Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hur Lars Anders och Jan Anders byggde gärdesgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att de två gärdsgårdarna stodo där som ett
spektakel för Gud och människor, med bara två alnar
emellan sig.
Lars Anders blev förstås färdig först, och
när han kom hem till gumman den kvällen, var
han så nöjd, som om han fått ärva. Han tog
två supar till kvällen och sjöng visor i stugan.
Men da’n därpå tog han en käpp och gick ut i
skogen och promenerade förbi, där den andre
arbetade.
»Det är knöligt i stenröset», tyckte Lars
Anders över gärdsgården.
»Ja, men det är jämnt på slätten», tyckte
Jan Anders. Han var så arg, så han darrade.
Lars Anders skrattade och gick hem. Och
den dagen var han ändå nöjdare.
Men Jan Anders gjorde färdig sin gärdsgård,
och när han kom hem, tyckte han, att han hade
gjort det bra, han också.
Nu ville olyckan emellertid, att Jan Anders
hade en flicka och Lars Anders en pojke. Och
de båda blevo kära i varandra och ville gifta sig.
I början sade Lars Anders förstås nej och
svor på, att han skulle aldrig gå till Jan Anders
och fria för pojken, inte om han fick guld för’et.
Men hur det var, så hade det ändå gått några
år, och det är inte lätt att hålla ilskan vid liv,
när den inte här något att leva av. Det hade
den nu inte, eftersom gärdsgården var byggd,
och Lars Anders aldng haft något annat att träta
med Jan Anders om. När därför Brita Stina kom
och sa’ åt honom, att det ändå var synd, om
barnen skulle gå olyckliga i hela sitt liv för den
usla gärdsgårdens skull, så gav Lars Anders med
sig och knogade en vacker dag av till Jan Anders.
För resten visste han, att Jan Anders hade fyrkar
på kistbotten och dem ville inte Lars Anders
låta gå ur släkten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
