Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tungan, men Emma hade så mycket att säga, att
han ej nändes avbryta henne. Och när han
äntligen trodde sig färdig att börja bekännelsen,
kom madammen och avbröt dem.
Dagen därpå reste han, och för Emma
började nu vintern. Först skulle höststormarna
komma och svepa kallt fram över det flacka
landet, sedan frosten, som tog bort grönskan, och
sist skulle marken ligga vit, så långt ögat kunde
se, och snön och blåsten skulle stänga dem inne.
Det var långt till våren. Men hon sörjde
ändå icke. Ty hon visste ju, att våren skulle
komma, och med våren Knut. Och han skulle taga
henne med sig, och den strimma av världen han
visat henne skulle vidgas, så att hon kunde se
fritt och klart.
Hon skulle komma bort med honom. Bort.
Vad det var underligt och lyckligt att tänka därpå.
En dag var hon ensam inne. Mostern var
ute och såg till kreaturen. Genom fönstren såg
hon ut på gården, vilken på öländskt vis var
byggd i en fyrkant, så att boningshuset låg längst
in, uthusen vette åt bygatan och inkörsporten
var tagen tvärsigenom höladan. Det var klar
höstluft. Två grisar lågo makligt i solskenet och
läto maten sjunka, några sorgsna ankor försökte
väta sina vingar i vattenpölarna omkring den stora
hinken, vars långa stång pekade snett upp mot
himmelen, och de tåliga, härdade gässen, som på
den öländska alvarens torra bete nästan
fullständigt lyckats vänja sig av med behovet av
vatten, traskade snattrande om varandra, sträckte
på halsarna och rotade ivrigt i marken efter föda.
Ett par årsgamla fölungar försökte, så gott
utrymmet tillät, att göra några levnadslustiga hopp,
och skakade manarna omkring sina slankiga
ha1sar.
Emma stod i fönstret och såg på allt detta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
