Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5G
let af hennes bref vardt sålunda, att hennes far
var mycket god mot henne, att hon hade mycket
att göra i hushållet och att hon var mer än
någonsin glad ocli tacksam för alla de nyttiga
lärdomar hennes älskade fostermor i detta afseende
gifvit henne. Om Eätclien och Arthur nämnde
hon ej ett ord. — Hälsa Martin, då han kommer
hem, och bed honom ej glömma sin syster. Om
någon af er ville skrifva till mig ibland, skulle det
göra mig .en stor glädje. Jag tänker hvarje dag
på mina kära fosterföräldrar, som jag aldrig, aldrig
skall glömma.
Nu var det söndag.
Middagsbordet stod dukadt, Kätchen hade prydt
sig med sina vackraste nipper, och man väntade
endast på kompanjonen. På slaget tre inträdde
han i förmaket och mottogs af värdfolket med den
varmaste hjärtlighet.
Det var en medelstor man, till utseendet nära
femtiotalet, ehuru han egentligen var vida yngre,
endast några ocli trettio. Det var det tunna håret
och de djupa vecken under ögonen, som gjorde att
han såg så gammal ut. På de ovanligt breda
läpparne hvilade alltjämt ett välvilligt leende.
Ögonen skelade något, så att man aldrig kunde med
bestämdhet säga hvart han riktade sin blick. Han
talade med en låg, välljudande tenorstämma, det
var någonting vänskapsfullt och smekande i hela
hans sätt att vara, alltifrån lians hälsning — en
sakta, långvarig handtryckning med bägge
händerna på en gång — ända till lians sätt att
sönderdela sin stekportion, hvilket skedde med
gaffeln, ljudlöst ocli varsamt, som om han fruktat att
förorsaka gödkalfven någon smärta. Han tycktes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
