Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vall ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1156
tände av fröutsädets dyrhet är det därför
ofta ovisst, om eftersådden skall löna sig.
Ju lättare och fuktigare jorden är, desto större
är utsikten till framgång; på mellersta
Sveriges styva lera är denna åter så tvivelaktig, att
eftersådden i allmänhet ej är rådlig annat än
i fläckar i ett i övrigt någorlunda gott bestånd.
I ett och två års vallar är eftersådden mindre
lönande än i dem, som skola ligga flera år,
emedan i senare fallet kostnaden för
eftersådden skall betalas av flera grödor och
förlusten på glest vallbestånd av svag skörd
blir större, ju längre vallen skall ligga. —
Eftersådden har större utsikt att lyckas, ju
tidigare den sker, och ju kraftigare utveckling
de nya plantorna nått före vinterns inbrott.
I Danmark har man med framgång sått
gräsfrö i förra delen av september, och sådd på
eftersommaren har i medeltal lämnat bättre
skörderesultat än sådd följande vår, men
vinterns tidigare inbrott torde i större delen
av Sverige göra vårsådd mindre osäker.
Jorden bör före sådden luckras i ytan genom
harvning och fröet omedelbart därefter utsås
och myllas med en lätt harvning och
efterföljande vältning. Härvid förstöres
visserligen en del av förefintliga plantor, men utan
myllning gro vanligen de större gräsfröslag, som
företrädesvis användas för eftersådd, mycket
ofullständigt. Till eftersådd bör användas
frö, som gror fort, och i betraktande av det
osäkra resultatet helst sådant, som är billigt.
Till upphjälpande av i-års vallar, vilket måste
ske på hösten, om skörd av den nya insådden
skall erhållas följande år, användas i
Danmark humlelucern, italienskt rajgräs och
ren-losta, men rödklöver, endast om den första
såddens plantor ej gått ut till följd av
klöver-röta, som eljest rätt säkert kommer att förstöra
även de nya klöverplantorna. Om 2-års
vallar gäller det samma, men här kan
eftersådden möjligen uppskjutas till våren, och i
stället för rödklöver sås getväppling på
sandig jord; i Danmark har även knylhavre med
framgång använts.
I fleråriga vallar särskilt på lätt och fuktig
jord äro utsikterna till lyckad eftersådd större,
emedan längre tid här finnes för dess verkan;
i regel erhålles ingen eller obetydlig ökning
av första skörden, och därför bör utsädet,
jämte något klöver eller, om jorden är smittad
av klöverröta, käringgigel övervägande
utgöras av mångåriga grässlag, såsom timotej,
ängssvingel, hundäxing och ängskavle.
►- Gödsling. Vallväxterna borttaga
betydliga mängder näring från jorden, vilka i
medeltal kunna beräknas sålunda i kg.
pr ton ,
, .. pr ha
torramne r
Kväve.....33 190
Fosforsyra . . . . IO 58
Kali......31 176
Kalk......13 77
Vallarna äro därför tacksamma för rik
näringstillgång, och jorden bör före
vallanläggningen vara väl gödslad. För kortvariga
vallar är den gödselkraft, som finnes och gives
åt skyddssäden, tillräcklig, men ju längre
en flerårig v. skall ligga, dess viktigare är,
att en förrådsgödsling av fosfat och, på
kali-fattig jord, kalisalt gives. Under växandet
kan endast övergödsling givas. Härtill är
lättlöslig kvävegödsel verksammast för
gräsen, men denna är obehövlig för baljväxterna
och kan direkt skada, genom att’gräsen bliva
för frodiga och tillbakatränga klövern och
övriga baljväxter, vilkas utveckling däremot
mera befordras av fosfat- och kaligödsling.
Därför gives övergödsling med kväverik
gödsel ss. gödselvatten, chilesalpeter eller
svavelsyrad ammoniak samt fosfater och kali åt
gräsvallar på fast jord med föga klöver men
blott fosfat- och kaligödsling (ex. 300 kg.
thomas- eller superfosfat och 300 kg. kainit)
åt klövervallar och åt alla vallar på kärrjord.
Vård. Av åtgärder för vallars underhåll
förekommer jämte gödsling huvudsakligen
överharvning av äldre vallar på våren för att
uppriva mossa, luckra ytjorden och framkalla
nya skott på plantorna. Nya vallar tåla ej
överharvning, som skulle uppriva plantorna,
men de övervältas på våren för att tilltrycka
jorden kring de plantrötter, som lyfts upp av
frosten.
Skörden bör ske, då största mängden
av smältbar näring erhålles; därför gäller som
allmän regel, att den bör företagas, innan den
ökning i växttråd och nedgång i fodrets
smältbarhet, som inträder efter blomningen, hunnit
att nedsätta fodrets värde, men skördarnas
antal och tid böra rätta sig efter
växtbeståndets art. Där detta övervägande utgöres av
högvuxna växter, som icke synnerligt
åter-växa efter skörden, ss. åkerlosta och timotej
samt sen rödklöver, bör skörden ske först
efter blomningens slut, under det att vallar
med växter, som kunna giva god återväxt, ss.
hundäxing, gröe, ängssvingel, tidig rödklöver
och alsikeklöver, böra skördas tidigare,
emedan den minskning i första skördens mängd,
som härav förorsakas, vanligen mer än
uppväges av större andra skörd. Betes vallar, som
i större mängd innehålla starkt skottalstrande
växter, giva största avkastning, om de avbetas,
innan de gått i blom, synnerligen som
därigenom vinnes ett näringsrikare, lättsmältare
och smakligare foder, vilket därför ock avbetas
jämnare än gräs, som gått i blom. Betningen
bör därför börja tidigt på våren men ej ske så
hårt, att återväxten hindras. Om detta
iakttages, kan betningen återkomma ända till 3
gånger på sommaren. Vanligen sker både
slåtter och betning för sent; härtill bidrager,
att en sen slåtter ger mer än en tidigare i
lass räknat, under det att återväxten mindre
räknas, emedan den på grund av våt väderlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
