Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ånglokomobil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
enär en god del går bort med
förbränningsprodukterna genom skorstenen samt en del
förloras genom strålning och ledning m. m. I
lantbrukslokomobilerna går ungefär hälften
förlorad.
Den del av pannan, som begränsas å ena
sidan av förbränningsprodukterna och å den
andra av det vatten, som skall avkokas,
kallas eldytan. Det kommer så mycket mer
värme genom denna, ju större och ju tunnare
samt av ju bättre ledande ämne den är.
Visserligen leder järn värmet vida sämre än
koppar och en del av dess legeringar, men på
grund av sin prisbillighet och hållfasthet är
det det enda material, varav
lantbrukslokomobilernas ångpanneplåt förfärdigas. För
att eldytan skall bli stor, nöjer man sig ej med
att låta förbränningsgaserna endast stryka
under och omkring pannans nedre del som i en
spis, utan låter antingen vattnet gå genom ett
system av smala rör, vilka omvärvas av
förbränningsgaserna på väg till skorstenen, eller
ock dessa gå genom rör, som äro dragna
genom pannans vattenrum. De förra pannorna,
som äro av senare datum och på grand av
det betydliga ångtryck, för vilket de kunna
utföras, äro mycket ekonomiska, kallas
vattenrörspannor. De äldre, fast inbyggda
ångpannorna hade en eller två, någon gång
tre, kanaler eller rör genom vattenrummet
av sådan vidd, att eldstäderna rymdes i deras
ena ända, och kallades eldrörspannor.
I lokomotiv- och lokomobilpannorna låter man
förbränningsgaserna gå genom många smala
rör, tuberna, som i lokomobiler ha en inre
diameter av 50—60 mm. och i
lokomotivpannorna äro mycket smalare, varigenom dessa
s. k. tubpannor få en ofantligt stor
eldyta inom jämförelsevis litet utrymme.
Den av tuberna genomdragna delen av en
lokomobilpanna kallas rundpannan, den
del, i vilken eldningen sker, fyrboxen.
Denna omgives till så stor del som möjligt av
pannans vatten, och eldstadstaket är den
verksammaste delen av eldytan, enär den är utsatt
för direkt strålning från fyren.
I fyrboxen inlägges bränslet på ett galler
av tunna, på kant ställda järnstänger,
rosten, genom en på panngaveln befintlig
öppning, som stänges med eldstadsluckan.
Denna göres av dubbla plåtar för att minska
värmeförlusten genom strålning. Under
rosten ligger askugnen, i vilken askan (och
tyvärr även oförbrända smådelar av bränslet)
nedfalla. Genom askugnen, mellan
roststängerna och det på dem liggande bränslet, suges
den för förbränningen erforderliga luften
genom den luftförtunning, som i lokomobilerna
åstadkommes genom att ångan från
maskinens cylinder får »puffa ut» i skorstenen,
varvid den rycker med sig luft och
förbränningsgaser, så att ett kraftigt drag uppstår.
Detta regleras, så att förbränningen rättas
efter ångbehovet, därigenom att man medelst
askugnsluckan mer eller mindre stryper
tillloppet för frisk luft, någon gång även medels
ett spjäll i skorstenen. För en ekonomisk
förbränning fordras, att bränslelagret är lagom
tjockt och framför allt jämnt utbrett på
rosten. Ligger det på ett ställe tunnare än eljest
eller rent av saknas, suger sig luften
företrädesvis genom ett sådant ställe; här inkommer
mera luft, än som åtgår för förbränningen, och
denna luft tager utan nytta värme med sig
ut genom skorstenen. Där bränslet ligger
tjockare, suges så litet luft igenom, att
förbränningen kanske blir ofullständig, d. v. s.
att kolet i bränslet ej syrsättes till kolsyra
utan endast till koloxid, varvid utvecklas ej
ens tredjedelen så mycket värme som vid
fullständig förbränning. Hur tjockt lagret av
bränsle skall hållas, beror på dettas
beskaffenhet: småkol får ej läggas tjockt, men stora kol
och torv kan man lägga i lager på 2—3 dm.,
och ved kan inläggas, så att den når
eldstadstaket; för ved avsedda fyrboxar böra göras
högre än de för kol avsedda.
 |
| Skärning av en ånglokomobil. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
