- Project Runeberg -  Agnes. Ett lefnadslopp /
19

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

19

het tog fru Kristina som ett godt tecken; om
någon liär i verlden skulle kunna hålla syndens smitta
ifrån sig, var det väl Agnes.

Den nästa vackra egenskapen, som upptäcktes
hos flickan, var hennes goda hjärta. Allticl ville
hon dela med sig till Martin, om hon fick
någonting godt att äta eller några leksaker; då
krusbären mognade i trädgården och barnen fingo lof att
plundra buskarne, åt Agnes några bär strax i
början, men sedan kom allt hvad hon plockade i
förkläde!.; då hvarken Martin eller någon af de andra
ville ta emot den erbjudna trakteringen, bad hon
att få gå ned till barnen i fattigstugan med bären.
Hon visste alldeles bestämdt, att det inte fans några
krusbärsbuskar vid fattigstugan. En dag — hon
var väl då omkring åtta år — kom hon hem
barfota. När modern frågade henne, hvart hennes
kängor tagit vägen, blef hon alldeles purpurröd i
ansigtet och svarade icke. Då frågan upprepades i
allvarsammare ton, började hon gråta tyst.
Slutligen kom sanningen i dagen: hon hade på
landsvägen inött en kringvandrande qvinna med flera
små halfnakna barn-, den äldstas fötter voro svullna,
så att hon hade svårt för att gå, och Agnes hade
gifvit henne sina kängor. För att pröfva barnet,
gaf fru Kristina henne ej några andra skodon på
en tid; de små ömtåliga fötterna foro mycket illa
i bergskrefvorna och på de nygrusade vägarne, men
aldrig hörde någon henne beklaga sig deröfver, och
då hon fram emot hösten, när det blef kallt och
fuktigt ute, fick ett par nya kängor, frågade hon
modern, om hon skulle bli mycket ond på henne,
i fall hon gaf bort äfven dem.

Det var rent af omöjligt för Agnes att se
någon lida. Då var det slut med hennes lugn, det
lilla hjärtat rördes upp ända ned i sina djupaste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:06:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/leagnes/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free