Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ättikjäsning - Ättiksyra - Ävja - Äxing - Ödem - Ödlor - Ögat

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

C₂H₆OH + 2O = CH₃C0₂H + H₂0

alkohol ättiksyra

Jäsningsorganismerna anses verka genom
ett enzym, alkoholas, och endast vid
rikligt lufttillträde. Ä. är orsaken till att
alkoholhaltiga drycker (vin, öl) surna och deltager
även vid sur jäsning av kolhydratrika ämnen,
ss beredning av sur- och pressfoder, där denna
sker vid för ä. lämplig temperatur, 25—40° C.
Likasom den under liknande förhållanden, men
vid svagare lufttillträde, skeende
mjölksyrejäsningen motverkar ä. genom den sura reaktion,
den framkallar, förruttnelsebakteriers
verksamhet och därmed sönderdelning av
äggviteämnen samt uppkomsten av hälsoskadliga och
illaluktande ämnen, vilket motväger den
förlust av näring, som fodermedels ä. medför. Chr. Barthel.

Ättiksyra, organisk syra av
sammansättningen CH₃CO₂H eller C₂H₄O₂, förekommer
dels fri, dels som salter i frukter och stundom
även i andra växtdelar. Den bildar en sur
frätande, ofärgad vätska, som i vattenfritt
tillstånd stelnar till bladiga kristaller (isättika),
smp. + 17°, kokp. 118°. Löses lätt i vatten;
lösningen kallas ättika. Framställes dels genom
torrdestillation av trä och den erhållna råa
träättikans rening, varvid erhålles av
barrved 2—3, av lövved upp till 6 % ren ä.,
dels genom ättikjäsning av etylalkohol (se
Ättiksyrejäsning). Bland ättiksyrans salter,
acetat, märkas: blyacetat, dels
neutralt = blysocker, dels basiskt, som utgör
huvudbeståndsdelen av blyvatten och
blyättika (se Sammandragande medel); basiskt
kopparacetat = spanskgröna
samt dubbelsaltet kopparacetat-arsenit =
schweinfurtergrönt, vilka användas
som färgämnen.

Ävja betecknar i folkspråket en lös, smetig
jord och har av R. Sernander införts i
markläran som beteckning för den döda men omult*
nåde återstoden av i vatten löst flytande växter
och djur (plankton), vilken bildar ett till gyttja
eller dy multnande bottenläger men även till
en tid kan flyta upp till^vattnets yta (flyt-ä.).
Jfr Vägsmuts.

Äxing. Se Kvickrot.

Ö.

Ödem. Se Svullnad.

Ödlor, kräldjur med lång svans och 4 fullt
utvecklade lemmar, finnas i vårt land blott i
2 arter, den bruna, å ryggen svart- och
vitfläckiga sandödlan, Lacerta agilis L., som
lever på torr, solig mark i södra och mellersta
Sverige, och den mindre men allmännare och
över hela landet i skogar och även på fuktig
mark förekommande skogsödlan, L.
vivipara L., som är ovan brun, under gulaktig
(honan svartfläckig). Ö. äro fullständigt
ofarliga och leva av insekter.

Vattenödlor, Molge, äro ödleliknande
groddjur, som förekomma i större delen av
landet och om sommaren leva i stillastående
vatten, men flertalet går på eftersommaren upp på
land och övervintrar i murkna stubbar och
andra gömslen. Leva av insekter, maskar och
andra lägre vattendjur, som även tjäna till
fiskföda.

Ögat utgöres av själva ögonklotet eller
ögongloben samt de skyddande delarna,
ögonlocken och tårapparaten.

Ögongloben vilar i en trattformig
hålighet i kraniet, ögonhålan, på likasom
en kudde av fett, som fyller ögonhålans botten.
Dess egentliga vägg bildas av senhinnan,
som består av en fast bindvävsmembran,
framtill försedd med en rund öppning, som täckes
av den genomskinliga hornhinnan. Den
hålighet, som omslutes av dessa hinnor, är
genom en tredje, regnbågshinnan
eller iris, vilken såsom en gardin är utspänd
framför öppningen i senhinnan, delad i två
rum, ett större, den bakre
ögonkammaren, och ett mindre mellan hornhinnan
och iris, den främre ögonkammaren.
Genom pupillen, en rund eller avlång
öppning i mitten på iris, stå de båda ögonkamrarna
i förbindelse med varandra. Regnbågshinnan
utgöres huvudsakligen av glatta muskler,
som dels ringformigt omgiva pupillen, dels
utstråla radiärt från dess kanter, varigenom
pupillen kan utvidgas och sammandragas.
Regnbågshinnan är hos husdjuren vanligen
svartbrun, stundom gulbrun (falkögon) eller
gul, någon gång mjölkvit (glasögon), och på
bakre ytan beklädd av ett svart pigment, som
hos hästen bildar från övre randen av pupillen
nedhängande, druvklaslika bildningar,
»druvkornen», Innanför senhinnan ligger åder-
eller kärlhinnan, som huvudsakligen
utgöres av ett fint nätverk av blodkärl,
sammanhållna av en lös bindväv och på insidan
likasom regnbågshinnan beklädd av ett svart
pigmentepitel. Endast på en del av bakre
väggen saknas detta pigment, och kärlhinnan
har där en grönblå, starkt metallglänsande färg,
den s. k. tapetfläcken, som gör att
ögonen i viss belysning synas lysande.
Kärlhinnan sträcker sig endast till regnbågshinnans
periferi och bildar där regelbundna,
strålformigt anordnade veck, den s. k. strå1-
eller ciliarkroppen. Den innersta

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 14:49:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/lantuppsl/1238.html

		Lantmannens uppslagsbok / 1228 (1923) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|