Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
Det var osanningen numro två.
I detta ögonblick hördes Kätchens röst i
tamburen. Hon ropade på Verner. Han steg upp,
strök sakta sin dotters hand, bad henne försöka
att sofva och förklarade, att om hon ej var
alldeles kry följande morgon, måste läkare efterskickas.
Derpå lemnade lian rummet och mottogs der ute
af sin älskarinna, som med skarp ton frågade:
— Ist’s genug getändelt? Wie lang soll ich
warten?
Han hade lofvat att laga hennes solfjäder,
innan hon for till Djurgårdsteatern för att öfvervara
en première.
En stund derefter hörde Agnes henne gå
utför trappan, åtföljd af Verner. Hon satte sig upp
i sängen, höll ett par ögonblick händerna för sina
värkande tinningar, kastade derefter en schal öfver
sig och smög sig utför trapporna. Det lyste
genom gardinen på portvakterskans dörrglugg. Hon
knackade beslutsamt på rutan.
— Seså, hvad står nil på? hörde hon fru
Petterssons röst brumma der innanför. Efter en stund
hördes tunga steg närma sig och dörren slogs upp.
— Nå, kom in och stå inte der och släpp
in draget!
Men då ljusskenet föll på Agnes, som
uppenbarade sig i dörröppningen, blef det annat ljud i
skällan.
— Bevara mig väl, är det lilla fröken
Verner? utropade portvaktarefrun med hastigt
uppklarnande ansigte. — Stig in, stig in ocli förlåt
en gammal gummas rättframma sätt att tala, jag
hade nyss blifvit förargad på de välsignade bref-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
