Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I.
Bengtsson liette den nye egaren till Björkhult.
Man visste’ ej mycket om honom i socknen, ty han
var långt norrifrån, och när han var nere för att
ta egendomen i skärskådande, hade han ej gjort
bekantskap med någon mer än bonden, som sålde
den. Han var en fyrtiofem års karl ocli nygift,
det var ungefär allt hvad man kände till.
Björkhult var en dålig gård, och det förvånade
alla, att Petter Olssön kunnat tå så mycket som
tjugutvå tusen för den. Läget var långt ifrån det
bästa — i den stenigaste trakten af Småland, långt
både till stad och järnvägsstation — den mogna
skogen var redan till största delen ofverkad och
en god del af jorden bestod i mossar, der frosten
vanligtvis tog bort det lilla som växte. Det gick
väl an för en bonde att slå sig fram der, ty han
kan alltid rätta munnen efter matsäcken, äta och
klä sig som sina torpare, om så behöfves, men ^n
herreman, som kanske höll sig för god att själf gå
med i allting, stort och smått, och dertill
naturligtvis ville lefva herskap — nej, det kunde
aldrig gå.
Bengtsson hade nog insett, att det ej var
någon god handel, han gjort, men han var i den
belägenheten, att lian måste bli sin egen till hvad
pris som helst. I fyra år hade han varit förlofvad,
och Kristina började bli gammal, hon såväl som
han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
