Lantmannens uppslagsbok / 1176 (1923) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vial - Wiborghsfosfat - Vibrio. Se Bakterier - Viburnum. Se Olvon - Vicia. Se Böna, Vicker - Vicker

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ängsvial.

Vial, Lathyrus, ett till baljväxterna
(Leguminosœ) hörande örtsläkte, med fåpariga blad,
stora stipler och flata baljor. Av de 6 svenska
arterna, som alla äro mycket djuprotade och
varaktiga samt hava mycket hög proteinhalt,
förekommer den gulblommiga ängsvialen, L. pratensis L., allmänt i gräsmarker
och utgör en fördelaktig inblandning i fodret,
men har icke varit föremål för odling. Detta
har däremot försökts med de mindre allmänt
förekommande, rödblommiga, mer grovvuxna,
varandra liknande arterna skogsvial,
L. silvestris L., och vingvial eller
gråvial, L. heterophyllus L., av vilka den
senare har grågrön färg, bredare blad och starkt
vingkantad stjälk. Odlingen har ej vunnit
någon varaktig framgång, dels emedan fodret
icke är begärligt för kreaturen, dels framför allt
därför att fröet är mycket hårdgrott, dels för att
plantorna växa långsamt och ofta angripas
och dödas av en mjöldaggliknande svamp,
Peronospora Viciœ de By. Odlas i enbart
bestånd i rader med 30—40 cm. avstånd.
Skötes som lucern. Skörd från tredje året
uppgives till 7—12 ton hö och fröskörd 500
kg. pr. ha. I sydligare länder odlas den
ettåriga plattärten, L. sativus L., som
köksträdgårds- och foderväxt. Luktärt, L.
odoratus L., med stora, brokiga, doftande
blommor och ludna baljor, likaså ettårig,
härstammande från Sydeuropa, odlas allmänt
som prydnadsväxt och finnes i en mängd
varieteter, bland vilka Spencer-sorterna med
vågkantade kronblad anses särskilt vackra.

Wiborghsfosfat, framställdes i början av
1900-talet efter av J. Wiborgh patenterad
metod genom sammansmältning av det apatitrika
avfallet från järnmalms separering med soda,
varvid ett med thomasfosfatet analogt
siliko-fosfat bildades. Dettas fosforsyra hade
ungefär samma löslighet som thomasslaggens. Då
tillverkningen icke lönade sig, inställdes den.

Vibrio. Se Bakterier.

Viburnum. Se Olvon.

Vicia. Se Böna, Vicker.

Vicker, Vicia, ett släkte av baljväxter, fam.
Leguminosæ, utmärkt genom mångpariga blad,
vanligen med klänge, samt långsträckta
baljor med många, runda, ofta något plattade
frön. Alla arterna förtäras gärna av
kreaturen och äro, att döma av analyserna å
undersökta arter, rika på äggviteartade ämnen
(inemot 20 % råprotein) med hög smältbarhet.
De i gräsmark vildväxande arterna anses
därför höra till de bästa betesväxterna,
särdeles som de äro mycket varaktiga med god
återväxt genom talrika rotskott. Sådana äro:
kråkvicker, fågelvicker, V.Cracca
L., en klängande ört med nästan
jämnbreda, tilltryckt håriga småblad, violettblå—
blå, täta blomklasar, korta, ovala baljor med
6—10 mörka, klotrunda frön, kallade
musärter, varav 1,000 väga omkring 11 g.
Växer högvuxen i busksnår och förekommer
ytterst allmänt som lågvuxna, ofta
dvärgartade plantor på torra ängsmarker, i vilka den
utväxer starkt vid gödsling med fosfat och
kali. Den går väl till på myr jord, varför den
är en värdefull inblandning i fröblandningen
för vallar å dylik jord; det höga pris, som fröet
betingar, då det någon gång finnes till salu,
hindrar dess allmännare användning.

Kråkvicker.

Häckvicker, lund-, busk-vicker,
V. sepium L., en fots- till alnshög, vekstjälkig
men ej klängande art med avlångt-äggrunda,
vintergröna småblad, korta klasar med
stora rödvioletta blommor samt breda baljor
med få, runda, bruna frön med 1,000-kornvikt
omkring 20 g. God betesväxt. Till följd av
sitt veka men ej klängande växtsätt mindre
lämplig till odling.

Skogsvicker, V. silvatica L., en
slankig, i långa revor efter marken krypande eller
klängande, glatt art med mångblommiga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>