- Project Runeberg -  Hur Lars Anders och Jan Anders byggde gärdesgård /
185

(1914) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - För att lära sig något

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på med böckerna i matväskan för att ej väta
ner dem, sade inte ett ord, ty även barn tiga
helst, när de gå och flåsa. De bara knogade
på, och så turade de om att bära väskan.

Till sist stannade Gottschalk, eller Schalken,
som folkhumorn Gud vet av vilken anledning
döpt om honom till, och pustade.

»Du får lov och skynda dig», menade Hilda,
»mamsell blir så ond, om vi komma för sent.»

»Det bryr jag mig inte om», sade Schalken,
som kände sig modig, därför att han hade långt
kvar. »Hon skulle gå själv, finge hon se, hur
gott det är.»

Men Hilda bad honom så vackert, att han
skulle gå, att han till sist gav sig i väg. Och
så kommo de då fram.

Skolsalen var ett stort rum, ödsligt och kallt
med vita, kalkrappade väggar, långa bänkrader,
kartor och planscher över växter och djur på
väggarna, framme vid ena kortväggen lärarinnans
bord och stolen med skinnsits, till vänster
kartställare och till höger en stor, svart tavla, linjerad
med rött.

Det hjälpte inte stort, att det var eld i
kakelugnen. Lärarinnan frös, och barnen fröso.
De små sutto inte och blåste i fingrarna eller
trätte på kölden. Ty de voro inte vana vid bättre.
Men nog hade det varit förmånligare, om de
varit mindre våta om fötterna. Och nog hade de
frusit mindre, om de, när de kommo fram, varit
mindre upphettade av att vada i snön.

Psalmen lät inte vidare vackert, när de sjöngo
den. Men sjöngo gjorde de ändå av alla krafter,
så att ett par gummor, som just gingo förbi,
måste stanna och lyssna andaktsfullt på, hur
barnen ansträngde sig med »Min gärning nådigt
skåda».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:52:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/larsanders/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free