Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
Rösten dog bort i fjärran. Agnes’hufvud sjönk
ned mot bröstet; hon sof tungt i flera timmar.
Ibland, då tåget stannade och passagerarne
vandrade af och an utanför hennes vagn, vände hon
på hufvudet och öppnade ögonlocken till hälften.
Ett brusande sorl af menskliga stämmor trängde
till hennes öra, men alla upprepade samma ord:
— Om någon är skapad till lycka, är det hon.
Det var halfskumt, då hon vaknade. Hon såg
upp; ett stearinljus brann i glasskålen i taket;
framför henne stod fadern med hennes reseffekter
i handen.
— Yi äro framme, sade han. — Jag liar
redan sagt till om en åkaredroska; våra saker komma
efter med ett stadsbud.
Hon reste sig upp, ännu lielt yrvaken, och
satt snart, hon visste knappt huru det gått till, i
en täckt vagn bredvid fadern. Ingen af dem sade
någonting. Det duggregnade litet, då ocli då
glimmade hela rader af ljus fram genom mörkret.
— Yi bo litet aflägset, hörde hon slutligen fadern
säga, — i ändan af Storgatan på Ladugårdslandet;
men om några minuter äro vi framme.
Det blef en paus. Hon hörde honom vrida
sig af och an och pusta ett par gånger.
— Din nya mor och din bror Arthur skola
bli mycket glada att råka dig — kom det slutligen
så otydligt, att hon knappt visste om hon hört rätt.
— Min nya mor — min bror! upprepade hon
och blef i ett ögonblick klarvaken.
— Ja — kors, clet är sant, jag har visst inte
talat om för- dig, att jag — han stannade.
— Är omgift? ifylde Agnes med klappande
hjärta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
