväm
urlast-nings skull, blott 4 m. breda men 4—4.5 m.
höga, och vanligen så långa, att de rymma
150—200 kbm.; under torven lägges en botten
av ris eller slanor för att hindra fuktigheten
från marken att uppstiga. I fria stackar, som
stundom användas, är yttorven utsatt för att
förstöras av regn, varför de äro lämpliga blott
för torv, som redan samma sommar skall bort-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
