Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vaxmott ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II/O
platsen. Bien börja bygga i toppen av kupan
och mitt i biklungan, där det är varmast. När
de byggt tillräckligt vaxbygge med
arbetar-eeller för att rymma yngelmassa, frömjöl och
honung, byggas drönarceller i utkanterna.
Drottningcellerna byggas i kakbyggets
ytterkanter eller i håligheter, som kunna finnas i
kakorna. Se Bisamhället.
Kakmellanväggar eller konstgjorda
vaxkakor bestå av tunna vaxblad med
präglade arbetsceller och början till cellväggar.
De användas dels för att bespara bien
arbete vid byggandet av vaxkakorna, dels för
att få dessa rätt byggda inom den kakan
omgivande ramen. I förra fallet insättas
kakmellanväggarnä så, att de fylla så gott som
hela ramen, i senare endast centimeterbreda
strimlor, s. k. »ledare». Har man god tillgäng
på kakmellanväggar, bör man alltid använda
sådana, då bina därigenom raskare utföra
kakbygget. Till en svärm behöver man ej
insätta annat än ledare i de första 5 a 6
ramarna, då däremot vid utökning av gamla
samhällen eller en svärm, som byggt de första
kakorna fulla, hela kakmellanväggar måste
insättas, annars bygga bina för mycket
drö-narbygge. Kakan- fästés i ramens överkant
med smält vax.;
Kakmellanväggar tillverkas dels med tillhj älp
av valsar, dels med gjutpressar av cement eller
metall. Uppfinnare av kakpressén är
Johannes Mehring.
För att giva kakorna i helramarna nödig
styrka -trådas dessa med fin, glödgad, förtent
eller oförtent järntråd, varvid minst 4 trådar
indragas vågrätt, lodrätt eller i kors i ramen.
Tråden intryckes i kakan med- en s. k.
kak-sporre, eller också smältes den in med en varm
kolv, A—r L—n.
■ Vaxmott, Galleria mellonella L., en mindre
fjäril med nästan rektangulära, i utkanten
urnupna framvingar av askgrå, delvis
brun-fläckig grundfärg. Kroppens längd då
vingarna hållas hopslagna, delvis svepta kring
bakkroppen, 15—20 mm. Larven blir omkr. 25
mm» lång och är till färgen vit med röd
färgton samt har kastanj ebrunt huvud. V. är
ett besvärligt skadedjur på vax och nästlar
sig därför in i bikupor, där larverna göra gångar
och vävnader i vaxkakorna. Förpuppar sig
inom täta och starka, vita, ofta kakvis
hop-vävda kokonger. Denna snyltgäst, vars
förekomst i regel står i samband med brist på
renlighet och tillsyn, bekämpas lätt genom
rökning, med svavel, Jfr Biens fiender.
A. T—n.
.’ Vaxrengöring. Rengöring av gamla
vaxkakor sker vanligast i kokande vatten eller
ånga eller också i solen medelst s. k.
solvax-smältare. Vid kokning i vatten stoppas
vaxkakorna hårt packade i en påse, som lägges på
ett träunderlag i en stor gryta. Ovanpå påsen
läggas tyngder, och vatten påhälles, så att det
står över påsen, varefter massan sättes i
sakta kokning. Då vaxet är lättare än vattnet,
flyter det förstnämnda upp till vattenytan
och avskummas allt efter som det flyter upp.
A—r L—n.
Vaxskivling, Hygrophorus, hattsvamparmed
vaxartat spröda skivor, som lätt klyvas,
samt tradigt kött. Flertalet arter äro ätliga
men föga använda som matsvamp, emedan
hatten är tunn. Bland sådana förtjäna
ihågkommas äng s-v., H. pratensis . Fr., med
brandgul eller vit hatt och vit v., H.
vir-gineus Jacq., med elfenbensvit hatt, båda med
fast fot, på vilken skivorna nedlöpa; de äro
om hösten allmänna på öppna gräsmarker.
Vecklare, Tortricidœ, en stor grupp s. k.
småfjärilar, vilkas framvingar ha nästan
rektangulär form. Talrika larver leva inom
bostäder av på ett eller annat sätt hopvecklade
blad. Ett fåtal lever i frukter, t. ex.
äppel-och plommon vecklaren. Se dessutom
Alm-vecklare, Ekvecklare, Grankottvecklaren,
Hartsgallvecklaren, Knoppvecklare, Timotej
-vecklare och Ärtvecklaren. A. T-—n.
Ved. Se Bränsle, Virke.
Vedbockar, Saperda, släkte av skalbaggar
med långsträckt, jämnbred kropp, cylindrisk
ryggsköld, lodrätt ställt huvud med borstlika
pannspröt föga längre än kroppen. Leva på
lövträd, särdeles asp, poppel och sälg, i vars
ved larverna gnaga gångar, som försvaga
plantor och göra att träd lätt brytas av vinden.
Vedborre. Se Barkborrar.
Vedel. Se Astragaius.
Vedgummi. Se Kolhydrat: IVt Cellulosa,
. Vedmått. Se Bränsle, Mått.
Vedämne, lignin, en förändrad
(oxiderad) cellulosa, med högre kolhalt (60—70
%), förekommer såsom »inkrusterande ämne»
i förvedade växtdelars cellväggar, V. är
olösligt i matsmältningsvätskorna och hindrar
dessas inverkan på cellulosan, vilkens
smältbarhet återställes genom behandling med
alkali, som upplöser de inkrusterande ämnena;
Se Cellulosa, Kolhydrat IV.
Weichsel. Se Körsbärsträd.
Vejde, I satis tinctoria L., en flerårig,
korsblommig ört (fam. Cruciferœ) med blågröna,
glatta, helbräddade blad, små gula blommor
och hängande, avlångt tunglika skidor.
Förekommer här och var i Sveriges
östersjökusttrakter på stenig mark. Växten innehåller
en glukosid, ur vilken vid jäsning bildas ett
indigoblått närstående blått färgämne, i s
a-t i n. Har tidigare odlats som färgväxt.
Ven, Agrostis, spensliga gräs med.
krypande rotstock och enblommiga småax utan
borst eller hår. De giva till följd av sin ringa
storlek föga för lien men äro i allmänhet till
följd av sin förmåga att utskjuta rotskott,
några även genom sina rikliga, veka blad,
värdefulla som betesväxter. Vit- eller
krypven, fioringräs, A. stoloni†era L. eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
