Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det, som aldrig blev sagt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle ha hela och snygga kläder och gå i skolan,
min äldre broder och jag. Det var Signe, som
hjälpte oss med våra läxor. Det var Signe, som
tröstade oss, när vi gingo hungriga till sängs.
Hon var vacker som sitt namn, och det var
en klang i hennes stämma, som gav oss mod
och kom oss att blygas över vår svaghet, när
vi voro nedslagna. Ingen kan veta hur vi dyrkade
henne. Hon var oss mer än far och mor, mer
än själva livet.
»Så kom hon en dag hem och berättade, att
hon blivit förlovad. Hon var så glad, att hon
nästan grät, och hon dansade i glädjen. Nu skulle
det också bli bättre för oss, sade hon. Det skulle
bli helt annorlunda mot förr. Hennes fästman
var en burgen man. Han förtjänade pengar, och
han skulle hjälpa oss, därför att han älskade
henne.»
Fången vände sig plötsligt om och såg på
den unge pastorn.
»Ni måste tro mig», sade han häftigt. »Hon
var en ren och god kvinna. Hon älskade honom
bara alltför mycket. Hon kände icke till svek
själv, och därför kunde hon inte tro på något
sådant hos andra. Det är icke något märkvärdigt
med denna historia, och ingen kan kanske se
denna historia och allt vad som tilldragit sig,
med samma ögon som jag. Hon blev emellertid
hans, innan han var bunden vid henne med lagens
band. Jag minns det, som om det var i går.
Hur sorgligt det blev hemma, och hur ont det
kändes! Allt som tiden led, blev hon blekare
och mera sjuk. Hon väntade på brev — ifrån
honom. Å, vad jag ännu kan minnas, hur hon
väntade. Hon satt tyst och med vidöppna ögon
och stirrade ut i den tomma luften, satt så, så
ofta vi talade om detta brev — som aldrig kom.
Så kom den dag, då hon låg på sjukbädden och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
